stod Bruce Woodstocks häst. När de hittde hästen, räknade de ut vad som hänt med Bruce. Så de befriade Ringo men lät mig sitta kvar I min cell. De gick skrattande därifrån. Ringo blev deras nye ledare, och de bildade senare det legendariska banditgänget ”The Harts”. Men skrattar bäst som skrattar sist. Jag lyckades några år senare sy in hela bandet när deras efterlysningar hade gått upp till åtskilliga tusen dollar.

– Andrew Gills


Till att börja med får jag be om ursäkt för mitt redaktionella frånfälle, att jag inte längre kunnat delge er av mitt material till The Three Finger Story. Men detta har sin förklaring, och det är inte utan att en olycksbådande oro jag kan konstatera att berättelsen får skjutas ytterligare framåt i tiden. Saker har hänt under den klara ökenhimmeln, skuggor ur det förflutna har likt gastar krälat fram ur den dunkla glömskan, för att ånyo väsa fram sitt budskap om närstående död. Två män, legender i sin tid, som större delen av mellanvästern hoppats att aldrig mer återse, har återigen markerat sin närvaro. Efter en förmodad tid i Mexico har de i skydd av klena alias blivit igenkända i närheten av Silver Hill, Texas. Och det är min plikt att, i egenskap av reporter och medmänniska, följa upp dessa rykten för att i möjligaste
mån kartlägga deras förehavanden samt att upplysa och därigenom skydda allmänheten. Bradley och Bradbury är oroshärdar med ett eget rättsepos, deras personer omges av en svartkrutsluktande aura i vars närhet, ingen eller liten, urskiljning görs vem som faller offer. Jag ämnar inte att gå in på detaljer, men deras historia radar upp händelse på händelse som styrker detta, och det finns ingenting än så länge som talar för att deras framtid blir annorlunda. Därför, kära läsare, ska jag fortsätta ägna min tid åt undersökande journalistik. Dock hoppas jag kunna lämna telegram när något av intresse inträffar.

– Lucas Cavanaugh


Dan Hallington ökänd falskspelare och revolverman sköt idag ihjäl en ung man i 20-års åldern vid namn Karl Gustafson på öppen gata i Dodge City. Dan hade under föregående kväll spelat poker med den unge mannen, och enligt vittnen i saloonen var den Karl den sämste pokerspelare de någonsin sett, men det var det ingen som ville säga till honom eftersom han var kraftigt byggd och nästan 6´7 lång. Karl förlorade naturligvis men tog det inte alls särskilt hårt att han förlorat så gott som alla sina sparpengar, utan erkände sig besegrad. En ännu okänd
man kände sig dock tvingad att berätta för den unge spolingen att Hallington använt sig av falskspel för att vinna. Karl reagerade genom att slå Hallington rätt på munnen så att han ramlade rakt genom saloonfönstret och ut på gatan. Men Gustafson nöjde sig inte med det utan gick raka vägen ut till Hallington som precis hunnit resa sig upp, och slog ner honom med ett enda mäktigt slag, varpå han överröste den medvetslöse med svordomar som enligt Gustafsons släktingar var svenska. Gustafson slängde ner Hallington i vattenhon och krävde tillbaka sina pengar av den nyuppvaknade mannen. Efter att ha fått som han ville gick han tillbaka till sitt hotelrum och gick och lade sig. Morgonen därpå då Gustafson gick över gatan till barberaren, ljöd tre skott och Gustafson sjönk ihop på gatan. Vittnen säger att de såg Hallington springa därifrån mot corralen tillsammans med sin bror, Zachary Hallington. Gustafson blev träffad med två skott i lungan och ett i njuren. Han avled sex timmar senare. Doktor J. P. Mannings säger att i normala fall lever en patient inte så länge vid sådana skottskador, och det kan han tacka sin järnhälsa för.

Sheriffen har skickat efter den kände pinkertonagenten John F. Clummings för hjälp vid uppspårandet av gärningsmannen.

– Charles Drayfus

Sidan 3


  Tillbaka till rollspel.com