| Äventyret | Rollpersoner | Skämtbilder |
Ett porträtt av de fem rollpersonerna från SnöKon (klicka på bilden för att se den i full storlek). Äventyret går utmärkt att spela med egna rollpersoner, men texten förutsätter den här gruppen.
[Kalchas] [Tirlina] [Akrema] [Antar] [Tydid]
Historia: Du är andre sonen i en rik patricierfamilj från
Kretem, en liten stad längs den stora floden Teke, i Nevstrien,
hjärtat i det Blå Kejsardömet, den ena av Vidonias två
stormakter. Din familj, rika godsägare, är känd för sitt
sunda affärssinne med sina fötter stadigt planterade på jorden.
Du liknar inte din familj i detta.
Som nyfödd var du liten och klen och
nära att dö. Läkare och mystagogiska helare kunde intet
göra, men till slut lyssnade din mor till ett skrockfyllt råd
och lät en faunkvinna bli din amma. Det var Velina, Tirlinas mor. Du
ammades till nära två års ålder, och det räddade
uppenbarligen ditt liv. Tirlina, blott en liten flicka, kom att bli den som
mest skötte dig, medan hennes mor diade dig och efteråt. Din egen
mor ägnade sig åt husmoderliga plikter och du såg henne
bara vid måltiderna.
För två år sedan sändes
du i enlighet med familjetraditionen till Academia Magna, Vidonias största
och mest prestigefyllda universitet, för att förbereda dig för
Stolens Väg, livet inom tjänstemannaaristokratin (godset ska ju
din storebror ärva). I teorin, alltså. I praktiken har du vistats
på akademien högst sporadiskt, vanligtvis i samband med glada
fester eller efter ett tårfyllt brev från din älskade moder
som förmanat dig att studera flitigt. Desto flitigare har du besökt
mäster Arcadions fäktskola. Dina "studiekamrater" därifrån
är ett ärrat gäng av festprissar och duellanter. Ni kan alla
uppbåda det största allvar när det gäller värjan,
något ni helt saknar i andra fall.
Förra året träffade du en
skön och förnäm dam, lämpligt nog ogift. Tycke fattades
på bägge håll och ett förhållande inleddes som
snart gick över från det mer passande till en mer barnförbjuden
nivå. Och en dag sade hon att hon var med barn. Du, alltid en hedersman,
erbjöd dig ögonblickligen att gifta sig med henne på
fläcken fastän du visste att din far förmodligen skulle göra
dig arvlös. Hon vägrade. Istället, i strid med dina
vädjanden, försökte hon genomföra en lika farlig som
olaglig fosterfördrivning. Den dödade både henne och barnet.
Hennes far blev förtvivlad. Din far blev rasande. Men än mer
förtvivlad, än mer rasande, blev du själv. Tyvärr kan
inte en sann patricier ta sitt liv - det vore inte gentlemannamässigt
- så istället valde du att dricka. Mycket. Hade det inte varit
för din trotjänarinna Tirlinas omvårdnad hade du med all
sannolikt dött.
Så en dag, bakfull och med ångesten
bubblande som svart syra i en alkemists retort, vandrade du in på
akademiens tempel, och åhörde din första gudstjänst
på länge. Du greps av sentimentalitet under sången, som
du mindes från din barndom; du rördes av när den av studenterna
som valts till detta hedersuppdrag läste ur Kosmokrator, den heliga
skriften. Och så klev studentförsamlingens mentor, dess
religiöse lärare och rådgivare, fram och höll ett litet
kort föredrag om matriarken Kleona och hennes heliga uppdrag i
Fotóikos, och om hur folk vallfärdade dit för att slita
i dess trädgårdar och finna Världsskaparen och sig själva.
Och med ens hade du klarhet: Vallfärd! Botgöring! Frid! Du var
i princip i färd med att resa på stunden, men Tirlina fick dig
att sansa dig ett par dagar för att förbereda er. Du tog henne
med dig, givetvis: vallfärd eller ej, en patricier reser
ståndsmässigt.
Personlighet: En genuint godhjärtad människa. Du håller hårt på patriciernas hederskodex, även om din till dumhet gränsande naivitet och brist på impulskontroll (gör det - gör det NU!) ibland lägger hinder i vägen. Du är således ärlig, lojal och låter ditt ättenamn gå främst i alla lägen. Du är den perfekte gentlemannen vad gäller det täcka könet, och även om du gärna lägger an på vad som helst av honkön skulle du aldrig drömma om att ta dig friheter eller uppträda gement. (Och just nu lägger din sorg på den sidan av dig i vilket fall). Du är medveten om dina fel och brister, och skyller dem på den faunmjölkskur som räddade ditt liv när du var ett spenabarn. Denna medvetenhet brukar dock inte hindra dig från att göra samma gamla misstag om igen.
Åsikter om övriga rollpersoner
Tirlina tar-Sabvat: Din trotjänarinna sedan barnaåren,
kombinerad betjänt, hushållerska och sekreterare (de få
gånger du har behov av en). Hon är bara några år
äldre än dig, och du betraktar henne omedvetet ungefär som
en storasyster eller surrogatmamma. Sanningen att säga står du
lite under toffeln. Samtidigt som du försöker upprätthålla
din värdighet som hennes herre, har du väldigt svårt att
gå henne emot. På något sätt håller hennes
hushållning dig flytande - själv har du ingen som helst kontroll
på var dina pengar tar vägen, även om spel, vin och kvinnor
antagligen är de tre största utgiftsposterna. Ryktet om att ni
har ett förhållande bemöter du med värdigt förakt.
Hon är plebej, faun - och framförallt känns hon så
nära dig att det skulle vara rena incesten.
Akrema tar-Dolon ran-Kondir: En Mystisk Dam med Romantiskt Förflutet!! Så spännande! Din skuld tynger dig fortfarande, men kanske kan ni hjälpa varandra, du kan med hennes hjälp övervinna ditt trauma och vice versa. Du har hittills uppträtt mer gentlemannamässigt, men i takt med att ni närmat er Fotóikos har sorgen sjunkit längre ned och lusten ökat, och det kanske börjar bli dags att göra en framstöt?
