Apacherna själva kallar sig ndé, som helt enkelt
betyder folket. Andra har dock kallat dem apacher så
länge man kan minnas. Det finns olika teorier om vad själva namnet
Apache kommer ifrån, men förmodligen är ursprunget
Zuni-indianernas ord apachu som betyder fiende. En annan teori är
att det kommer från spanskans mapache, som betyder
tvättbjörn - apachernas krigsmålning består av ett
avlångt liggande vitt streck tvärs över hela ansiktet som
påminner om tvättbjörnens täckning. Apachernas gemensamma
språk är athapascan, även om olika stammar har olika dialekter.
Apachernas utbredning och stammar
Sydvästra USA och norra Mexiko har förändrats
mycket med tiden. Det finns många stammar som bott i området
långt mycket längre än apacherna som kom hit först på
1300-talet. Deras ursprung anses ligga långt norrut, så först
måste de ha passerat prärien och stammarna där innan de slog
sig ner i det betydligt mer oländiga klimat som råder i Apacheria.
Några stannade vid präriens utkant, men de flesta fortsatte i
sydvästlig riktning. De olika apachestammarna indelas framför allt
efter sina hemtrakter. Eftersom de är nomader som lever på jakt
och samlande och inte är bofasta jordbrukare styrs deras liv i hög
grad av de förutsättningar naturen ger. Därför är
det också ofta just geografin i det område där de lever
som skapar skillnaderna mellan olika stammar och deras sätt att leva.
De huvudsakliga stammarna är Arizonas Västra Stam, Chiricahua,
Mescalero, Jicarilla, Lipan och Kiowa-Apache.

Vardagsliv
Apacherna försörjer sig i första hand som
jägare och samlare även om de har en del mindre odlingar också.
Apacherna delas in i olika stammar, grupper, band och ut-ökade storfamiljer.
Vid vinterläger, raider och krig brukar hela bandet eller gruppen samarbeta,
men däremellan är den utökade storfamiljen basen för
vardagslivet. Hur stora de olika banden och grupperna är varierar, eftersom
storfamiljerna själva väljer vilka andra de vill samarbeta med
och vilken hövding de vill följa. Storfamiljen väljer
utifrån vilken hövding de känner störst förtroende
för, och skulle de bli missnöjda med hans sätt att leda gruppen
eller tycker att han visat prov på dåligt omdöme vänder
de sig till en annan grupp istället. Endast gifta män som
åtnjuter stort förtroende och respekt i sin storfamilj kan aspirera
på att bli hövding. Då krävs det att han uppfattas
som en god ledare för gruppen, och lever upp till de högt ställda
kraven. Han måste utmärka sig genom sitt mod i krig, alltid visa
generositet mot behövande, ha talets gåva, vara vältalig,
visa ett gott religiöst ledarskap, där han kan utföra och
leda de religiösa ceremonierna.
Storfamiljen
Basen för tillvaron är den utökade storfamiljen,
som består av föräldrar, ogifta söner, döttrar,
deras män och barn. Dotterns föräldrar kallar de ingifta
männen för Han som bär mina bördor. En man
kan vara gift med två systrar, men det är mycket ovanligt. Incest,
eller giftermål mellan nära släktingar, är
strängeligen förbjudet och anses höra ihop med ond häxkraft.
Alla har sina uppgifter
Alla i storfamiljen har sina givna uppgifter. Männen jagar,
tillverkar vapen och krigar. Kvinnorna sköter insamlandet av växter,
matlagning, bak och hantverk som sömnad och korgflätning.
Åtskillnaden är total, kvinnor anses föra otur med sig vid
jakt och inte ens korgar flätade av kvinnor får tas med på
jakten. De gamla ansvarar för odling och barnuppfostran. Det var vanligt
med bevattningsdiken för att hålla liv i odlingarna.
Redan i unga år lär sig pojkarna använda pil och
båge. Efter att ha dödat sitt första småvilt börjar
deras morföräldrar lära dem allt om djurens och fåglarnas
egenheter, läten, vanor och den religiösa mystik de omges med.
