Vi vill gärna tro att ett godtyckligt samhälle inte kan fungera utan skulle falla samman snabbt. Tyvärr visar den historiska verkligheten att så inte är fallet. Också mycket illa styrda riken kan överleva och bli mäktiga. 
Dag Stålhandske 

År 30 efter byrr finns ett område i södra Sverige som både i landskapsbilden och samhällssystemet skiljer sig radikalt från resten av Sverige. Området utmärks av en mycket tydlig gräns som börjar vid Hallandsåsen och når till Östersjön. Gränsen inringar det som idag kallas Skåne utom några mindre områden öster och norr om Kristianstadslätten. 
Detta speciella område har många namn. Ibland använder man byrrs officiella namn: agritzone 1173. Smålänningarna kallar det Levinmark eller "hertigdömet". Blekingeborna använder ibland uttrycket "Fjärde Riket". Skåningarna själva kallar området rätt och slätt Skåne, eller, när de tror att ingen hör på: "Sveriges Cronstedt" med en svart humoristisk anspelning på uttrycket "Sveriges Kornbod". 
Alla dessa namn, inklusive Skåne, har i Wastelands värld en oerhört negativ klang. Hur har då det som för trettio år sedan var ett svensk landskap som andra, med samma sorts människor och system som i resten av Sverige, kunnat väcka en sådan motvilja och avsky hos resten av landet? Svaret finns att söka i Skånes speciella utveckling efter pesten. 
 

