Det vilda gänget (The Wild Bunch)

Ett skurkgäng upptäcker att tiden börjar springa ifrån dem. Lagen blir allt bättre utrustad och mer välorganiserad - västern är helt enkelt inte så vild längre. Men en sista stor kupp ska man väl hinna med...

Det mest berömda i filmen är förmodligen inledningssekvensen, där banditgänget luras i ett bakhåll vid ett bankrån och tvingas skjuta sig ut. Det är förmodligen ett av filmhistoriens mest effektfulla användanden av montage (eller korsklippning som det ibland heter på svenska, d v s klipp mellan flera samtidiga händelsefölopp) - skottlossningen är grym, våldsam och actionfylld på ett sätt som sällan ses i film idag. Filmen är över huvud taget mycket våldsam, och våldet är alltid meningslöst, drabbar alltid oskyldiga hårdast. Peckinpahs hållning är ibland närmast nihilistisk, men i den föränderliga värld som Peckinpah skildrar finns det ändå visst hopp - ett hopp som naturligtvis kommer från huvudpersonernas ultramanliga hederskodex... Både banditgängets ledare och den f d ligamedlemmen som nu leder prisjägaruppbådet efter gänget söker var och en på sitt sätt efter upprättelse och försoning. En mäktig westernfilm, och en modern klassiker. Purister kanske irriteras över att det förekommer både bilar och pumphagelgevär i filmen, men dessa inslag förstärker bara känslan av att westerneran även i filmens verklighet är en svunnen tid.

betyg: 5 av 5

Henrik Örnebring

Har du också sett den här filmen?
Skriv en recension!