"Birfilaren" – en otrevlig SLP till Gondica. |
||||||||||||||||||
av Erik Sieurin |
||||||||||||||||||
| Ur Blå Ögats annaler,
ur ett brev från kunskaparen som gick under kodnamnet
Endymion: ’Birfilaren’, det öknamn som flera källor ger honom, har givetvis intet att göra med hans egentliga namn. En birfilare är som bekant gesällspråk för en vandrande eller i fattigkvarteren förekommande hantverkare, som fuskar i ett yrke, utan att ha erhållit vare sig gesäll- eller mästarbrev av lämpligt gille. Dylika individer kan råka illa ut, om uppretade gesäller får tag i dem, ty de se dem som illojal konkurrens och ett hot mot yrkeskårens heder. Birfilaren, också känd som Sutran tem-Sabri, Sabri tem-Sutran, Bamdur tem-Sabri eller Epistor tem-Bamdur ran-Folg, är för mekanurgerna vad dessa fuskare är för våra handelsgillen – en skamfläck för en yrkeskår. Likt många av sina kollegor synes han – från våra begränsade källor – vara helt besatt av sin forskning, och likt dem behöver han en finansiär. Olikt de flesta söker han den dock på annat håll. Ty alla hans kunder verkar vara det värsta avskum – tjuvligor, rövarhövdingar, upprorsmän och despoters lejda mördare. Han saknar varje form av skrupler, och verkar dessutom finna en pervers glädje i att finna på hemska sätt att mörda, lemlästa och utplundra folk. Den enda av våra kunskapare som haft en chans att tala med honom, känd som "Akrema", sade att han även uttalat att han gärna såge samhällets sönderfall. Han skall ha påstått att han besökt Vikrestad och i dess sönderfall sett mänskligheten som den enligt honom "borde vara, likt fria atomer dansande efter sina drifter". Troligt är dock att detta är en affekterad attityd, att han försöker ge sig själv en romantisk gloire. Aldrig har han förstört annat än för vinnings skull, och sällan på egen hand, utan bara stött andra därtill. Birfilaren är uppenbarligen identisk med den Sabri tem-Sutran som 704 blev den fristadtske mekanurgen Hosgirk tem-Tydids lärling och hjälpreda. Sju år senare lämnar han tem-Tydid, efter att ha bestulit honom på hans förmögenhet och, för den gamle mekanurgen än värre, en samling ritningar och dokument som utgjorde mästarens livsverk. Han dyker sedan upp i Fristadt igen 714, nu som bössmakaren Bamdur tem-Sabri, som officiellt icke företedde någon mekanurgisk talang – även om hans kunder anade detta utifrån hans fantastiska hantverk. Vad de inte anade var att han redan då sålde sina kunskaper till den under världen, främst till diverse sjöhundskaptener och skrupulösa kapare. Han skall ha försett dem med, bland annat, de spaningsorniptrar som skall ha använts av vissa sjöhundar detta år, liksom den speciella mörsare med vilken man sänkte slagskeppet Kejsarkronan. Han blev något av en legend – det pratades om "en trollkonstnär till skeppsfurnerare" i de skummare hamnkvarteren, vilket ledde vår uppmärksamhet till honom – som bekant misstänkte vi att Frekre utnyttjade sjöhundar som kapare mot vår handelsflotta under denna period. Han försvann utan att vi kom åt honom, och därefter har vi regelbundet funnit spår och, som fabeln säger, spåren förskräcker. Efter det mord i Gradjestad 719 som han ytterst är skyldig till (vilket mer om nedan) var vi nära att ta honom fast, men han försvann igen. 720 fick en av våra agenter korn på honom igen. Nu var han en optiker och instrumentmakare i Atreburg som verkade intresserad av astronomi, ty han tillbringade många nätter utanför stadens störande lyktsken. Han nästlade sig in hos mekanurgen Rograntar tem-Dolon, expert på flogiston, i samband med ett fyrbygge. "Akrema" fick plats som hans tjänarinna, och lyckades utröna vad som nämnts ovan, samt att han gav sitt stöd till några komplottmakare som planerade att bränna vissa ägor. I sista ögonblicket lyckades hon förhindra att han spred en substans som antändes av solsken och brann som brännolja, men tiofalt hetare. Därvid avslöjade hon sig och "astronomen" försvann, och hans substans förintade hans hus, verkstad och alla spår. Vi har för övrigt inga kunskaper om hur nämnda underolja fungerade. (Vi förhörde ovannämnde Rograntar som tyvärr visade sig okunnig, sin flogistonexpertis till trots.) Om andra av Birfilarens uppfinningar vet vi bättre besked. Mer om dem nedan, liksom om andra av Birfilarens kända "affärer". Birfilaren är en lång och mager man, men han har skickligt gett ett annorlunda uttryck genom att bära kläder som döljer hans kroppsform vid vissa tillfällen. På samma sätt har han ändrat hårfärg och frisyr. Hans ögon är dock mörkt bruna, och