Medicin i Vidonia

Termalisk kirurgi är riktigt avancerad. Man känner till vikten av antiseptik och förstår ganska väl hur människokroppen med dess olika organ fungerar. Man kan sy ihop sår, lägga ben tillrätta, operera ut splitter och kulor , amputera och operera mot starr. Det händer även att man försöker sig på plastiska operationer, men resultaten varierar. Svagheten är att det inte finns något riktigt bra bedövningsmedel. Alkohol är vanligast. Vid farligare operationer används stryparsnara, man stryper helt enkelt patienten tills han svimmar. Livsfarligt i händerna på en amatör, inte ofarligt ens i händerna på en expert, men en patient som vrider sig i smärta under pågående operation kan vara ännu farligare. Helt nyligen har dock handelshuset Y börjat importera haschich som sväljs och används som bedövningsmedel. Haschich plus fastspänning är bästa tillgängliga bedövningen. Priserna för haschich är dock abnorma eftersom handelshuset har monopol på det och kan sätta priserna som de behagar, så de är bara de rika som har råd med sådant. Ett annat problem är att man inte känner till blodgrupper och blodtransfusion följaktligen är livsfarligt. Seriösa läkare försöker inte med sådant annat än i desperata fall och överför då bara blod från en nära släkting.

Vad vi skulle kalla första hjälpen är också den rätt avancerad. En modern människa skulle känna igen mycket: bandage, rengöring av sår, spjälkning, bårar, vikten av fria andningsvägar och till och med mun-mot-mun-metoden.

Gondiska läkekunniga har även goda profylaktiska kunskaper. De kan diagnosticera en stor del av de Gondiska sjukdomarna och känner i många fall till hur de sprids. Man känner till betydelsen av hygien för att förhindra sjukdomsspridning, men försöken att förbättra de hygieniska förhållandena i städerna har gått ganska dåligt. Ett riktigt kloaksystem kräver planering, tid, pengar och en tämligen okorrumperad ledning som energiskt tar hand om saken. Försöken att förbättra städernas hygieniska standard strandar på snålhet, korruption och på bristande beslutsamhet. Typiskt är att man försöker förbättra den hygieniska förhållande när en farsot brutit ut, men då är det ju så dags. När farsoten bedarrat glöms planerna bort och går i stå tills nästa epidemi.

Med förbättrade mikroskop har man helt nyligen upptäckt att frossa (=malaria) orsakas av mikroskopiska varelser i blodet och att dessa sprids via myggor. Därför har man framkastat teorin att även andra sjukdomar orsakas av liknande varelser, men att dessa är för små för att upptäckas av nuvarande mikroskop. Detta skulle förklara varför antiseptik förhindrar infektion. Man har också upptäckt att de mikroskopiska varelserna dör när myggorna går i vinterdvala. Därför tror man att man kan förebygga frossa genom att se till att malariasjuka humanoider inte kommer i kontakt med myggor. Då torde de mikroskopiska varelserna dö ut bland myggor i de områden där det är så kallt att myggorna går i vinterdvala. Dör de ut bland myggor dör de snart ut bland människor också tror man. Skulle detta lyckas blir det en triumf för den förebyggande läkekonsten. Kejsarinnan har detta år givit extraordinära anslag för ett sådant projekt.

Man anar också betydelsen av varierad kost och vet att vissa sjukdomar är associerade med vissa brister i kosten och att andra sjukdomar är associerade med för mycket av en viss sorts mat. Viktigast är att man vet att man behöver frukt och grönsaker för att förebygga skörbjugg. Tyvärr är de biokemiska kunskaperna nästan obefintliga så man vet ingenting om protein, kolhydrater och vitaminer. Kunskapen om vad man bör äta är därför rent empirisk, ganska bristfärdig och delvis felaktig. Bland annat tror man att det är viktigt att äta många olika sorters kött.

De goda anatomiska kunskaperna har gjort att man har vissa kunskaper i ergonomi och träningsmetoder. Tyvärr så är dessa kunskaper knappast spridda utanför läkarnas krets. Försök att lära folk att lyfta och bära på ett visst sätt för att förebygga ryggskador har fallit på hälleberget. Det enda undantaget är vikten av att förebygga träningsskador genom uppvärmning. Numera är exempelvis morgongymnastik obligatorisk i de flesta regementen.