Antar tem-Ibrat: Verkar vara en rejäl karl. Jordens salt, de där plebejerna. Kejserlig soldat, minsann. Och from, och så. Äh. Fast hur ska man bemöta honom? Du har en rysligt dålig koll på hur plebejer egentligen lever och fungerar, förutom tjänare och krogvärdar förstås. Hittills har du försökt dra upp diskussioner om historiska slag du vagt kommer ihåg från halvt avsomnade föreläsningar, men det har bemötts med utläggningar om vad som egentligen hände du bara förstår hälften av. Du skulle ha behållit de där läroböckerna i historia istället för att stampa på dem hos pantlånaren.
Tydid tem-Hari: Han kallar dig inte "herrn". Och är väldigt burdus. Talar med bondsk dialekt, fast hans azuli och dalað är bägge bättre än dina. Pinsamt. Och direkt oförskämd ibland, skrattar inte ens åt dina kvickheter och ifrågasatte dina argument på ett flertal punkter som tyvärr lät väldigt bra och du kanske inte skulle uteblivit från så många av föeläsningarna i juridik. En patricier kan man utmana på duell, men han är inte av ätt, och en plebej kan man skälla ut, men får en gentleman verkligen skälla på mystagoger? Och brukar inte de vara fruntimmer, förresten?
Utseende: Blont halvlångt hår, bruna ögon, präktig slokmustasch. Väger ca 65 kg, är 176 cm lång. Klär sig i mantel, skjorta, väst och knälånga hosor med höga strumpor; allt är av högsta kvalitet och dekorerat med broderier. Tack vare Tirlinas skicklighet är det inte helt förstört av den långa resan.
Utrustning: Ett par ståndsmässiga ombyten (exakt vad vet bara Tirlina). Fäktsvärd av yppersta kvalité. Två pistoler med nog kulor och krut för sexton skott. Diverse resepersedlar (exakt vad vet bara Tirlina, men någonstans finns där en tvål och en rakhyvel, tror du). En flaska med god konjak som du sparat (dvs. Tirlina har förbjudit dig att dricka ur den). Pengapung med trettiotvå sekiner (tror du; Tirlina har reskassan).
Grundegenskaper
| STY | 8/2T+2 | VIL | 7/2T+1 | SYN | 9/3T | TÅL | 26 |
| UTH | 9/3T | UTS | 11/3T+2 | HÖR | 9/3T | SB | 0 |
| SMI | 11/3T+2 | BIL | 10/3T+1 | LUK | 2/+2 | ||
| REF | 10/3T+1 | KÄN | 9/3T | ||||
| FIN | 9/3T | SMA | 3/1T | ||||
Fördelar: Rik (15 EP), Silvertunga (+1T på att påverka
folk med sitt tal, 10 EP)
Nackdelar: Chevaleresk (5 EP), Patricierns hederskodex (5 EP),
Kortsiktighet (5 EP)
Relevanta färdigheter: Administration 11/3T+2, Bluffa 11/3T+2
(+1T från Silvertunga), Dans 12/4T, Diplomati 12/4T (+1T från
Silvertunga), Etikett <termalisk> 14/4T+2, Festa 14/4T+2, Juridik
<nevstrisk> 11/3T+1, Musiker <luta> 10/3T+1, Rida
<häst> 9/3T, Sångare 12/4T, Övertala 12/4T (+1T från
Silvertunga)
Stridsfärdigheter: Dolk 11/3T+2, Fäktkonst* 15/5T, Musköt
11/3T+2, Pistol 12/4T, Snabbdragning 12/4T, Stennäve* 13/4T+1,
Hästspark* 14/4T+2, Högspark* 12/4T, Blockering* 14/4T+2, Tillhygge*
13/4T+1, Avväpning* 11/3T+2
Språk: Högtermali 7D/5C, Azuli 5C/7D, Dalað 2A/3B
* Dessa utgör komponenter i den speciella fäktstil (räknas
som en sorts stridskonst) som lärs ut av mäster Arcadion. I den
används förutom fäktsvärdet överraskande sparkar
och slag, ofta med i hast upplockade tillhyggen, som lyktor eller flaskor,
för att slå ut motståndaren.
Virtus: 0
Historia: Du är född och uppväxt i Kretem, en liten
stad längs den stora floden Teke, i Nevstrien, hjärtat i det Blå
Kejsardömet, den ena av Vidonias två stormakter. Din klan vandrade
upp och nedför floden i takt med årstiderna och försörjde
sig som daglönare, hantverkare och annat. ("Annat" var, som så
ofta när det gäller fauner, inte alltid särskilt lagligt,
men vem bryr sig?) Din familj hade hög status, för i generationer
hade dess kvinnor varit "tråkiga" dvs. begåvade med den
förmåga att tänka långsiktigt som de flesta fauner
saknar.
När du var sju år fick din mor Velina
ett till en början tillfälligt jobb hos den förnäma familjen
ran-Folas som amma. Enligt (den mänskliga) folktron är nämligen
faunmjölk en osviklig hästkur för sjuka barn, och den stackars
fru ran-Folas’ nyfödde var så illa däran att ingen
läkare eller mystagog kunnat hjälpa honom. Kalchas, som pilten
hette, kom att behöva din mors mjölk av och till under två
år. Eftersom din mor var en upptagen kvinna (en av klanens ledare,
som sagt) överlät hon det mesta av jobbet förutom själva
amningen på dig; faunflickor är vana att ta hand om sina
småsyskon. Du kom att stanna som Kalchas’ barnflicka under hela
hans uppväxt. Där lärde du dig hur hjälplösa de
Mäktiga är utan sina tjänarstaber. Du bröt aldrig kontakten
med din vidsträckta familj.
För två år sedan sändes
han till Academia Magna, Vidonias största och mest prestigefyllda
universitet, för att studera. Du följde med som hans hushållerska
och "betjänt"; fru ran-Folas försökte sända med en
sådan, men du såg nog var han ville sticka in den och avstyrde
det hela. Eftersom Kalchas saknar varje sinne för ekonomi och är
mer än lovligt lat sköter du inte bara hans hushåll utan
också hans kassa. Den är nästan alltid tom, för Kalchas
slösar bort de pengar hans föräldrar sänder mycket fort,
fastän du gör ditt bästa för att stävja det. Du
har nämligen ärvt din mors förmåga att tänka
långsiktigt och planera, fastän du är långt mer impulsiv
och spontan än de flesta människor. Trots din förmåga
har det gått så långt att du har börjat ta upp onkel
Lukars gamla jobb och stjäl från torgstånd och butiker för
att hålla huset med mat och vin och kläder och vin och ved och,
just ja, vin. Det vet naturligtvis inte Kalchas om, för han skulle bara
börja bråka om saken.
