Vintervände - den sydtermaliska midvinterfesten

I flera dagar hade husfruarna i byn slitit med att koka välkryddade fiskgrytor, medan männen och barnen hade skaffat fram bränsle för solbålet. De hade varit ute i skogen och samlat in fallved och annat brännbart. Vår mentor Elirba var den som kunde almanackan och redan 24 dagar före festen hade meddelat alla vilken dag den skulle infalla, så det fanns gott om tid för förberedelser.

Så kom den glada dagen. Strax före solnedgången vandrade alla i byn till templet. Elirba och hennes familj hade prytt dess inre i grönt, de kommande årstidernas färg. En stor gul solkula, gjord av trä, hängde i ett rep från taket.

Elirba sjöng de traditionella avsnitten i Maharahuls texter som lovprisar livet och grönskan. Vi bildade tre ringar runt solkulan, den innersta för barnen, den mellersta för kvinnorna och den yttersta för männen, och dansade ringdans och sjöng tillsammans.

Sedan samlades vi runt de ångade kärlen med fiskgryta och åt och åt och åt. Barnen fick syltad frukt, medan männen började dricka öl. Alla myllrade runt och pratade och sjöng och berättade historier. Vikrat reciterade kvädet om hur hjälten Tarrak befriade solen ur Vinterbjörnens håla i Digervedens djup, långt innan den förste kejsaren härskade i Tirins. Tarrak räddade världen från att frysa till döds i vintermörkret, men hans stordåd kostade honom högerhanden, avbiten av Vinterbjörnen i deras envig.

Mitt i natten gick vi så ut och upp på Stenkullen öster om vår by. Där tände Elirba solbålet och de barn som ännu inte hade somnat sprang åtta varv runt elden, medan Elirba läste Maharahuls välsignelse över världens alla folk. De som var trötta gick hem för att sova, medan de som orkade återvände till templet för mer festande. Nåja, en del ungdomar försvann till stall och bodar för ägna sig åt varandra - det brukar alltid födas lite extra barn på hösten.

Vad den lärde har att berätta
Vintervände högtidlighåller att solen "vänder", dvs att midvintersolståndet inträffar, att dagarna nu blir längre igen, och förebådar att våren och grönskan snart kommer. Detta sker den 32:a dagen i Mörkrets årstid, en Himmelsdag. Det är en högtid som har stor betydelse i länderna längs Vidonias sydkust och på de termaliska öarna. (Däremot firas den inte i norra Vidonia.) Dess ursprung är oklart, men många lärda män tror att den har sitt ursprung i bland de termaliska stammar som bodde i Digerveden under Kejsareran. Festen saknar anknytning till Maharahuls ekomantiska läror, även om den sedan många hundra år i praktiken har integrerats i religionens seder.