Den gode, den onde, den fule
(The Good, the Bad and the Ugly)


Den nu avlidne regissören Sergio Leone förnyade westerngenren med "För en handfull dollar" och "För några få dollar mer". I och med hans sista film i dollartrilogin, DEN GODE, DEN ONDE, DEN FULE så hade westerngenren fått en helt ny dimension som skulle kopieras under en lång framtid. Med ponchon, sitt skägg och med en lång smal cigarr hängande i mungipan som kännetecken får vi se Clint Eastwood som "den gode". En av filmhistoriens mest välkända "bad guys", Lee van Cleef, har rollen som "den onde" och sadistiske Setenza, även kallad Angel Eyes. Eli Wallach spelar "den fule" och kallblodige banditen Tuco. Denna trios vägar korsas under det livsfarliga sökandet efter 200 000 dollar i guldmynt som försvunnit spårlöst från en militär penningtransport.
Filmaffischen från Birdman's Westernposters  

Skådespelare
Clint Eastwood, Eli Wallach, Lee van Cleef, Aldo Giuffre, Mario Brega

Regi
Sergio Leone

Musik
Ennio Morricone

Manus
Sergio Leone, Age-Scarpirelli, Luciano Vincenzoni

Speltid: 2 timmar, 35 minuter
Färg
Biopremiär: 1966

Recensioner
Handling
Under det brinnande inbördeskriget, livnär sig Blondie (Clint Eastwood) som prisjägare med skrupelfria metoder där Tuco (Eli Wallash) är brottslingen han gång på gång lämnar in och sedan fritar. Med i bilden finns Angel Eyes (Lee van Cleef), som är på jakt efter försvunnet sydstatsguld. Blondie och Tuco slår sig, efter många turer, ihop när de snubblar på en ledtråd till var guldet kan finnas...

Av många ansedd som Sergio Leones bästa film. Handlingen förs framåt i ett makligt men bestämt tempo, med filmningar och scener som blivit klassiska. Under den tillgjort hårda ytan, döljer sig en sorts smutsig realism där människorna bara är människor - eländiga, goda, rädda, enfaldiga och onda om vart annat. Scenen där Tuco pratar med sin bror på klostret, ger ett milt sentimentalt djup som är ganska typiskt för europeisk film. På liknande sätt skildras scener från fånglägret och från slaget vid bron. Det är kanske där som Leone markerar sin tyngd och känsla som skiljer hans filmer från den uppsjö av spaghettiwesterns som följde i kölvattnet? En annan viktigt detalj är naturligtvis musiken. Morricone är en stor kompositör, men aldrig har väl timingen och känslan varit så rätt som här? Sammarbetet mellan Leone och Morricone stämmer precis - musiken stärker scenerna och scenerna stärker musiken. Briljant!

Ett landmärke för de flesta westernfans. Fråga er själva - varför kändes det lockande att börja spela western-rollspelet? För mig var Leone en högst bidragande orsak. Tyvärr är filmen alltför vedertagen för att kunna användas till något annat än pur inspiration.

Betyg: 5 av 5

Micke Hermansson


Recension 2
Sergio Leones sista film i hans dollar trilogi. Och den näst bästa (den bästa är ju för några få dollar mer)Men denna kommer på en god andra plats. Och hur alla dessa filmer ligger till bland alla andra västern filmer kanske jag inte behöver säga. Sergio Leone borde bli helgonförklarad.En oerhört bra story och det bästa med alla Sergio Leones filmer är dialogen. Musiken kan inte bli bättre än så här och det kan man tacka Ennio Morricone för. Alla som har sett denna film har väl gått och vislat efteråt. Kort och gott en jädra bra pang pang rulle.

Betyg: 5 av 5

Daniel Johansson


Recension 3
En av de bästa filmer som överhuvudtaget gjorts!

Betyg: 5 av 5

Glennis

Har du också sett den här filmen? Skriv en recension!