Förra året blev Kalchas
förälskad i en liten dumsnut som inte hade vett att hålla
kontroll på vissa saker (man får räkna med att karlslokarna
inte har kontroll på sådant) och naturligtvis blev hon på
smällen. Och sedan går den eländiga gåsen och har panna
att inte våga ta hand om barnet - det finns ställen man kan
lämna bort dem om det ska vara så finkänsligt - och
försöker istället göra sig av med det. Naturligtvis gick
hon själv åt på kuppen. Värst av allt var att Kalchas,
den stackars idioten, tog på sig hela skulden och trodde han skulle
kunna dricka bort den, vilket varje faun vet inte går. Vad han bort
göra var naturligtvis att knulla det ur sig, men det hade han för
mycket ångest för (fauner är inte bekanta med den känslan
annat än rent teoretiskt).
Du gjorde ditt bästa för att hålla
honom på rätt köl, men han kunde ändå ha druckit
ihjäl sig om han inte hade fått en tokig men friskare idé.
Han kom nämligen hem en dag och skulle prompt iväg på
pilgrimsfärd. Religion kan man bli frisk av, det har du sett förut,
och dessutom har du börjat inse att det är rena klövklådan
att sitta fast på samma ställe. En resa är vad ni behöver.
Du höll honom i rocken ett par dar så du kunde arrangera för
resan (han ville i princip springa iväg genast), och så for ni.
Personlighet: Du är praktisk och snabbtänkt, med bägge klövarna på jorden. Som tjänarinna har du lärt dig att tänka innan du talar, och att om man tänker tillräckligt mycket kan man få herrskapsfolk i synnerhet dit man vill. De flesta fauner är ganska fixerade vid erotik och romantik, men din (relativt sett) eftertänksamma läggning har fått dig att utveckla vad man kan kalla Tirlinas Sociala Enhetsteori: "Allt handlar om sex". Du tenderar att tolka folks beteende utefter en mall där lusten är den egentliga motivationen till allt, oavsett vad de själva går och inbillar sig. Du kan lukta dig till ett förhållande på en mils avstånd (inklusive, ibland, sådana som inte existerar). Själv är du ganska nöjd med denna form av abstrakt voyeurism, men kompletterar den med one-night-stands med trevliga faunbockar nu och då. Som de flesta faunkvinnor tycker du "hornlösingar" är äckliga rent sexuellt sett; de har ingen päls på benen och inga horn och det hela vore som att ligga med en killing, blääh! Människor har dock konstiga idéer om annat. Du är nyfiken och skvallerlysten och det är ganska uppenbart vad du föredrar att skvallra om.
Åsikter om övriga rollpersoner
Kalchas tem-Taron ran-Folas: Han är din husbonde; vad mer, du
betraktar honom som en sorts ostyrig lillebror man måste hålla
reda på. Du är obrottsligt lojal mot honom, fast du anser ofta
att hans bästa är något helt annat än vad han anser.
Du ser alltid till att fast det är du som (självklart) får
din vilja fram, sker det inte på så sätt att det sårar
Kalchas.
Akrema tar-Dolon ran-Kondir: Synd på ett så fint fruntimmer; hennes bröst är riktigt skapliga och man ser på hur hon går och klär sig att hon kan sina saker. Fast vissa karlar är visst intresserade av sådant - och det verkar inkludera husbonn’. Nå, han behöver ju knulla och hon skulle säkert må bra av det också, fast hon verkar lite väl stel och så. Och så borde hon ha en annan parfym: hon luktar som kejserliga djurgårdarna i Gradjestad. Och ibland tittar hon på dig med något odefinierat i blicken, någon sorts längtan... tja, man vet ju aldrig vad för slags perversiteter fint folk har för sig.
Antar tem-Ibrat: Undrar vad en sådan viril karl gör ensam i ödemarken? En olycklig kärleksaffär, månne? Eller har han en jänta i Fotóikos, kanske? Nå, i alla fall verkar han vara en praktisk och rejäl karl som man kan lita på. Fast han har varit lite brysk, det ska medges. Och kan man verkligen tro på hans historier? Han är from, verkar det som, så vi får se vad han gör när han upptäcker att den där fikusen lägger an på honom.
Tydid tem-Hari: Ha! Alla som vet något om något vet att alla manliga mystagoger är sodomiter. Klart som korvspad. Fast på honom syns det ju på mils håll. Och som han lägger an på Antar - fast husbonn’ har fått vara i fred. Undrar varför? Nå, de får väl göra vad de vill, gammelmoster Birta sade alltid att det var för att det blev något fel på återfödslarna så en pojksjäl hamnade i en flicka eller tvärt om. Och vad är det förresten han smusslar med i tältet? En låda?
Utseende: Faun. Svart hår, svarta ögon, brunglänsande hy. Svart päls på benen. Väger ca 50 kg och är ungefär 167 cm lång. Klär sig i huckle, blus och en relativt sedesam klänning (det är bysten som gör det, inte snittet).
Utrustning: Ombyte med praktiska kläder. Filt. Hygienartiklar: tvål, huvudkam, klövkrats, benraggskam och hornfil. Kokkärl av faunisk typ som är lätta att bära men kan ersätta nästan ett helt mänskligt kök. Påse med kryddpåsar. Sysaker (med lite dyrkar och sådant nedstoppat i samma väska - man vet aldrig vad man behöver). Pengapung med 56 ertugar, 123 sekiner och 18 dukater. Dolt pengabälte med 200 sekiner och 50 dukater.