Pojkarna får lära sig känna igen varenda detalj i terrängen
och landskapet som omger dem. Då de blir äldre får de
börja följa med männen ut och jaga. Apacher som bor nära
prärien kan ofta ses anfalla bufflar, hjortar och annat storvilt med
lans och båge från hästryggen. Andra tekniker är till
fots försöka omringa bytet, och då jägarna är
iförda djurmasker. Snaror är också vanliga. Närheten
till de egna hemtrakterna är viktig, apacherna anser att de genom-syras
av en helig kraft när de jagar där, men inte annars. De ser sig
dock alltid som en del av naturen.
Unga flickor får lära sig att gå upp extremt tidigt,
bli starka, viga och uthålliga. De får hämta ved och är
ansvariga för att storfamiljen hela tiden har tillräckligt med
färskt vatten. Flickorna flår djur och lär sig tillvarata
köttet och garva skinnet. Av hudarna syr de kläder, väskor
och annat som kan behövas. De flätar korgar och gör dem täta
nog att förvara vatten i. Flickorna får också lära
sig torka, förvara och tillaga maten. Dessutom får flickorna ansvar
för att övervaka de allra minsta barnen i storfamiljen. Då
de blir äldre får de följa med kvinnorna och samla in och
skörda alla grödor som kan komma till nytta för mat, medicin
och vävning. Kvinnorna känner ofta terrängen minst lika väl
som männen, och det är de som bestämmer när det är
dags att byta lägerplats för att hinna skörda allting då
det blir moget. Apacherna lär känna varje del av det område
de bebor. En viktig del i barnuppfost-ran, för att säkra
överlevnaden, är att sprida vidare all kunskap storfamiljen har
om var varenda liten växt finns i området och hur den kan tas
tillvara.
Fritid
Det mest uppskattade sättet att spendera ledig tid på är
genom att berätta historier. Det kan vara allt från sagor till
och berättelser ur mytologin och rena skrönor. Ju senare det blir
på kvällen, desto mer vågade och våldsamma blir
historierna. Och desto oftare händer det att det goda och
rättrådiga inte nödvändigtvis vinner
Att vara
en god talare är dessutom en av de egenskaper apacherna uppskattar mest,
näst mod och generositet.
Apacherna är speltokiga. De har konstruerat egna spelkort, men
roar sig gärna även med tärningsspel. Vadslagning är
ett annat uppskattat tidsfördriv.
Religion
Apacherna är ett religiöst folk och religionen
präglar mycket av det vardagliga livet. Kontakt med det övernaturliga
söks i visioner och samtal med shamaner. De som får visioner
åtnjuter stor respekt. De flesta visioner kretsar kring djur och symboler.
Livgivaren är den mäktigaste kraften, även om det mesta av
mytologin kretsar kring tre andra personer; Den Vitmålade Kvinnan och
hennes två söner Vattenbäraren och Fiendedödaren. En
av de viktigaste religiösa ceremonierna är den fyra dagar långa
pubertetsriten för flickor, då hon står i förbund med
Den Vitmålade Kvinnan. Då pojkarna introduceras som krigare ansvarar
de för vattenförsörjningen vid fyra raider. Apacher är
oerhört rädda för häxkraft, onda shamaner som missbrukar
sina krafter.
Raider och krigföring
Då det är ont om mat, främst vintertid,
säger några av gruppens äldre kvinnor till när det är
dags att skaffa mat genom en raid. Raider handlar inte om att bevisa mod
eller angripa fiender, utan är en fråga om överlevnad. Då
kvinnorna sagt till ger sig så många av gruppens krigare som
behövs ut tillräckligt många för att klara uppdraget,
men så få som möjligt för att inte ådra sig
onödig uppmärksamhet. Krigarna tar sig fram så omärkligt
som möjligt, målet är att stjäla djur så tyst
att ägarna inte märker det förrän dagen därpå,
då krigarna redan är långt borta. För att inte riskera
gruppens säkerhet slår de alltid till några dagars färd
från gruppens läger. De ser till att sova ordentligt på
vägen dit, det behöver de. Från att de tagit hästarna,
fåren, boskapen, eller vad bytet nu blev, tills de är hemma igen
stannar de aldrig för att vila. Dygnet runt, och i högsta möjliga
hastighet, samtidigt som de döljer sina spår, tar de sig tillbaka.