Många mekanurger har förlorat en arm eller ett ben i en olycka. (Deras arbete är ofta farligt. Olyckor är förförande vanliga med moderna mått mätt.) De har då byggt fina proteser åt sig själva för just sitt handikapp. Legendarisk är Karims stålhand som han kunde röra med kvarvarande muskler i underarmen. Det finns mekanurger som har som levebröd att tillverka förstklassiga proteser åt riktigt rika kunder. Vanliga människor får nöja sig med betydligt enklare ting. En nypa eller krok i stället för en hand, ett träben eller (dyrare och bättre) ett enkelt fjädrande metallben i stället för ben och fot är vad vanligt folk kan ha råd med. Det finns också rullstolar i alla prisklasser, men utan kullager är de mycket trögare än de vi har idag.

Glasslipningen är så pass avancerad att den som har råd kan få glasögon ganska väl anpassade för just sitt specifika synfel. Bland de lärde är dylika glasögon vanliga.

Gondisk tandläkarkonst är obefintlig. Man kan bara dra ut tänder och göra enkla helproteser. Man känner inte till betydelsen av tuggmotion, rätt kost eller tandborstning.

De gondiska läkarna känner inte till hur befruktning går till och tror att spermier är en sjukdomsframkallande organism av samma sort som malariaparasiten. Kvinnans ägg känner man inte till. Att fördröja graviditet genom amning, "säkra perioder", icke-genitalt sex och coitus interruptus är de enda preventiv-metoderna som över huvud taget fungerar (och med undantag för icke-genitalt sex är dessa som bekant inte pålitliga). Däremot finns fosterfördrivande medel som dock är farliga. Man riskerar permanent sterilitet eller rentav livet.

Den gondiska medicinens verkliga svaghet ligger emellertid i att den inte kan bota sjukdomar. Den kan förebygga, diagnosticera och förhindra spridningen av många sjukdomar, men när patienten en gång blivit sjuk står den gondiske läkaren utan serum, vaccin eller antibiotika. Det finns inte mycket han kan göra. I vår historiska värld så ledde detta till en massa kvacksalveri, men i Gondica har man på det hela taget erkänt detta misslyckande. Många läkare fortsätter med att försöka allt mer långsökta botemedel och botemetoder, men de flesta har resignerat. Somliga går så långt att de påstår att det här med att bota sjuka strider mot naturlagarna. När en patient blivit sjuk blir det en kamp mellan honom och sjukdomen och inga fysiska metoder kan hjälpa honom.

Veterinärkonsten har utvecklats parallellt med läkekonsten. På samma sätt som en läkare för sina mänskliga patienter kan en veterinär förebygga sjukdomar, diagnosticera och vidta åtgärder för att förhindra att sjukdomar sprider sig, men han kan inte bota sjukdomarna när de har inträffat.

Själsliga sjukdomar intresserar sällan den gondiska läkekonsten. Man anser att det är ett område för mystagoger snarare än läkare. Många menar också att mentalsjukdom är självförvållat. Hypnos i vår mening är inte uppfunnet. Man känner inte till placebo/malcebo effekterna.

Allt det ovanstående gäller termalisk, mänsklig medicin. Den mesta kirurgin går dock utan vidare att tillämpa på både fauner och minotaurer också. Dessa tre raser har också ungefär samma sjukdomsflora. Tritoner och kentaurer däremot fungerar så pass annorlunda att mycket av den termaliernas läkekunskap inte fungerar på dem. Det finns inga systematiska studier av deras sjukdomar, men de verkar skilja sig en hel del från människornas.

Observera också att den här uppräkning av vad Gondisk medicin kan klara av gäller hur långt hela deras läkekonst har kommit. Hur mycket en enskild läkare känner till är en annan sak. Den genomsnittliga läkaren i en mindre stad känner förmodligen inte till teorin om sjukdomsalstrande mikroskopiska varelser, bör inte försöka bedöva med en stryparsnara eller operera bort starr och kommer förmodligen att feldiagnosticera många sjukdomar. Han kan däremot genomföra enklare operationer och amputera, lägga till rätta ben och spjälka, diagnosticera enklare sjukdomar och förebygga epidemier samt bistå vid förlossningar.