Grundegenskaper
| STY | 7/2T+1 | VIL | 10/3T+1 | SYN | 9/3T | TÅL | 27 |
| UTH | 10/3T+1 | UTS | 10/3T+1 | HÖR | 9/3T | SB | 0 |
| SMI | 11/3T+2 | BIL | 5/1T+2 | LUK | 3/1T | ||
| REF | 11/3T+1 | KÄN | 10/3T+1 | ||||
| FIN | 12/4T | SMA | 9/3T | ||||
Fördelar: Alert (10 EP, +1T på att upptäcka saker),
Långsiktighet (15 EP)
Nackdelar: Osmaklig ovana: Skvallrar (5 EP). Osmaklig ovana: Sexuell
fixering (5 EP)
Relevanta färdigheter: Bluffa 12/4T, Dans 12/4T*, Etikett
<termalisk> 8/2T+2, Festa 12/4T*, Fickstöld 15/5T, Fixare
<Gradjestad> 12/4T, Folkmedicin 11/3T+2, Köpslå 12/4T,
Låsdyrkning 13/4T+1, Matlagning 12/4T*, Musiker <tamburin> 13/4T+1*,
Omärklighet 12/4T, Rida <ponny> 12/4T, Räkning 9/3T, Skugga
12/4T, Spänst 12/4T, Sömnad 14/4T+2, Värdera
<matvaror> 12/4T, <kläder och tyger> 10/3T+1, Övertala
12/4T
Stridsfärdigheter: Dolk 12/4T, Ducka 12/4T, Kastdolk 12/4T
Språk: Högtermali 9D/5C
* Artbonus inräknad.
Virtus: +1
Historia: Du är född i den stora staden Hutremen, där
du växte upp i slumkvarteren. Du vet inte vem din far var; din mor var
en prostituerad, och det blev du också vid tolv års ålder.
Din mor blev ihjälslagen av en otäck kund när du var fjorton.
Ditt liv fram till ditt artonde år var förnedring och elände.
Du kom att hata och förakta dig själv, dina kunder och all
överhet. Mest av allt avskydde du att vara svag, att vara beroende.
Då blev du en dag upplockad av vad du
trodde bara var en vanlig torsk. Det var det inte. Han var den aristosofiske
stormästaren Manokles. Han förklarade att han behövde spioner
och lönnmördare för att kunna förverkliga sin variant
på den aristosofiska drömmen: att störta alla nuvarande regenter
och religioner och inrätta det aristosofiska idealsamhället. Du
lyssnade inte mycket på hans politiska tal, utan mer på hans
löften om makt. Med Manokles’ aristosofiska magi inympades du med
vad han kallade "panterns essens". Du blev starkare, snabbare och vigare
än en människa kan bli, och dina sinnen skärptes
mångdubbelt. Vad gjorde det att de kirurgiska ingreppen innebar ofattbar
smärta, att de elixir du måste dricka dagligen kväljde dig,
att riterna gav dig mardrömmar? Du var stark för första
gången i ditt liv. Hans övriga luminater (invigda agenter)
tränade dig under tre års tid, och så småningom fick
du utföra uppdrag. Tillsammans med två andra kvinnor som behandlats
som du själv och genomgått samma träning spred du skräck
bland Manokles’ fiender. Du dräpte furstar, kejserliga agenter
och förvånansvärt många luminater som följde andra
stormästare: förrädiska oduglingar, som inte insåg att
Omstörtandet bara kunde ske under Manokles’ ofelbara ledning och
med hans lysande metoder (förklarade Manokles). Du vacklade något,
men höll ändå fast vid ditt liv i sex år.
En dag beordrades du mörda en ung man,
som tillhörde en ekomantisk orden, vilken arbetade för de fattiga
i Hutremen. Han verkade på intet sätt en fiende till de
förtryckta massorna, men Manokles förklarade att de fattiga måste
lida under förtrycket så att de skulle resa sig när
Omstörtandet kom. Du vägrade. Då hotade Manokles dig till
livet, och av ren rädsla för stormästaren och hans krafter
lydde du. Din ånger när du såg den unge mannen
förblöda på sin enkla brits förvändes i kall vrede.
Du återvände till Manokles och konfronterade honom i hans
laboratorium. Handgemäng utbröt och Manokles hade ingen chans.
Du hade just kastat honom i ett kar fyllt med bubblande kemikalier, när
han tillkallade dina medsystrar på något mystiskt vis. Striden
med dem var långt ojämnare, och en av dem trasade totalt sönder
ditt ansikte innan du lyckades dräpa dem bägge. Tyvärr
strömmade nu vaktbestar och beväpnade luminater till, och du flydde.
Du fruktar att Manokles kan ha överlevt. När du inte längre
fick de aristogaleniska elixir som stabiliserade dina krafter, började
de utvecklas. Visst, de blev än starkare, men du blev allt mer djurisk.
Du började bli tvungen att förklä dig för att dölja
dem. Än värre var ditt uppvaknade samvete, och den ångest
du kände över ditt liv. Du hade tänkt bli en fri agent, men
dels var du rädd att stöta på Manokles’ luminater, dels
fyllde dig ditt forna värv med äckel.
Till slut stod du inte ut längre. Du
måste få sinnesfrid. Du begav dig till Demro, där mystagogen
och undergörerskan Astera hade verkat länge. Du bad henne befria
dig från den styggelse Manokles fyllt dig med. Hon svarade att tills
ditt sinne var befriat från svärta, kunde inget rena din kropp.
Hon rekommenderade dig att bege dig till Kleona och Fotóikos och arbeta
med att skapa liv - bara så kunde du sona de många liv du tagit.
Nu är du snart där. Vad annat kunde du göra än att
följa rådet? För att förklara din förklädnad
utger du dig för att vara en dam av patriciersläkt som är
svårt drabbad av sjukdomen skinnröta, vars symptom liknar
spetälskans.
Personlighet: Du föraktar dig själv djupt, och har
därför svårt att uppskatta andra människor. Du vill
inget hellre än att bli älskad, uppskattad, omtyckt, men håller
det för omöjligt: du är ju ett mordiskt missfoster, och ditt
dystra liv har med få undantag gett dig en svart bild av
mänskligheten. Du uppträder kallt och högdraget som en del
av din roll, men är allt mer nervös ju närmare Fotóikos
ni kommer. Du har stor vana att manipulera andra men förstår inte
dina egna känslor; du vet inte riktigt hur man är genuint vänlig
mot folk, till exempel. Du drabbas ofta av plötslig avund gentemot
människor som har det du saknar.