Skulle de mot förmodan bli upphunna dödar de ofta djuren innan
de flyr. Kan de inte undkomma är de fruktade motståndare i en
strid.
Blir en krigare dödad, eller om fiender anfallit bosättningen
utkrävs en blodig hämnd. Storfamiljen tar hjälp av gruppen,
eller hela stammen och ett krigarband bildas. Ingen grupp kan styra över
någon annan inom stammen, däremot ingås ofta tillfälliga
allianser för krig. I krig visas vare sig återhållsamhet
eller försoning. Krigsbandet tar sig ljudlöst fram, tills de omringat
sin motståndare. De väntar oftast med att anfalla tills de kan
slå till från flera håll samtidigt. De slår till
hårt, skoningslöst och utan att spara någon. En apache hemfaller
inte åt fåniga uppvisningar av mod, likt präriestammarnas
sätt att ta coupe. Målet med krig är att döda fienden
och själv överleva, ingenting annat.

Apachekrigen
1871 Camp Grant Massakern
William Oury leder ett medborgargarde på 140 amerikaner,
mexikaner och papagoindianer som anfaller och mördar ett fredligt
apacheläger under hövding Eskiminzin, vid Camp Grant, Arizona.
Cirka hundra apacher dör, en handfull flyr och ett tiotal barn tas till
fånga. Mördarna ställs inför rätta, men samtliga
frikänns.
1872 Tontoapacherna besegras
General Crook tvingar alla fientliga apacher i Arizona till reservat.
Slutstriden sker vid Skeleton Cave i Salt River Canyon, 75 av 100 Tontoapacher
stupar.
1881 Attack mot Fort Apache
Överste Carr arresterar apache-shamanen Nokaido-klinni för
uppvigling. Då apacherna försöker befria honom dödas
han av vakten. Dagen därpå anfaller apacherna Fort Apache, men
då fortet håller stånd kapitulerar de flesta och
återvänder till reservatet.
1882 Striden vid Big Dry Wash i Tonto Basin
Apacher som under året utfört ett flertal räder besegras
vid Big Dry Wash i Tonto Basin, Arizona.
1885 Ulzanas raid
Ulzana leder tio andra apachekrigares raider i Arizona, New Mexico
och norra Mexiko. Upp till 1000 man förföljer dem, men de undkommer
in i Mexiko.
1886 Geronimo kapitulerar
Apachernas framgångsrika gerilla-krig på båda sidor
av den mexikanska gränsen slutar då den siste store hövdingen
Geronimo kapitulerar.
Att spela apache
Det kan vara svårt att spela ensam apache i en kampanj där
alla and-ra ingår mer naturligt i det amerikanska samhälle som
växer fram. Apacherna betraktas med fruktan och avsky av de flesta civila.
Däremot är många av arméns bästa spejare apacher,
och det finns undantag i mindre befolkade områden där de kan bli
en del av samhället. I storstäderna på östkusten skulle
de, under förutsättning att de uppträdde civiliserat
också kunna röra sig, även om de skulle betraktas som
spännande och potentiellt farliga. Vill du spela att du rider med en
cirkus eller Vilda Västern Show så fungerar det också. Annars
gör du klokast i färdas under alias, kanske som mexikan,
åtminstone under längre kampanjer.
En annan möjlighet är att spela en kampanj där hela,
eller stora delar av, spelgruppen är apacher. Resten av denna artikel
kommer att ge lite uppslag till äventyr och händelser under en
sådan kampanj.
Utmärkande drag
Apacher har ofta en väldigt praktisk och resultatinriktad
inställning det viktiga är att det som behöver göras
blir gjort, inte något spel för gallerierna. Storfamiljens och
gruppens överlevnad sätts främst. De flesta apacher identifierar
sig hellre med dessa mindre grupper än med stammen i sin helhet.
Integritet, mod, ärlighet, generositet och vältalighet är
egenskaper som skattas högt. En bra och medryckande historieberättare
blir alltid snabbt populär. Präriestam-marnas
våldsförhärligande krigsromantik, i form av krigarsällskap
och tagandet av skalper är ingenting för apacherna. De
förstår inte heller systemet med att ta coup på sina fiender
- varför ta onödiga risker under en strid bara för att
förnedra din motståndare?