8.1 Historia 
Skåne och resten av världen drabbades av pesten. Den okända sjukdomen slog hårdare på vissa geografiska områden än andra utan synbar förklaring. Skåne tillhörde de områden som drabbades hårdare av pesten och ungefär 2/3 av befolkningen dog. Liksom i resten av Sverige resulterade detta i totalkollaps av samhället, panik bland befolkningen, anarki och kaos. 
Under de två följande åren drabbades dock Skåne något mildare än resten av Sverige, tack vare de varma vintrarna och de goda förutsättningarna för jordbruk. Skåningarna stod dock inför en mycket svår omställning. Det ät inte lätt att gå över från ett modernt, mekaniserat konstgödseljordbruk till ett jordbruk nästan helt utan maskiner, djur eller gödsling, i synnerhet som bara en femtedel av befolkningen hade någon erfarenhet av jordbruk alls. Ännu färre var de som hade erfarenhet av den jordbruksform som nu växer fram. Trots detta dröjde det dock inte länge förrän många demokratiskt styrda små bondesamhällen växte fram. Dessa var förmögna att försörja sig själva med livsmedel även om kosten ofta blev ensidig och arbetet hårt. Traditionen att samarbeta, en önskan att återskapa sin förlorade värld och hotet från marodörgäng i städerna drev dessa små samhällen att sluta sig samman i förbund, allianser eller nya, större samhällen. Misstänksamheten mellan samhällena var stor, men trenden var att de små samhällena höll på att enas. 
År 3 inträffade dock en händelse som drastiskt kom att förändra Skånes utveckling. I Rydebäckstrakten, söder om Helsingborg, fanns ett större jordbrukssamhälle som leddes av Ylva Nordenskiöld, en kvinna som arbetat jordbruksutveckling i u-länder. Peter Levin, före detta departementssekreterare på försvarsdepartementet, hade tack vare en viss militär begåvning och skickligt dubbelspel med Helsingborgs marodörgäng lyckats tillskansa sig posten som befälhavare för de militära styrkor som samhället hade till sitt förfogande. 
I april detta år rapporterade en spaningspatrull att de upptäckt ett mycket underligt fordon. Det hade upptäckt och beskjutit dem med förödande precision när de hade närmat sig för att undersöka det. Peter Levin begrep att om inte hans män ljög för honom, så var det fordon de beskrev ett militärfordon med prestanda och utseende som inte ens påminde om något mänskligt vapensystem. Peter Levin insåg då att det var den legendariske Inkräktaren, pestens skapare, om vilken han hört så många rykten, som anlänt. Hans ringa militära makt skulle sannolikt vara chanslös mot dem. I enlighet med resonemanget "If you can’t beat them, join them", beslöt han att kontakta fordonet. 
Efter mycket nervöst manövrerande inför det okända fordonet tog dess besättningsmän honom till fånga. En byrrkvinna, som senare skulle bli känd under namnet Maran bland människorna, förhörde Peter Levin. När hon fick reda på att han var höst uppsatt i ett mänskligt samhälle demonstrerade hon byrrs militära överlägsenhet för honom. Hon förklarade att byrr avsåg att ockupera Skåne. Maran beordrade Peter Levin att berätta för sin ledare vad han sett och uppmana denne att omedelbart kapitulera, ty motstånd var meningslöst. Däremot skulle de som "insåg sitt eget och allas bästa" bli rikt belönade. Peter Levin kom då med ett motförslag: om han bara fick stöd för att störta Ylva Nordenskiöld och sedan fick flygunderstöd och lite hjälp att demonstrera byrrs makt skulle han snabbt erövra hela Skåne åt dem. Visserligen hade byrr tänkt sig att Skåne inte skulle vara en utan flera stater, men det gick ju alltid att stycka upp området efteråt. Därför fann Maran Levins förslag gott och godtog det. Därmed var Skånes öde beseglat. 
Först satte Peter Levin de de militärer som stod honom närmast in i sina planer. Därefter lät han avrätta Ylva Nordenskiöld och tog snabbt över samhället. När han visade att han hade byrrs stöd och demonstrerade byrrs makt (huvudsakligen genom träffsäkra bombningar av de som gjorde motstånd) var det ingen som vågade protestera. 
Så snart han på detta sätt hade skapat sig en maktbas i regionen, meddelade han de kringliggande områdena en efter en att om de inte underkastade sig honom, skulle byrr bomba dem sönder och samman. Så snart han hade kontroll över hela Skåne skulle dock de brutala metoder han tvingats använda för att uppnå fred och enighet vara onödiga. Fria val skulle hållas och återuppbyggnadsarbetet, som tidigare hindrats alltför mycket av Skånes splittring i småstater skulle kunna börja på allvar. 
De flesta samhällen hade inte mycket val. De hade inte militära resurser att göra motstånd. Eftersom de var bofasta jordbrukare kunde de inte heller fly utan att därigenom ge upp sin levebröd. Dessutom var skåningarna, efter allt de fått genomgå, bara alltför villiga att tro Peter Levins löften om att allt skulle bli som förr. Visst var man misstänksam mot honom och hans uppenbart brutala metoder, men när allt kom omkring var han ju svensk, inte någon halvgalen latinamerikansk eller arabisk diktator… 
Endast ett fåtal bjöd motstånd. Bland dem fanns några marodörgäng i Malmö. Byrr anföll staden med kemiska stridsmedel så att praktiskt taget alla dog. I nordöst slöt sig några jordbrukssamhällen samman för att bjuda Levin motstånd. Alliansen kallade sig Snapphanarna. Emellertid lämpar sig det skånska landskapet dåligt för krigföring mot en fiende som har absolut luftherravälde och snart tvingades de fly till de småländska skogarna. Sedan dess används termen snapphane om alla som försöker sätta sig emot Peter Levins välde. 
Innan året var slut hade Peter Levin full kontroll över hela Skåne och började bygga de gränsfästningar som kom att kallas "långa murarna". Gränsen består en yttre perimeter som skyddas av tryck- och IR-sensorer, stängsel, taggtråd, minor och patrullerande militär. Där finns även helautomatiska vapenanläggningar som beskjuter alla som kommer i närheten om de inte har tillgång till en viss liten radiosändare. Om denna skickar iväg rätt kod (koderna ändras med oregelbundna mellanrum) identifieras bäraren som behörig och kan passera utan problem. Den inre perimetern har samma försvarsanläggningar, men i mer koncentrerad form. Här får inte ens militären komma in utan bevakningen sker helt automatiskt. Vapenanläggningarna beskjuter alla som kommer inom den inre perimetern. 