Dina aristosofiska förvrängningar
gör att du i stressade situationer - om du blir rädd, upphetsad
eller förbannad - uppträder ungefär som en stor katt. Du
förlorar då all den "gruppempati" människor har såsom
varande flockdjur, och blir fullständigt självisk, en veritabel
sociopat. Din överlevnad och dina drifter är allt som betyder
något. Du förlorar dock inte din mänskliga intelligens. När
detta går över är din skam och ångest värre än
tidigare. En annan bieffekt är att du inte känner dig mätt
om inte din kost inkluderar mycket och blodigt kött. Hela ökenresan
har du gått och varit småhungrig, och du har börjat magra.
Åsikter om övriga rollpersoner
Kalchas tem-Taron ran-Folas: Han är så lik de unga
sprättar du lärde dig hata som sköka - men än mer lik
den sista man du mördade åt Manokles. Till utseendet är likheten
kuslig, men mer skrämmande är att det verkar finnas likheter i
sinnelaget också. Du känner starkt för honom, och vet inte
varför eftersom du aldrig varit kär förut. Du har bestämt
att inget ska få hända honom - men du kan ju inte låta honom
veta din hemlighet. Då skulle han definitivt hata dig, han också,
och det skulle du inte kunna uthärda...
Tirlina tar-Sabvat: Faunkvinnan har nosat runt dig ganska mycket och verkat oförskämt nyfiken - tänk om hon anar? Du har insett att de kanske har ett förhållande - varför skulle annars en manlig patricier följas av en tjänarinna? Fauner och människor, det har hänt förr - i de ytterst felbenämnda glädjekvarteren i Hutremen hände allt. Tanken på att han kan ha en älskarinna får dig att vara våldsamt svartsjuk på fauniskan. Samtidigt väcker hon en annan, skrämmande känsla ibland: Den getliknande doften från en faun måste reagera på något mystiskt sätt med din inympade panternatur, för under resan har du ofta gått hungrig, och var gång du då sett på Tirlina har det börjat vattnas i munnen...
Antar tem-Ibrat: Hans enkla kolartro väcker avunden inom dig - varför kan inte du tro och förtrösta? Hans lugn och värdighet skrämmer dig. Din erfarenhet när du ser på hans sätt att gå och röra sig säger att han är en man van att döda, och en man på sin vakt. Du är också på din vakt. Han ska inte få avslöja dig.
Tydid tem-Hari: Hans babbel påminner dig om Manokles’ idéer om att störta världsordningen; bara det gör dig illvillig instämd mot honom. Hans snorkiga besserwisserattityd är ytterligare en orsak. Värst och skamligast är dock, att du inser att Tydid skulle kunna ha tjänat Manokles, han med - men inte för maktens sötma och övermänskliga krafters lockelser, som du, utan för att han verkligen skulle trott att han därigenom kunde skapa en bättre värld. Du får inte glömma att han är en mystagog (han låter vid Þeos ingen göra det). Kanske hans esoteriska sinnen kan uppfatta den styggelse du blivit? Det får inte ske.
Utseende: Gulgröna ögon, mörkt hår, hjärtformat ansikte med kraftiga ärr. Väger ca 80 kg, 168 cm lång. Klädd i en lång, mörk klänning av lätt tyg, bär tunna sidenhandskar och en bredbrättad hatt med slöja som döljer händer och ansikte. (Akrema obeslöjad)
Utrustning: Tre ombyten i samma stil som hennes nuvarande kläder; detta inkluderar ett par grövre handskar och en schal att bära till slöjan runt huvudet. Researtiklar som anstår en förnäm dam, inklusive diverse juveler och kosmetika. Dolt i kläderna (fast lätt tillgängligt ändå) finns en dolk för närstrid och fem kastdolkar, och en uppsättning dyrkar och krokar. I den dubbla botten på hennes packsäck finns en hopfällbar änterhake med en tolv meter lång, mycket tunn och stark lina (aristosofiskt spindelsilke). Där ligger också en fickpistol, nog krut och kulor för sex skott, och en liten uppsättning utrustning för att förkläda sig (ett par mycket naturtrogna peruker, t ex.). Pengapung med fjorton sekiner, fyrtioåtta ertugar och tolv blanka dukater. Insydda i din underkjol finns trettio guldquadror.
Grundegenskaper
| STY | 11/3T+2 | VIL | 8/2T+2 | SYN | 10/3T+1 | TÅL | 35 |
| UTH | 12/4T | UTS | 11/3T+2 | HÖR | 16/5T+1 | SB | +1 |
| SMI | 13/4T+1 | BIL | 6/2T | LUK | 9/3T | ||
| REF | 16/5T+1 | KÄN | 8/2T+2 | ||||
| FIN | 8/2T+2 | SMA | 9/3T | ||||
Fördelar: Alert (10 EP, +1T på att upptäcka eller
observera saker), Snabb (5 EP, +1,0 m på Förflyttning)
Nackdelar: Avskydd av djur (10 EP), Mörk hemlighet: Luminat (10
EP)
Aristosofiska förvrängningar, förutom diverse extrema
grundegenskaper och färdighetsvärden:
| • | Akrema kan fälla ut klor från fingrarna som gör 1T+1/Hugg i skada i närstrid. Hennes fingrar ser inte mänskliga ut. |
| • | Akrema kan ta enorma språng, upp till 5 m långt och 2 m högt utan sats, och det dubbla med tillräcklig sats. Den kroppsställning hon intar inför detta är mer eller mindre omöjlig för en normal människa att inta, och hon ser helt grotesk ut när hon gör det. |
| • | Akrema är nyktolob; hon kan se i mörker. Hennes ögon är vagt panterlika, vilket inte är detsamma som kattlika; hon har således runda pupiller, till exempel. De reflekterar dock ljus precis som en katts. |
Relevanta färdigheter: Akrobatik 15/5T, Bluffa 14/4T+2, Danserska
15/5T, Etikett <termalisk> 12/4T, Fickstöld 11/3T+2, Fixare
<Hutremen> 14/4T+2, <Gradjestad> 13/4T+1, <Tekeburg> 13/4T+1,
Fältskär 10/9T+1, Förklädnad 14/4T+2, Köpslå
12/4T, Låsdyrkning 12/4T, Musiker <spinett> 12/4T, Omärklighet
18/6T, Rida <häst> 14/4T+2, Räkning 7/2T+1, Skugga 17/5T+2,
Spåra 12/4T, Värdera <vapen> 13/4T+1, Övertala
13/4T+1
Stridsfärdigheter: Dolk 15/5T, Ducka 18/6T, Fint 16/5T+1, Kastdolk
16/5T+1, Omladdning 12/4T, Pistol 14/4T+2, Slagsmål 15/5T, Snabbdragning
17/5T+2
Språk: Högtermali 7D/7D, Azuli 4B/5C
Virtus: -1
Notera: Till skillnad från de andra är du inte en nyanländ pilgrim - Fotóikos är ditt hem.