Apacher skiljer på raider och krig. När du är ute
på en raid är målet att tyst och omärkligt lägga
beslag på hästar och andra förnödenheter gruppen
behöver. Bara den som är mycket dum äventyrar ett sådant
uppdrag genom att samtidigt försöka skada en motståndare
samtidigt. Krig däremot handlar om vedergällning, har någon
dödat en frände måste gruppen hämnas.
Som apache är det helt rätt att ständigt öva din
förmåga och tävla mot dina jämnåriga. Spela
gärna kort och slå vad om allt mellan himmel och jord. Slutligen
bör du berätta skrönor om allt från dina framgångar
vid jakt, till hur spännande flykten från den senaste raiden var
och vilka visioner du fått.
Äventyrsuppslag
De fyra första raiderna
Som unga pojkar har rollpersonerna ett stort, men svårt
ansvar: de skall se till att vattnet räcker för båda krigare
och bytesdjur hela tiden. Deras uppgift är här mer passiv, de och
vattnet, skall befinna sig på säkert avstånd då krigarna
slår till. Variera gärna vilka de slår till mot en
annan stam, en diligensstation, en nybyggarfarm. Eventuellt kan den fjärde
gången få gå riktigt, riktigt dåligt. Krigarna kan
råka ut för ett bakhåll och de unga pojkarna ställs
inför ett svårt val: skall de rädda sina äldre kamrater
(och bytet), eller skall de skynda tillbaka till gruppen för att meddela
vad som hänt krigarbandet?
Krigare på sina första
raider
Rollpersonerna har valts ut att få följa med som
fullvärdiga medlemmar i krigarbandet då de skall ut på en
raid. Målet som utsetts kan vara en mexikansk hacienda, en vagnskaravan
med mexikanska smugglare, eller en diligensstation som precis fått
in nya hästar. Ge rollpersonerna den information du anser att apacherna
kan ha skaffat på förhand och låt dem sedan själva
planera hur överfallet skall gå till.
Oskyldigt anklagade
Comancheros har slagit till mot flera nybyggare, stulit allt de
haft av värde, tagit kvinnor och barn till fånga, samt bränt
ned deras gårdar. Dessutom har de lagt ut falska spår som pekar
mot apacherna. Den nye kaptenen vid fortet har inte brytt sig om att göra
någon mer ingående undersökning utan anklagar apacherna.
En av hans löjtnanter har kommit till er och bjudit in er hövding,
för att under fredliga former diskutera med kaptenen. Hövdingen
och några av hans närmsta män red därför till fortet,
både för att bedyra sin oskuld och för att erbjuda apachernas
hjälp med att ta fast de riktiga förövarna. Kaptenen arresterade
dem omedelbart och planerar att avrätta dem inom en vecka. Rollpersonerna
har nu två möjliga uppdrag: dels att frita apacherna ur fortet,
dels att spåra de skyldiga. Hinner de fram inom två veckor har
de fortfarande inte hunnit sälja alla sina fångar, utan rollpersonerna
kan befria vittnen som kan berätta vad som verkligen hände
Förrädaren
Stridigheterna rasar, de senaste månaderna har bara
alltför många dött. Armén är ute efter blod,
den nye kaptenen verkar inte väja för någonting. För
mindre än en månad sedan mördades en hel storfamilj. Apacherna
har inte för- blivit passiva, även många vita har dött.
Samtidigt har ni bittert fått erfara att det finns äregiriga och
hederslösa män även bland apacherna, och alltför nära
er. En av rollpersonerna har en frus systers man som inte tålde att
en annan utsågs till hövding, den post han själv
eftersträvat under lång tid. I sin besvikelse lämnade han
stammen och erbjöd armén sina tjänster på villkor
att den egna gruppen skulle anfallas. Vilket också är rollper-sonernas
grupp. Och eftersom han levt med dem under flera år känner han
till deras vanor och gömställen bara alltför bra. Det är
rollpersonernas uppgift att stoppa förrädaren, innan han lyckats
leda hela armén till deras grupp och familj. Misslyckas de kommer
deras närmaste att dö. |