han har aldrig lyckats dölja sin avsevärt långa och snipiga näsa. Han kan uppträda som köpman, gesäll eller till och med mästare i nästan vilket hantverk som helst, eller fullt öppet som mekanurg. Han har ett skrämmande utbrett kontaktnät bland städernas avskum och är skicklig på att ta fram alla nödvändiga papper och bevis, förfalskade eller stulna, om avsaknad av dylika skulle hindra honom. Han har oss veterligt aldrig spenderat sin rikedom på annat än sitt arbete, och hans enda tidsfördriv synes vara att bevista avrättningar och andra offentliga bestraffningar. Trots att han saknar moraliska skrupler mot att stjäla och mörda om så tövas, föredrar han att ta hjälp av andra att utföra sådant. Hot om våld kommer antagligen att besvaras med attacker från lejda busar. "Akrema" vittnade om att han inte var helt oskicklig vad gäller handgemäng. Hon hävdar också att hennes dolk bröts vid en stöt mot hans bröst, vilket tyder på ett skickligt dolt pansar av något slag. Följande information har vi lyckats samla in om en del av "Birfilarens" skapelser…
Kikarsikte Denna kusliga manick består av en inställbar tubkikare som kan monteras på en jaktbössa eller luftbössa. Monteringstiden ingår i ’konstruktion’ och måste utföras med den precision som endast en mekanurg kan åstadkomma. Den som använder en bössa med kikarsikte kan använda c-handlingen Sikta mer effektivt. Om han siktar en runda får han som normalt minska S för skottet med 4, men siktar han tre rundor i rad minskas S för att träffa med hela 8 (kan ökas till 10 med dubblera). Om inte bössan vilar helt stadigt på ett stativ eller dylikt måste skytten slå ett TIL-slag, eller så leder skakningar etc. till att man tappar siktet och tiden är förspilld – man får börja om. S bestäms av SL, men bör vara minst S8. Man måste också slå ett TIL-slag om man vill snabbinställa kikarsiktet på endast 2 rundor istället för 3. S är då 16.
Blå Ögats kommentar: Kikarsikten har även använts vid andra tillfällen. Det sägs att även tubikikarens uppfinnare Kunlega tar-Karstit skall ha lekt med tanken att skyttar skulle kunna använda hennes uppfinning, men hon gjorde inte ens ett utkast hur detta skulle gå till. Antagligen ville hon inte att hennes uppfinning skulle få krigisk användning, men flera senare mekanurger har inte varit lika skrupulösa.
Tidsinställd bomb Ännu en mördarmekanism. Denna bomb består av en äggklocksliknande kronometer som är inställd att utlösa ett vanligt flintlås vars gnistor antänder en krutladdning packad i ett tunt kopparklot, eventuellt tillsammans med skrot. Hur stor krutladdningen är och hur stor skada den är avsedd att göra är upp till konstruktörens djävulska fantasi och SL’s sunda förnuft, men se reglerna på s. 56. Mängden krut, dvs. bombens storlek, är inte en del av ritningen – det kan ändras vid konstruktionen.
Hur länge det dröjer innan bomben exploderar beror på
den som ställer in den, men maxtiden är ett dygn. Precis som med
en modern äggklocka drar man upp mekanismen, ställer in den på
en viss tid, och när den tiden infaller så exploderar bomben –
åtminstone ibland. Ett Q-slag för TIL avgör hur mycket tiden
devierar från den avsedda. Huruvida denna är plus eller minus
beror på slumpen – SL kan slå en tärning för att
avgöra.
Blå Ögats kommentar: Flera fall av saboterade skepp och mord med hjälp av sprängmedel har inträffat under de senaste decennierna som endast kan förklaras genom att fler mekanurger har klurat ut hur man tillverkar tidsinställda sprängladdningar. Åtminstone är idén med äggklocksliknande "mekaniska timglas" som räknar ner tiden minst lika spridd som idén om vanliga kronometrar, och denna idé är basen för helvetesmaskiner av detta slag.
Röksvagt krut (substans)
Blå Ögats kommentar: Det framkom av Kunlirbas efterlämnade anteckningar att Birfilaren, som nu kallade sig Sutran tem-Sabri, hade sol-och-vårat den åldrade damen enbart för att kunna bestjäla Academia Magna på dyrbar vetenskaplig utrustning och litteratur. När hon kom hans hemlighet på spåren röjde han henne ur vägen med hjälp av sina kontakter, men just detta ledde till att man avslöjade hans identitet och fann hans hemliga verkstad innan han hann utrymma den. Däremot hann han fly fältet.
Huruvida det verkligen är möjligt att tillverka pistoler
vars knall är dämpad, därom tvista de bössmeder och
mekanurger som Blå Ögat rådfrågat i saken. Om så
är fallet, har Birfilaren ännu ett fasansfullt vapen att sätta
i händerna på kriminella och upprorsmakare, då detta skulle
underlätta lönnmord av olika slag.