Historia: Du kommer från landsbygden i Gias, ett fjärran
furstendöme som ingår i det Blå Kejsardömet. Din far
var en fattig lantarbetare, din mor var en tjänarinna, bägge på
ett stort gods. Själv blev du stalldräng på godset, och fick
följa med på jakter och dylikt som drevkarl. Godsets ägare,
en patricier av ätten tem-Gias, Gias’ fursteätt, fick såsom
en liturgi, dvs ett uppdrag i furstens tjänst som en patricier
åläggs, att befästa den lilla garnisonsstaden i området.
I samband med det kom det några band legosoldater till trakten för
att vakta bygget. I ett anfall av äventyrslusta sökte du upp dem
och tog värvning. Din skogsvana och skicklighet gjorde att du utnyttjades
som spejare. Det visade sig snart att du hade gott öga för skytte,
och du blev så småningom en prickskytt som slog ut fienden under
små räder innan slagen - dessa inledande skärmytslingar är
en viktig del av krigen i Vidonia. Efter en rad uppdrag i tjänst hos
Nevstrien, Blå Kejsardömets kärnrike, där huvudstaden
Gradjestad ligger och den Blå Kejsarinnan regerar, trädde ni permanent
in i kejserlig sold. Du och dina kamrater slogs över hela Vidonia i
kejsardömets tjänst. Ni var mycket framgångsrika, tappra,
lojala och skickliga.
Så småningom började du dock
tröttna på det hela. Kriget liknade allt mer slakt för dig.
Du hade alltid varit en djupt religiös man, och även om ekomantin
inte direkt förbjuder våld är det en fredlig troslära.
Du fick allt svårare att rättfärdiga dödandet. Dessutom
var fler och fler av slagen inte något som skedde i öppenhet,
utan kejsarinnan underblåste krig mellan små stater som en del
av intrigspelet mot Frekre, Blå Kejsardömets stora konkurrent
och den andra av Vidonias stormakter. Du hade alltid varit en mycket hederlig
man också, och ogillade smusslet.
Till slut en dag för sex år sedan
tog du avsked med en god avskedssold. Du funderade först på att
bli skogvaktare hos någon patricier som gillade att jaga, och sedan
på att bli pälsjägare i den barbariska Digerveden. Då
stötte du på en vandrande predikant som berättade om
Fotóikos, och bestämde dig för att vad du än gjorde
skulle du först vallfärda dit. Under pilgrimsresan märkte
du två saker. För det första fanns det ont om bra guider
som kunde leda pilgrimerna under den farliga resan genom öknen. För
det andra fattade du tycke för den tysta ödemarken som är
Vastus Iræ, så länge du fick möta den i måttliga
doser. Du bestämde dig för att bli guide. Det var ett hederligt
och oblodigt levebröd nära Världshärskaren och naturen.
Efter att först ha jobbat ett år som medhjälpare till en
annan guide, blev du din egen. Du har aldrig ångrat dig en minut.
Personlighet: Du är en from man, även om du inte har så särskilt stor koll på vad den djupare teologin och mystiken går ut på; folk ska vara hyggliga mot varandra och så ska man respektera det heliga, som tempel och mystagoger och mentorer och så vidare. Djupare diskussioner i ämnet, eller andra klart lärda ting, försätter dig i stum vördnad. Du är en absolut hederlig och lojal människa, som faktiskt kan ha problem med att andra människor kan ljuga för dig eller svika dig; du har så svårt att förstå hur lögnare och svekfulla tänker att du sällan upptäcker dem. Om du gör det blir du fruktansvärt arg. Du tycker om att lyssna till eller berätta historier, men de måste vara sanna. Likaså tycker du om sång, om den är av andlig typ; den behöver inte vara högtravande eller dyster, men den ska handla om heliga ting. Orättvisor bekymrar dig, och du funderar ofta över varför världen är så orättvis; du gör ditt bästa för att rätta till detta, men inser att det är ganska lönlöst. Du är envis som synden och ger aldrig upp.
Åsikter om övriga rollpersoner
Kalchas tem-Taron ran-Folas: Fint folk, de vet man aldrig var man
har. Först pratar den här karln om fältslag och dylikt; sedan
visar det sig att han aldrig varit där, för han vet inte vad det
rör sig om. Konstigt. Han ska visst vara en lärd man, men det
märks inte för även om man inte alltid förstår
vad han säger så är det uppenbart att det gör inte han
heller. En rumlare; kanske, men han verkar vara för ömhjärtad
för sådant - du har mött din andel dylika som soldat. Du
blir hursomhelst nervös när du måste ha att göra med
patricier som inte är officerare, så du försöker att
artigt undvika honom.
Tirlina tar-Sabvat: Det är möjligt att kvinnan är i lag med sin husbonde; det är, tror du, i så fall ett syndigt förfarande, för du vill minnas någon gång att du hört att det står i den heliga skriften, Kosmokrator, eller att någon helig kvinna eller man sagt att de olika tänkande folken inte ska beblanda sig med varandra. Men du är inte säker på att det är så eller ens att det verkligen är en synd, och man ska hellre fria än fälla. Detta, och det faktum att fruntimret har en käft som glappar i ett, är egentligen det enda du har emot faunen. Annars verkar hon vara en rejäl kvinna, fast med fauners vanliga fel och förtjänster. Och hon har betydligt mer bakom pannbenet än hennes herre, som är bra tossig för att vara en så fin karl, fast sådana har man ju sett förut.
Akrema tar-Dolon ran-Kondir: Du tycker mycket synd om kvinnan; tänk att ha en så hemsk sjukdom. Hon verkar lite fåfäng, men då är det ju än värre att inte få visa sitt ansikte; stackars kvinna. Du har märkt att djur skyggar för henne ibland, men så verkar hon tafatt ibland också. Det är nog en fin dam som aldrig varit ute förut på långresa; bäst att hålla ett öga på henne så hon inte råkar illa ut.