Nu började byrr diskutera hur de bäst skall administrera det nyligen erövrade området. Ursprungligen var det tänkt att Skåne var för stort för att få utgöra en enda administrativ enhet. Istället skulle det styckas upp i mindre farmlands. Peter Levin lyckades emellertid sälja idén om en "propagandastat" till sina byrriska herrar. Tanken var att Skåne som stat skall bevisa att de områden som kontrolleras av byrr inte alls är "slavstater". I stället visar exemplet Skåne att det kan vara stora, människostyrda stater med egna arméer. "Vilken herre skulle vara galen nog att ge sina slavar vapen? Under byrrs välvilliga beskydd lever människan inte längre under kärnvapenkrigets skugga utan kan bilda ett nytt blomstrande samhälle." 
I en sådan stat finns förstås plats för alla, och eftersom Peter Levin behövde mer folk för sina storslagna planer, lät han lämna två öppningar i "långa murarna", för att kunna släppa in flyktingar. Han lät även sprida ut rykten om Skånes fred och rikedom. Han fick till och med byrr att släppa ner flygblad över områden som var drabbade av hungersnöd. Med fagra löften lyckades han locka till sig ganska stora flyktingskaror. Dessa människor trodde att de inte hade något att förlora. I de flesta fall hade de fel. 
År 4 utfördes en omfattande registrering och läkarkontroll av befolkningen. Samma år fördömde Peter Levins ideologiske rådgivare, Gregor Blomquist, i ett av sina tal demokratin som "oanständigt pöbelvälde" och "förfallets och de svagas statsskick". När Peter Levin slutligen kommenterade det sensationella talet förklarade han, om än dolt under en dimridå av fagra ord, att han delade Gregor Blomquists uppfattning. Nu stod Peter Levins ambitioner som diktator fullständigt klara för befolkningen. Upplopp och protester följde, men slogs brutalt ned. Kollektiva bestraffningar, tortyr, vedergällning mot släktingar och tagande av gisslan är terrormetoder som användes flitigt och framgångsrikt. Folket resignerade eller övergick till passivt motstånd. 
År 5 var "långa murarna" klara. Så snart folkräkningen och läkarkontrollen var avslutad beordrade Peter Levin speciellt utvalda soldater att gripa och avrätta alla HIV-positiva, alla gravt handikappade och andra som personer som av medicinska skäl kommer att vara till mer besvär än nytta för regimen. Egentligen hade hela operationen, ibland med undantag för själva avrättningarna, skötts av säkerhetspolisen. Peter Levin ville emellertid binda armén till sig genom att göra den hatad av folket. Därför såg han till att det framstår som om hela armén var ansvarig för utrensningen. Det lyckades och fientligheten mellan folket och armén ökade. Även läkarna (fastän de endast stod för registreringen utan att veta vilket avskyvärt syfte den skulle användas till) fick känna av folkets avsky och misstro. Sjuka människor vågade inte gå till läkaren längre. I propagandan försvarade man utrensningen som "avlägsnande av livsovärdigt liv", "en barmhärtigare version av det naturliga urvalet", "rening" eller rentav "eutanasi". 
År 8 upprättades ett fusionskraftverk i Sjöbotrakten. Elström blev tillgängligt för allmänheten fastän distributionsnätet fungerade endast bristfälligt. 
År 12 visade spaning och fångsnappning att en av norra Själlands jordbrukarstater var på väg att ena ön till en federation. En så pass stor stat skulle bli så pass mäktig att den kunde utgöra ett hot mot byrrs intressen i regionen. Peter Levin föreslog sina byrriska herrar att totalt eliminera öns befolkning. Detta avslogs emedan man vill ha ön som "reserv" i fall man skulle behöva öka produktionen av livsmedel. Då var det viktigt att ön fortfarande har befolkning. På Peter Levins inrådan använde man då en variant av Zeus-vapnet mot öns mäktigaste stat och växtgift för att förstöra skördarna, men endast i södra delen av ön. Resultatet blev, naturligtvis, att de då de tillgängliga matresurserna inte räckte åt alla uppstod brutala strider om vad som fanns. Själland blev åter splittrat och inbördeskriget födde hat- och hämndkänslor som omöjliggjorde vidare enhetssträvanden. Peter Levin hade bevisat sitt överlägsna kunnande om mänsklig psykologi och politik för byrr. Han vann därmed mycket anseende i sina byrriska herrars ögon (även om det aldrig skulle falla dem in att respektera honom). 
År 18 flydde ett hundratal prolisar från Kristianstad via en flottfarkost till Blekinge. De förföljdes av jägarförband ur militären och skingrades. Endast ett fåtal undkom levande. Flyktingströmmen till Skåne hade gradvis sinat ända sedan år 3. Vittnesmålen från de prolisar som flydde kom sedan som dödsstöten. Vredgad över att folket försmådde hans idealstat lät Levin stänga "långa murarna" helt år 22. Armén fick med ojämna mellanrum order att bekämpa "förrädare" i närheten av gränsen. Detta resulterade i flera massakrer som avfolkade området. 
År 24 hemsökte missväxten även Skåne och matransonerna minskade. Prolisarna drabbades naturligtvis värst. Hungerupplopp förekom på städer och landsbygd. Peter Levin var ovillig att döda arbetsföra människor, så han gav säkerhetspolisen i uppgift att stoppa ner upploppen. Säkerhetspolisen använde kameror, mikrofoner och angivare för att finna vilka som deltar i upploppen och drog in deras och deras familjers ransoner. På så sätt förebyggdes kravaller, ty få var villiga att riskera sitt och sin familjs uppehälle för att protestera mot eländet. Samtidigt kuvade säkerhetspolisens kravallstyrkor, de så kallade järnbabianerna, upploppen. 
År 26 slöt befälhavaren för gränsvakten i hemlighet ett förbund med ett småländskt jägarsamhälle. En mycket lönsam handel över "långa murarna" började. 
 