Birfilaren som SLP Birfilaren kan introduceras på flera sätt. Det första, enklaste och tråkigt nog det banalaste är att han agerar lejd hejduk till någon skurk som nyttjar hans tjänster. Denne har använt någon av hans uppfinningar för att begå något illdåd som RP försöker reda ut. Ett av de viktigaste leden i att finna Skurken blir att spåra honom med hjälp av uppfinningen, via Birfilaren. Han har en tendens att smita undan de som försöker bringa honom inför rättvisan, men kanske RP kan fånga honom samman med Skurken – eller de kanske kan sluta ett avtal med honom, där han förråder sin arbetsgivare mot att han får fly. Kanske Skurken var försenad med betalningen…? Det andra är att RP själva, om de är av de skummare slaget, behöver Birfilarens hjälp – ett tillräckligt högt slag på Fixare/<hans nuvarande uppehållsort> ger vid handen att han kan ordna nästan vad som helst. Detta stämmer antagligen. Hans krav på betalning är dock sällan i reda pengar, och han kan bli både mordisk och förrädisk om man försöker lura honom. Det mest äventyrsfrämjande är att han kräver någon sorts gentjänst som innebär ett farligt uppdrag. Ett tredje är att RP lejs av en person som jagar Birfilaren. Han gör detta under falska förespeglingar – han kan påstå sig vara representant för ett handelshus, en patricier som vill hämnas ett mord, eller medlem av en fientlig kriminell organisation. Egentligen är han dock en av Blå Ögats kunskapare, som behöver en del markjobb utfört. Uppdraget har en twist; även om han antyder att han vill se mekanurgen död, kommer RP:s uppdragsgivare att kraftigt betona att han måste tas levande. Han uppger något svepskäl, men den egentliga anledningen är att Blå Ögat vill tvinga Birfilaren att arbeta för dem – de har god nytta av verktyg för lönnmord, sabotage och spionage. De vill inte lämna några vittnen till detta utbyte, så om RP lyckas, är de plötsligt utsatta för fara från sin arbetsgivare. Ett fjärde är att RP upptäcker att en till synes oskyldig hantverksmästare eller akademiker verkligen är något annat, antagligen av en slump. Om han fruktar att någon avslöjar en av hans noggrant uppbyggda täckmantlar, är Birfilaren som visats förmögen till mord. Och säkerligen är hans täckmantel så säker att bara RP genomskådat den, vilket leder till att makter och myndigheter på intet vis tror dem om de säger att de är förföljda eller hotade… Om en RP-mekanurg utvecklar en mekanism eller ett alkemiskt preparat som skulle vara värdefullt för Birfilarens kundkretsar (troligt, med tanke på hur morbida rollspelare kan vara), kan han komma att leja busar för att stjäla det, liksom ritningar, nedtecknade teorier och framtagningsmetoder, och så vidare. Dessa busar kan själva vara utrustade med otäcka mekanismer, betalning från Birfilaren. Detta kan användas som ett sätt att besvära en RP som blivit allt för mäktig på grund av att SL oförsiktigt tillåtit någon uppfinning – det är betydligt "snällare" än att helt sonika förbjuda spelaren att använda den, och ger honom istället en chans att "arbeta" för sin manick. Slutligen kan mästaren till en RP som är mekanurg, gesäll eller akademiker visa sig vara Birfilaren. Han är ju en av de skickligaste som existerar inom sina gebit. Detta är en variant på det fjärde förslaget ovan, med den speciella twisten att endera kan ha blivit så fäst vid den andre att de inte vill skada varandra – Birfilaren vill helst inte mörda sin gamla elev/hjälpreda, och RPn vill inte avslöja sin mästare så där utan vidare. Eller så kan RPn ses som medskyldig till Birfilarens gärningar, så att han får en hållhake på rollpersonen. Detta kan vara en bra Fiende att ha som nackdel, eller Mörk Hemlighet (speciellt om Birfilaren utpressar en). Slutligen kan det vara värt att notera vad RP kan tänkas veta om Birfilaren. En så komplett beskrivning som återfinnes ovan kan bara Blå Ögat stå till tjänst med. Mekanurger, de som försöker upprätthålla lagen och de som rör sig i skummare kretsar kan ha hört talas om honom, antagligen då i samband med något av hans specifika uppdykanden (tex. något av de som beskrivs ovan) och vet då kanske mer än vad som nämns ovan, beroende på sin roll i det hela. Det finns vissa hårresande skillingtryck och pamfletter som nämner honom, men de saknar sans och verklighetsanknytning. Då koncepten för vissa av hans hemska uppfinningar är Kända (inklusive de tre beskrivna ovan) kan mekanurger ha ett hum om dessa eller till och med ha producerat egna versioner. |
||||||||||||||||||