Tydid tem-Hari: Mannen gör dig förvirrad. Å ena sidan har han den tråkiga ovanan att försöka tala om för andra vad de ska tycka och göra, även när han inte har något med saken att göra eller ens är insatt. Å andra sidan är han verkligen en helig man, och det märks faktiskt på annat än dräkten. Han är djupt engagerad i att hjälpa andra, det märks. Det första gör att du helst undviker honom eftersom hans föreläsningar är ganska störande; det andra gör att du absolut inte vill stöta dig med karln.
Utseende: Mörkt kortklippt hår, kort kransskägg och mustasch, bruna ögon. Väger ca 100 kg, 183 cm lång. Bred kropp och brett ansikte. Klär sig i en rejäl mössa, kort mantel, en skjorta och korta rejäla hosor.
Utrustning: Extra skjorta, en handduk, filt. Rejäl ryggsäck med lämplig utrustning för ökenvandringar. Kortsvärd, långstav, dolk. Jaktbössa, och nog med kulor och krut för tolv skott. Bunt religiösa pamfletter, tummade och lästa (eller åtminstone har någon tittat intensivt på träsnitten). Pengapung med tolv sekiner.
Grundegenskaper
| STY | 10/3T+1 | VIL | 11/3T+2 | SYN | 11/3T+2 | TÅL | 32 |
| UTH | 11/3T+2 | UTS | 8/2T+2 | HÖR | 11/3T+2 | SB | +1 |
| SMI | 10/3T+1 | BIL | 4/1T+1 | LUK | 3/1T | ||
| REF | 8/2T+2 | KÄN | 9/3T | ||||
| FIN | 9/3T | SMA | 2/+2 | ||||
Fördelar: Alert (10 EP; +1T på att upptäcka saker),
Djurvän (15 EP; +1T på djurrelaterade färdigheter), Inre
kompass (10 EP), Litet sömnbehov (5 EP)
Nackdelar: Hederskodex (5 EP)
Relevanta färdigheter: Etikett <termalisk> 5/1T+2,
Fältskär 11/3T+2, Hantera fällor 10/3T+1, Kamouflage 14/4T+2,
Områdeskännedom <Fotóikos> 14/4T+2, Omärklighet
14/4T+2, Oxkärra 13/4T+1*, Rida <häst> 12/4T*, Räkning
5/1T+2, Spåra 15/5T, Spänst 12/4T, Överlevnad <berg>
15/5T, <slätt> 13/3T+2, <öken> 15/5T
Stridsfärdigheter: Armborst 14/4T+2, Dolk 11/3T+2, Ducka 9/3T,
Långstav 12/4T, Musköt 15/5T, Omladdning 14/4T+2, Pistol 14/4T+2,
Slagsmål 11/3T+2, Svärd 12/4T
Språk: Högtermali 5C/1A
* Djurvän inräknat.
Virtus: +2
Historia: Du är född i en fattig bondby i norra Demirovia.
Vidoniska plebejer är inga totalt förtryckta livegna - någon
feodalism har hur som helst aldrig existerat i Vidonia - men på många
platser är det fattigt och eländigt, och din hemtrakt var en
sådan plats. Marken var sedan länge näringsfattig och
grundvattnet hade på senare tid sänkts rejält, så att
brunnarna hade börjat sina. Det enda sättet att klara sig var att
ta daglönearbete hos på det stora godset i trakten. Alla avskydde
patriciern som ägde det, eftersom han hänsynslöst utnyttjade
sin situation, och än värre blev det när folk insåg
att det pumpsystem han installerat för att bevattna sina fruktodlingar
sänkte grundvattnet än mer, och gjorde att brunnarna sinade än
fortare. Du växte upp med ett genuint hat för alla som är
välbeställda och besuttna och utnyttjar dem som inte är det.
Redan som barn visste du att du var annorlunda.
Andra hörde och såg och smakade, men du gjorde något annat
också, och det fanns inget ord för det. Du försökte
få reda på vad det var av dina föräldrar när du
började kunna tala, men de trodde det var fantasier, och det slutade
med att du höll tyst. Du hade dock hunnit få ett rykte som "konstig",
och det var något som du for illa av när du i nioårsåldern
fick börja arbeta på godsets fruktodlingar. De andra ungarna retades
och bråkade. Du bestämde dig för att ingen, någonsin,
skulle få sätta sig på dig. Du var ihärdig, och till
slut kunde ingen klå dig. Du fick inga vänner, någonsin,
men ingen vågade jävlas med dig.
Ni fick gå i tempelskolan en gång
i veckan, efter gudstjänsten på Soldagen - er församling
var fattig. Du sög upp varenda minut, och fann ett annat tillfälle
att sätta de andra ungarna på plats. Du var otvivelaktigt bäst
i klassen. Skolans mentor (religiöse lärare och rådgivare;
inte en präst) var en åldrad kvinna som fått ge upp en
mentorspost i staden för att hon drack för mycket. Att få
en enda elev som faktiskt brydde sig betydde tydligen mycket för henne.
En dag när du var arton tog hon - efter att ha betalat dina
föräldrar vad de förlorade på det - med dig på
en resa till närmsta stad för att lyssna på en predikande
mystagog (undergörare) vid namn Astera. Det var din första ledighet
någonsin, den första resa du gjort - och den förändrade
ditt liv. Astera plockade ut dig ur publiken och förklarade att du var
välsignad av Gudomligheten. Du kunde känna vitalis, Livskraften,
och det var det som gjorde dig annorlunda. Astera erbjöd dig att komma
till hennes helgedom och arbeta där som hennes lärling. Du var
myndig, det var en enorm chans - du tog den naturligtvis.
Du blev mystagog förhållandevis
sent, men kompenserade för det genom att arbeta hårdare än
någon annan. Du fick lära dig inte bara den ekomantiska magin,
utan också mundana vetenskaper anknutna till mystagogernas värv,
för i motsats till vissa mystagoger föraktade inte Astera sådant.
Du ändrade ditt namn - som mystagoger gör - till det dalaðiska
Tydid.
