Triton |
av Anders Blixt |
| Det är en utmaning att spela triton på ett trovärdigt
sätt, eftersom de skiljer sig avsevärt från människor.
Den viktigaste skillnaden är att de är vattenvarelser. De är
vana att se verkligheten i ett tredimensionellt perspektiv och upplever
obehagliga begränsningar i det tvådimensionella landlivet (inga
förflyttningar i höjdled).
En triton avlägsnar sig sällan mer än en dagsmarsch från närmaste flod, sjö eller hav och ger sig inte frivilligt in i öknar eller andra förtorkade områden. Till lands måste han bada ordentligt minst en gång om dagen för att hålla kroppen i gott skick eller alternativt dricka minst tio liter per dygn. För varje dag han missar detta minskas samtliga färdighets- och grundegenskapsslag med 1T och efter fyra dagar dör han. Om en triton blir uttorkat börjar huden spricka och blöda. Tritonernas egen kultur ligger på stenåldersnivå. De är jägare och samlare. Några stammar odlar undervattensväxter i ett slags primitivt jordbruk. En stam består av 20-40 individer som färdas längs kusterna allt eftersom årstiderna löper på. De flesta är inte bofasta och har inga revir, utan beger sig dit där de kan finna fisk och ätliga havsväxter. Några stammar har slagit sig ner i specifika områden och lever på de resurser som de kan finna där. Tritonerna likställer män och kvinnor i en utsträckning som är ovanlig bland andra antropomorfer. Det är så långt drivet att de inte ens skiljer på manliga och kvinnliga namn och konceptet genus existerar inte i deras språk (istället skiljer den på levande och döda ting - animata och inanimata för att använda språkvetenskapliga termer). Detta sätt att leva innebär att tritoner av kulturella skäl betraktar materiell rikedom som något oväsentligt. Guld och silver har de ingen nytta av, inte heller lyxvaror eller avancerade redskap. De föredrar gemenskap, livsglädje och rörelsefrihet framför döda ting. En följd av detta är att tritoner är oförstående inför många av de fenomen de möter i människors samhällen, t ex girighet (en triton har få personliga ägodelar och kan tillverka nya sådana själv), mutor (tritonen fattar inte riktigt vad det rör sig om) och politisk makt (konceptet finns inte bland tritoner). Tritonerna värderar vissa karaktärsdrag väldigt högt, i synnerhet då mod, ärlighet, vänfasthet och list. Tritonernas sagor betonar listens förmågan att besegra styrka genom att få styrkan att slå tillbaka mot utövaren. Tritoner är dock inte dumma eller naiva, utan när en individ väljer att slå sig ner bland människor lär han sig snabbt vilka spelregler som gäller. Han förstår till exempel behovet av silver för att skaffa mat och husrum. Däremot blir han aldrig lika beroende av pengar i sitt tänkesätt som en människa, eftersom han vet att han kan återvända till havet om så skulle behövas. Då kan man fråga sig vad som driver ut en triton på äventyr. o Nyfikenhet och äventyrslystnad är drivkrafter som är starkare bland dem än bland människor. Många tritoner vill helt enkelt se mer av världen. o Ensamhet är en annan drivkraft. Om en tritons stam har utplånats, till exempel av hajangrepp eller sjukdom och han är den ende överlevande, söker han sig en ny gemenskap och kan mycket väl hitta den bland sapienter av annan art. (En triton mår inte bra av ensamhet, utan grupptillhörighet är nödvändigt för själslig balans.) Tritonernas religiösa föreställningar handlar om naturandar av olika slag (s.k. animism). De har en motsvarighet till shamaner som har på sin lott att föra visdom och sedvänjor vidare från släktled till släktled.
Rätt sak för en triton
|