De tidiga åren
28 juli 1866 beslutar kongerssen att den amerikanska armén skall bestå av 10 kavalleriregementen, 45 infanteriregementen och 5 artilleriregementen. Kavalleriet och artilleriet får fem år långa tjänstgöringsperioder, medan det räcker med tre år för infanterister. Kongressen beslutar också att upp till 1000 indianspejare skall värvas, samt att sex regementen skall bestå av färgade soldater (9:e och 10:e kavalleriregementet samt 38:e, 39:e, 40:e & 41:a infanteriregementet).

General Grant utser överste Edvard Hatch från Iowa och överste Benjamin Grierson från Illinois till befälhavare över 9:e repektive 10:e kavalleriregementet. Överste Hatch placerar sitt högkvarter i Greenville, Louisiana. Överste Griersons högkvarter blir i Fort Leavenworth, Kansas.

Det går mycket lätt att värva färgade soldater. Rekryterna ser möjligheten till sociala och ekonomiska förbättringar. $13 i månaden, fria kläder, mat och husrum är inte mycket, men det är mer än vad de flesta färgade kan tjäna på något civilt arbete. Tyvärr räcker inte officererna (samtliga vita) till för att sysselsätta och träna så många nya rekryter. Bristen på sysselsättning leder till stora problem med alkohol, spel och slagsmål. De fägade soldaternas levnadsstandard är usel; de bor i överfulla baracker och får dålig mat, vilket leder till undernäring och sjukdomar. En koleraepedemi bryter ut i oktober/november 1866.

Ytterligare ett problem är att nästan alla färgade soldater är analfabeter (fram till inbördeskrigets slut var det fortfarande förbjudet att lära färgade läsa i flera delstater).

Trots alla svårigheter har Hatch i februari 1867 med hjälp av de elva officerare som ansökt om tjänstgöring vid regementet lyckats organisera samtliga tolv kompanier. I mars får de marschorder till Texas. Kompani L och M stationeras i Brownsville vid Rio Grande, medan resterande stationeras nära San Antonio för vidare utbildning.

Efter påtryckningar mot krigsministeriet får regementet bättre mat, utrustning och tillräckligt med officerare för att slutföra utbildningen. Den aktiva tjänsten med färdigutbildade soldater inleds sommaren 1867.

9:e kavalleriregementet
Västra Texas och Rio Grande är ett av de hårdaste och mest turbulenta områdena i hela Förenta Staterna. När 9:e kavalleriregementet återupprättar Fort Stockton och Fort Davis får de i uppgift att skydda post- och diligenslinjen mellan San Antonio och El Paso, söka upp och bekämpa fientliga indianer samt att upprätthålla lag och ordning längs Rio Grande. Att patrullera hela området är i princip omöjligt på grund av de stora ytorna och Texas oförutsägbara väder.

Texikanerna vill ha skydd, men inte av färgade soldater i blå uniformer, vilket leder till stora friktioner mellan armén och den civila befolkningen. I december 1867 leder dessa rasmotsättningar till att en styrka på ca 900 Kickapoos, Lipans, mexikaner och en del vita, anfaller kapten William Frohock och hans K-kompani vid Fort Lancaster. Efter hårda strider i fyra timmar står K-kompaniet som segrare. Striden vid Fort Landcaster visar med vilken effektivitet de färgade soldaterna strider. Efter ett år i Texas har 9:e kompaniet blivit en tuff och hårdslående enhet.

I september 1877 flyttar regementet till Nex Mexico och upprättar högkvarter i Santa Fé.

10:e kavalleriregementet
På grund av rasmotsättningar vid Fort Leavenworth, Kansas beslutar överste Grierson att flytta 10:e kavalleriregementet till Fort Riley, Kansas och där slutföra grundutbildningen. Under de närmaste 8 åren placeras 10:e kavalleriregementet ut på ett otal fort runt om i Kansas och Indianterritoriet (Oklahoma). De skyddar arbetare vid Kansar & Pacific Railrod och drar otaliga mil ny telegraflinje. De patrullerar ständigt Indianterritoriet för att förhindra indianräder in i Texas.

1875 flyttar 10:e kavalleriregementet sitt högkvarter till Fort Concho i västra Texas. Deras uppdrag blir att skydda post- och resvägar, kontrollera indianernas rörelser samt bistå med skydd mot mexikanska revolutionärer och banditer.

10:e kavalleriregementet tar stor del i arméns kampanj 1879-80 mot Victorio och hans apacher. Efter den segern flyttas de till Arizona för att återigen möta apacher under ledning av Geronimo, Mangus och The Apache Kid.