Astera ovetande började du och en annan
lärling, en kvinna vid namn Kunlirba, med ett eget litet projekt. Ni
drev fram en tork-tålig äppelsort (ekomantisk magi påverkar
livsprocesser, och mystagoger är ena sjujävlar till
växtförädlare). Du tänkte på din hemtrakt, och
hur hundra små gårdar skulle dofta av äppelblom, på
träd som inte behövde konstbevattnas, medan den girige patricierns
gård förföll efter att han sugit ut vatten och näring
ur marken. Kunlirba fascinerades däremot av själva den magiska
processen i arbetet. Ni visste inte om Astera skulle gilla ert arbete, och
ni ville lyckas innan ni avslöjade något.
Du har rest till Fotóikos främst
för att du vill konferera med dess mystagoger och se vad
äppelträdet duger till; du har ett litet skott med dig, som du
vårdar ömt. Du tror att ni kan hjälpa varandra. Du är
rädd för att någon ska stjäla skottet från dig,
och har därför hållit det hemligt.
Personlighet: Du är mycket stolt över att ha fått studera. Du är samtidigt mycket stolt över din plebejiska bakgrund som hårt arbetande bonde och en Riktig Karl med ett Riktigt Arbete. Du är slutligen alltid beredd att hjälpa folk, till och med folk du inte gillar. Summan av det här är att du är en besserwisser: du tillbringar mycken tid att berätta för folk hur de ska göra, tänka och leva. Eftersom du är en dålig människokännare förstår du inte varför folk irriteras över detta. Du hatar översittare och den som tror att Makt ger Rätt. Du vidhåller att samhället måste förändras: de rika och förnäma måste visa att de är värdiga sin makt, genom att vara rättvisa och generösa. Du tror att ni mystagoger och mentorer kan förändra saken om ni bara lade manken till. Ekomantin är en fredlig lära, men du ägnade hela din barndom att hålla översittare på mattan med nävarna, och är inte helt främmande för idén om en revolution. Du är dock övertygad att om de svaga bara samarbetar mot de starka, kommer det att gå bra, utan att det behövs något våld. Din äppelträds-idé är bara det första steget...
Åsikter om övriga rollpersoner
Kalchas tem-Taron ran-Folas: Ett typiskt exempel på vad du avskyr
hos patricierna: Den här sprätten, han ska minsann studera,
fastän det inte alls ligger för honom, men en bondpojke i din situation
har ingen chans. Det fanns ungar i din by som skulle bli bättre
ämbetsmän i kejsarens tjänst än han. Och sedan har han
säkert något kuckel för sig med fauniskan; sex innanför
äktenskapet är inget syndigt, tvärtom, men utanför -
och med en kvinna som inte kan skänka honom barn! Fnys!
Tirlina tar-Sabvat: Fauner är som de är skapade; finns inget att säga om det. Men hennes tjänst hos tem-Taron är ytterst opassande. Tjänare är nästan värre än patricier; de är oförskämt stolta över att få torka upp andras skit. Hon verkar inte ens förstå att hon är utnyttjad.
Akrema tar-Dolon ran-Kondir: Kvinnan är ett svårt prov för dig. Hon är också en patricier, och dessutom är det något med henne som får det att skära sig i dig; du vet inte vad. Kan vara hennes röst, eller den där parfymen... I vilket fall, samtidigt är hon i stor plåga från en sjukdom du vet är hemsk och skamlig, och du borde inte tycka illa om en människa som är i behov av din och andras hjälp. Du skäms över detta, och har än inte funnit ut hur du ska hantera saken. Hon är kall och överlägsen i sitt sätt; det gör inte saken bättre.
Antar tem-Ibrat: En sådan karl! Han ger upp ett blodigt värv som krigets - och ger sig på något som det här. Dessutom är du mycket imponerad av hans rådighet och kunnighet. Du skulle gärna bli närmare bekant med honom, men dina försök att tala om saker som borde röra honom har varit misslyckade.
Utseende: Mörkt, kort hår och gröna ögon. Pannan är lagd i permanenta veck. Väger ca 80 kg och är 173 cm lång. Klädd i manlig mystagogdräkt med traditionella utsmyckningar (och diverse egna, finurliga fickor du sytt dit).
Utrustning: Ett mer mundant ombyte, filt, tvål, rakhyvel och handduk. Exemplar av den heliga skriften Kosmokrator, fullt med anteckningar och funderingar. Introduktionsbrev från Astera till Kleona. Dagbok, fullklottrad med utkast till politiska pamfletter och anteckningar om växtförädlingsexperiment. Ditt ömt vårdade skott, i en speciell låda som bevarar fuktigheten, och som dolts i din ryggsäck.
Grundegenskaper
| STY | 9/3T | VIL | 11/3T+2 | SYN | 9/3T | TÅL | 31 |
| UTH | 11/3T+2 | UTS | 7/2T+1 | HÖR | 9/3T | SB | 0 |
| SMI | 9/3T | BIL | 10/3T+1 | LUK | 2/+2 | ||
| REF | 9/3T | KÄN | 9/3T | ||||
| FIN | 10/3T+1 | SMA | 2/+2 | ||||
| MEP | 10/3T+1 | ||||||
Fördelar: Mystagog-talang (10 EP; ger Mental Perception/MEP)
Nackdelar: Mystagogens hederskodex (5 EP), Intolerant: Patricier (10
EP), Osmaklig ovana: Oförbätterlig besserwisser (10 EP)
Relevanta färdigheter: Agronomi 14/4T+2, Boskapsskötsel
<svin> 12/4T, <fjäderfä> 12/4T, Botanik 14/4T+2, Etikett
<termalisk> 11/3T+2, Filosofi 11/3T+2, Geomanti 13/4T+1, Galenik 11/3T+2,
Matlagning 10/3T+1, Medicin 11/3T+2, Minneskonst 12/4T, Oxkärra 13/4T+1,
Rida <häst> 10/3T+1, Räkning 11/3T+2, Spänst 11/3T+2,
Teologi <ekomantisk> 12/4T, Timmerman 11/3T+2, Värdera
<nyttodjur> 10/3T+1, <redskap> 10/3T+1, Zoologi 12/4T
Stridsfärdigheter: Ducka 10/3T+1, Slagsmål 11/3T+2
Språk: Högtermali 13E/9D, Azuli 5C/7D, Dalað 7D/13E
Virtus: +1