8.2 Landskapsbilden 
I motsats till vad som påstås i regelboken är Skåne inte steriliserat från jordiskt djurliv och "konverterat" för produktion av byrriska livsmedel. Byrr är inte pigga på att låta stora mänskliga samhällen ansvara för produktion av deras mat. Om ett uppror, liknande det i Wroclawplexet, skulle inträffa i ett sådant samhälle skulle detta resultera i en riskabel minskning av livsmedelsproduktionen, eftersom det inte finns så många områden som producerar byrrisk föda. Byrr är ju som bekant inte så många till antalet. Det skulle sedan ta god tid att återställa livsmedelsproduktionen till den ursprungliga nivån eftersom det är en tids- och resurskrävande process att "konvertera" mark för produktion av byrrisk föda. 

8.2.1 Klimat 
Skånes klimat är utpräglat kustklimat med svala somrar och milda vintrar. Snötäcket blir sällan liggande mer än några veckor. Vidare gör det flacka landskapet att det kan bli mycket blåsigt. I synnerhet om man lämnar städerna och ger sig ut på de vidsträckta åkrarna. 

8.2.2 Flora och fauna 
Landskapsbilden domineras helt av stora åkrar där man odlar biotekniskt förädlade versioner av gamla grödor. Vanligast är nyvete, en växt som till det yttre liknar gammaldags vete, men är mer gyllenbrun i färgen. Den stora skillnaden är dock att nyvete är kvävefixerande. Den näst vanligaste grödan är grönmajs, en ytterst snabbväxande version av våra dagars majs, som dock ställer mycket hårda krav på jordmån och gödsling. Man kan även finna åkrar med mer traditionell gröda, huvudsakligen majs och vete. 
Det intensiva jordbruket har gått hårt åt Skånes resterande skogspartier och våtmarker. Den inplanterade barrskogen har försvunnit helt. Endast ett fåtal lövskogar finns kvar. Detta har medfört att flera djurarter har försvunnit. Älg och hjort är praktiskt taget helt borta. Det finns endast en handfull kvar, och eftersom det inte kan komma till nya djur från norr på grund av "långa murarna" är de dömda till utrotning, om inte av annat så av inavel. 

8.2.3 Städerna 
Byrr bombade Skånes städer enbart med kemiska stridsmedel. Däremot for städerna ganska illa av upplopp och andra oroligheter som följde omedelbart på Pesten. Tidens tand kombinerat med dåligt eller bristande underhåll har även gjort sitt till. Trots detta står de flesta byggnader som fanns före pesten ännu. Emellertid har Skånes befolkning krympt till bara 350 000 personer varav ungefär hälften bor i städerna. Därför står de flesta hus obebodda och har fått förfalla. Inte bara enskilda hus utan till och med hela städer som förlorat sina näringar har fått förfalla på detta vis. Endast följande städer har befolkningar på mer än 5000 invånare: Malmö, Lund, Helsingborg, Trelleborg, Ystad, Simrishamn, Landskrona, Höganäs och Kristianstad. Städerna Hässleholm, Höör och Hörby är i det närmaste obebodda. Det är huvudsakligen städerna vid kusten som är bebodda, eftersom havet har blivit det viktigaste transportmedlet för gods. Därför brukar även hamnområdena var bland de mest använda och därmed bäst underhållna i städerna. 
Det ojämlika samhället har lett till bostadssegregering. De högre administratörerna och tjänstemännen har sina kvarter, de på mellannivå sina och prolisarna bor på vad som finns kvar. Skillnaderna märks inte så mycket på vilka slags hus man bor i, som i vilket tillstånd byggnaderna befinner sig. Prolisar kan bo i stora men förfallna villor, medan högre tjänstemän kan bo i mindre radhus eller lägenheter som är i betydligt bättre skick. Tjänster som sophämtning, telefon och elnät fungerar också betydligt bättre i de rikas områden. 
 

8.3 Samhället 
Eftersom byrr har accepterat att använda Skåne som en "propagandastat" gäller speciella regler för där. Därför skiljer landskapet sig från regelbokens beskrivning av hur ett plex fungerar. 

