Fauner |
av Anders Blixt |
| Faunernas mentalitet är i vissa fall rätt så olika
människornas. Den mest uppenbara skillnaden är att de av naturen
är ointresserade av långsiktig planering och bekymrar sig sällan
om vad som ska hända nästa årstid eller nästa år.
De få individer som faktiskt har förmågan att se på
lång sikt (dvs saknar nackdelen Kortsiktighet; det kostar 15 poäng
för en faun att skaffa sig Långsiktighet) får ett rykte
om sig att vara visa, men lite tråkiga. De blir dock ofta inflytelserika
i sina klaner just i kraft av sina speciella talanger.
Faunerna kännetecknas av gemytligt humör och förkärlek för sinnliga njutningar, som mat, öl, vin, sång, dans, humor och älskog. De flesta antropomorfer anser att fauner är trevliga och lätta att ha att göra med. Däremot är det många människor och kentaurer som inte tar fauner på något större allvar, utan betraktar dem som barnsliga. Detta är dock en felbedömning - de är inte barnsliga, de har bara andra prioriteter. De kan också bli livsfarliga om de känner att deras vitala intressen är hotade. Gemytet kan då snabbt förbytas till hård vrede och dragna dolkar. Faunerna drar sig dock inte för att bete sig fegt eller ojust, utan agerar pragmatiskt i konflikter. Detta har lett till att minotaurer anser att fauner är fega och lömska, medan fauner tycker att minotaurerna är stridstokiga dumskallar. Faunernas styrka är deras grupplojalitet. De är arbetar effektivt tillsammans och ser ensamhet som något motbjudande. Sammanhållningen ligger normalt på klannivå. (Många faunklaner är fiender sedan generationer tillbaka och möten kan då leda till sammandrabbningar.) Grupplojaliteten gör att varje faun har bundsförvanter som är skyldiga honom gentjänster och vice versa, något som den med en faunisk rollperson måste ta i beaktande. När klanen kallar kan faunen inte svika, oavsett vilka argument hans mänskliga kamrater kommer med. Å andra sidan får faunen via sin klan tillgång till information och visst bistånd som ingen annan skulle få. Klanen kan till exempel tillhandahålla gömställen och enkel sjukvård. De människor som kliver in i faunernas gemenskap på jämlika villkor och följer deras sociala spelregler kommer med tiden att upptäcka att de också blir en del av faunernas sociala nätverk. Hjälpsamhet belönas med hjälpsamhet och respekt med respekt.
Den faun som beter sig olämpligt mot sina klanfränder blir
först tillrättavisad och sedan, om det fortsätter, bestraffad.
Straffen sträcker sig från prygel via utfrysning till
utstötning. Det sistnämnda innebär att den utstötte får
sina öron avskurna, varefter han för alltid kastas ut ur gemenskapen.
Faunerna i samhället Det finns både bofasta och nomadiserande klaner. Nomaderna arbetar främst som kringvandrande lantarbetare som lejs för att ta in skörden eller utföra andra tillfälliga sysslor. Eftersom skördesäsongen infaller vid olika tidpunkter på olika breddgrader följer dessa fauners vandringar jordbrukets faser. De färdas i karavaner av oxdragna husvagnar. Med sig har de sina ponnyer, getter och höns. De betalas i kontanter, in natura eller med gentjänster. Om en klan till exempel arbetar några veckor på en patriciers storgods kan en del av betalningen bestå i att godsets hantverkare reparerar klanens många vagnar och förser dem med nya hjul. De bofasta lever i städer, ofta i särskilda kvarter. De livnär sig som diversearbetare, gycklare och tiggare. De är dock integrerade i människornas samhälle och inte utstötta på något vis. Däremot är det sällsynt att de lyckas skaffa sig något politiskt inflytande, eftersom de nästan aldrig skaffar den sorts rikedom detta kräver. Faunerna står lågt på den sociala rangskalan. Deras mentala läggning är sådan att de nästan aldrig skaffar sig materiell rikedom, jordegendomar eller bildning. Detta leder i sin tur till att många människor ser ner på dem: lättjefulla, vällustiga och opålitliga, "stjäl gör de också". Ibland har fauner råkat ut för trakasserier. Då föredrar de att bara försvinna, ty de vet att deras överlevnad hänger på att vara listig, smidig och anpasslig. Det finns även smärre grupper av fauner av ett tredje slag. I bergen på Imbri-halvön och i Kordi öster om Mirak lever mer primitiva klaner som livnär sig som jägare och herdar. Oavsett livsstil har faunklanerna vissa gemensamma drag. En klan har 100-200 medlemmar, vilka alla är släkt. Den leds av några äldre män och kvinnor med naturlig auktoritet. Ingen väljs till ledare i formella val, utan det är något man blir i kraft av sin vishet. Klanledare har förmågan att tänka på lång sikt och se till klanens bästa. De har stor makt, men de kan inte ställa sig över de nedärvda seder som reglerar mycket av livet. De fungerar både som beslutsfattare, talesmän och domare.
Rätt sak för en faun
|