24:e infanteriregementet
24:e infanteriregementet upprättas 1 november 1869 genom en sammanslagning av 38:e och 41:a infanteriregementet. Högkvarter upprättas i Fort McKavett, Texas, under ledning av överste Randal S. MacKenzie. Under 1870-talet deltar 24:e infanteriregementet i de flesta militära kampanjer i Texas.

25:e infanteriregementet
Regementet upprättas i juni 1870 genom en sammanslagning av 39:e och 40:e infanteriregementet. Överste Joseph A Mower upprättar sitt högkvarter i San Antonio, Texas, tillsammans med 9:e kavalleriregementet. 25:e infanteriregementet sprids ut i flera fort runt om i Texas. De deltar i de flesta militära kampanjer i Texas under 1870-talet. 1880 lämnar regementet Texas, medvetna om att de gjort ett bra jobb i skuggan av kavalleriet.

Präster
Präster knöts till samtliga fyra färgade infanteriregementen för att höja mannarnas moral och utbildning, men även för att bistå andligt. Präster som rekryteras erhåller rangen kapten, men får bara lön som en 1st Löjtnant. De som utses måste ha rekommendationer från högt uppsatta politiker eller militärer för att få jobbet. En av prästernas viktigaste uppgifter var att utbilda soldaterna, då kunskap anses vara nyckeln till ett bättre liv. Alla militära präster är vita fram till 1882, då Henry V. Plummer blir den förste färgade arméprästen.

Seminolespejare
Seminol är ett Creek-ord för flykt eller rebell. Seminolerna är en smältdegel av olika indianstammar och färgade som förenats i ett uppror mot sin kultur för att få behålla sin frihet.

Under Creek-kriget (1812-14) och de efterföljande åren, tredubblades seminolernas antal. Det ledde till stora spänningar och till slut bryter ett krig som ut 1817. General Andrew Jackson lär ha sagt "Jag skulle hellre strida mot 500 vita män än 50 seminoler." 1818 avtar striderna och många seminoler flyr med båt till bl.a. Kuba. Stora delar av de som är kvar flyttas till Indianterritoriet, där de tvingas leva med sina värsta fiender Creek-indianerna. De som är kvar håller sig undan djupt in i Floridas träskmarker. De sluter aldrig något fredsavtal med den amerikanska regeringen.

1849 emigrerar 500 seminoler till Mexiko, där de får slå sig ner nära den texikanska gränsen mot att de skyddar Mexiko mot texikanska boskapstjuvar och "Los Indios barbaros". De får land, verktyg, boskap och vapen av mexikanerna . De bosätter sig i området vid Moral, La Navaja och Guerrero.

Efter Inbördeskriget börjar seminolerna söka sig in i Texas för att hitta arbete. De hittar det hos amerikanska kavalleriet. Från år 1870 börjar armèn anställa alla seminoler de får tag på som spejare. De får anställning i sexmånaders perioder, aldrig som någonting annat än spejare.

Seminolerna får samma lön som kavalleristerna. De får också land åt sina familjer, vilket leder till att många slår sig ned i området kring Fort Clark och Fort Duncan. Seminolespejarna får Spencergevär och hel kavalleriuniform, men förväntas ha egen häst.

Seminolspejarna kämpar väl för Förenta Staterna och är en av de tuffaste enheterna i den amerikanska armén. De valdes för sina expertis i spåra, rida och prickskytte. De bildade en extremt flexibel slagstyrka, berömda för sina jakt och stridsfärdigheter. Semonolspejarna fick ett välförtjänt rykte som tappra, ärliga, tuffa och våghalsiga krigare av bästa sorten.

Fyra av seminolspejarna erhöll medalj för tapperhet i strid och för att kraftigt minskat hotet från comancherna. Denna högst effektiva slagstyrka fortsätter sin ärofulla tjänst fram till 1914.

Indianspejare
Det första storskaliga användandet av indianspejare börjar 1864 då general Curtis rekryterar 76 Pawnees för att spåra Cheyenner och Siouxer. 1867 har 200 Pawnees rekryterats och de utgör 4 kompanier. Under de 13 år som Pawnees tjänstgör i armén dödas bara en spejare i strid. Efter kampanjernas slut blir många av spejarna medlemmar i indianpolisen. Det finns inga tvivel om deras kvalitet och effektivitet.

Apachespejare började rekryteras inför kampanjen 1872 mot bl.a. Geronimo. De blev en egen enhet inom armén fram till upplösandet 1947. Under indiankrigen blir indianspejare värvade för att tjänstgöra tre, sex eller tolv månader. De har egen utrustning, vapen, hästar och erhåller 40 c / dag i tjänst. 1882 etablerar general Crook fem kompanier med apachespejare.

Det förekom ingen exercis eller träning för indianerna. De tilläts strida på sitt eget sätt och erhöll endast allmänna och övergripande order. Tio av general Crook´s spejare fick tapperhets medalj.

Militära fort och utposter i Texas
Armén flyttar västerut i takt med nybyggarna. Forten är sällan befästa, utan består av byggnader placerade som en fyrkant runt ett exercisfält, med officersbyggnader på två sidor, manskapsbaracker på den tredje och sjukhus på den fjärde. Stall, verkstäder och förråd var oftast placerade bakom manskapsbarackerna.

Fort Bliss
Grundlades 1848 utanför El Paso för att skydda nybyggare mot indianer och banditer. Fortet består av adobehus placerade i en rektangel runt en exercis plan.

Fort Clark
Grundlades 20 juni 1852 vid Las Moras Spring, men flyttade tidigt bort från floden och upp på den närbelägna kullen. 1874 var fortet stort nog för att rymma 200 soldater med befäl. Fort Clark är mest känt för att vara hemmabas för arméns seminolspejare och högkvarter för överste Randal S. Mackenzie´s Raiders. Mackenzie´s raiders gör räder in i Mexiko för att straffa krigiska indianer som flytt över gränsen för att få en fristad. Många infanterienheter och nästan alla kavallerienheter, inklusive 9:e och 10:e kavalleriregementet var stationerade vid Fort Clark någon gång under indiankrigen.

Fort Concho
Ett av många amerikanska fort som byggdes för att upprätthålla lag och ordning i västra Texas, då nybyggarna kom efter inbördeskrigets slut. Fortet grundlades 1867 där Concho River går samman med North Concho River. 1879 består Fort Concho av ett 40-tal byggnader och inhyser 8 kompanier. Fortet är hem för de Buffalo Soldiers som utforskar och kartlägger stora delar av västra Texas. De bygger även vägar, drar telegraflinjer, eskorterar diligenser, cowboys och rallare, och arbetar som en polis styrka.

Fort Davis
Byggs 1854 vid Limpia Creek för att skydda den södra rutten till Karlifonien. Fortet har stor betydelse för försvaret och utvecklingen av västra Texas. 1867-85 består garnisonen till stor del av vita officerare och färgat manskap - Buffalo Soldiers, från 9:e och 10:e kavalleriregementet samt 24:e och 25:e infanteriregementet. De når stora framgångar i strider mot apacher och comancher.

Fort Griffin
31 juli 1867 etablerar överstelöjtnant S. D. Sturgis med fyra kompanier från 6:e kavalleriregementet Camp Wilson (till minne av Löjtnant Wilson, son till en senator från Massachusetts). Ett kort tag efter grundandet byter man namn till Fort Griffin efter General Charles Griffin, befälhavare för Texas militär departement 1866-67.

Fortet tjänade som mötes och marknadsplats för den civila befolkningen i området. Armén patrullerar dagligen regionen med huvuduppgift att skydda post- och diligenstransporter samt att bekämpa fientliga indianer.

Fort Lancaster
Används som förpost till Fort Stockton. I December 1867 var fortet skådeplats för 9:e kavalleriregementets första stora strid i Texas; "The Battle at Fort Lancaster".

Fort McKavett
Invigdes 14 mars 1852. Fortet döps efter Kapten Henry McKavett, från 8:e infanteriregementet som dödades i slaget om Monterrey i Mexiko. Det dröjer ända fram till 1869 innan fortet byggs ut och håller större truppstyrkor. Under 1870-talet bistår man i alla större indiankampanjer och arbeta hårt för att skydda resenärer i området.

Fort Richardson
Fort Richardson är den nordligaste utposten mellan Indianterritoriet och de mer bebodda områdena i Texas. Fortet är regementeshögkvarter för 6:e kavalleriregementet och senare för 4:e kavalleriregementet. Garnisonen inhyser mellan 200 och 400 soldater. Deras främsta uppgift är att skydda de texikanska boskapsdrifter som passerar området och att bekämpa fientliga indianer.

Fort Stockton
Etablerades 1858, döpt efter kommendör Robert Field Stockton - ett flott befäl som utmärkte sig under mexikanska kriget. Fortet skyddar resenärer och nybyggare i området runt Comanche Spring och är 9:e kavalleriregementets första högkvarter. Fortet används fram till 1886 då indianhotet ansågs ha försvunnit.