8.3.1 Det politiska systemet 
"Legitimation!" Polismannens röst var hård som sten och bakom de spegelblanka solglasögonen fanns det förmodligen ögon som påminde om isbitar. Jag fumlade innanför min slitna rock och fick fram mitt ID-kort. Polisen granskade det noga och jämförde dess foto med mitt ansikte. Han brydde sig inte om att kontakta sitt högkvarter för att ta fram den information om mig som fanns i dataregistret, utan slängde plastkortet framför mina fötter och gick tillbaka till polisbilen. Jag suckade av lättnad. 
Det verkade som vädret höll på att klarna upp. Regnet föll inte lika intensivt längre. Stadens gator blev inte vackrare för det. När jag såg upp på fasaderna syntes hål i rappningen med gulbrunt tegel bakom. Malmö var en stad stadd i sakta, ohejdbart sönderfall. Våra herrar bekymrade sig bara om byggnaderna riskerade att kollapsa; en gradvis bortvittring intresserade dem inte det bittersta. 

Skånes nuvarande samhällssystem kan liknas vid en militärdiktatur med inslag av krigsekonomi och gammaldags sovjetkommunism. Staten äger alla fabriker, jordbruk och bostäder. Den enda privatekonomi som förekommer är svartabörshandel. En ekonomi med kapitalistiska inslag skulle inte tillåta den detaljstyrning som Peter Levins administration kräver. Praktiskt taget allt, t ex toalettpapper, rakblad, kläder, papper, böcker, mat, dryck och elektricitet, är ransonerat. Endast ett fåtal varor är ransoneringsfria. 
Ransoneringssystemet är ett effektivt sätt att förhindra att folk går under jorden och används även för att belöna och bestraffa. Indragna ransoner för en viss tidsperiod är det vanligaste straffet (normalt drabbar det hela "brottslingens" familj) för "undegrävande verksamhet" det vill säga att uttrycka en åsikt som inte överensstämmer med regimen. 
Liksom i andra områden som ockuperats av byrr, delas befolkningen upp i prolisar, administratörer och tekniker. Administratörerna och teknikerna är indelade i åtta klasser efter hur höga poster de har. Högre klass innebär också betydligt större ransoner och privilegier. Enligt propagandan får alla nya samhällsmedlemmar chansen att nå vilka poster som helst. Anledningen till att inte fler barn till prolisar lyckas avancera är "att den skånska staten under vår store ledare, Peter Levin, har haft visdomen att tilldela alla människor de platser i samhället som deras gener har betingat." I klarspråk: prolisarna anses vara födda med gener som gör dem dumma i huvudet och därför får deras barn inte heller några framstående poster. Dumhet sägs ju vara ärftligt. 
I praktiken är Skåne ett stelt klassamhälle med begränsat utrymme för ståndscirkulation. Endast prolisar som är exceptionellt begåvade kan bli administratörer eller tekniker. För att avancera krävs i teorin dels att man är lojal mot staten (d v s inte uttrycker några avvikande åsikter) och dels att man har visat talang för uppgiften. I praktiken sker befordran till högre poster huvudsakligen genom intrigerande, korruption och svågerpolitik. 
Skåne styrs av ett ministerråd, som i praktiken är experter på olika områden och Peter Levins rådgivare. Den lagstiftande makten har en hundramannariksdag som tar alla beslut enhälligt. Riksdagsmännen föga annat än välbetalda professionella ja-sägare som applåderar igenom alla förslag från ministerrådet. 
Hela systemet utmärks av en omfattande och tungrodd byråkrati där korruptionen frodas. 

8.3.2 Säkerhetspolisen 
Säkerhetspolisen är vid sidan av inre styrkorna (se nedan) den enda polismyndigheten i Skåne. Deras uppgift är att bekämpa all brottslighet, upprätthålla den allmäna ordningen, identifiera alla tendenser som kan tyda på uppror och genomföra åsiktsregistrering. Genom det sistnämnda kan man se till att inga personer med statsfientliga åsikter når höga positioner. Vid sidan av dessa allmänt kända uppgifter har den det topphemliga uppdraget att identifiera de agenter som byrr skickar till Skåne för att hålla ett öga på Peter Levins rike. 
För att utöra sina uppgifter använder de flera metoder. Den kanske viktigaste är ett omfattande angiverisystem. Det vankas belöningar för de som kan avslöja vad olika former av "förräderi". Ju större brott man kan avslöja för myndigheterna, desto större belöningar finns att hämta. Detta har föranlett vissa individer att lämna falska uppgifter om brott och förräderi de menar sig ha bevittnat. Eftersom säkerhetspolisen inte är särskilt kräsen med bevisföringen kan sådana lögnare tjäna ansenliga summor om de spelar sina kort väl. Säkerhetspolisen har även fasta informatörer som kontinuerligt rapporterar om vad deras arbetskamrater och grannar gör och säger. Ungefär 5% av befolkningen har lockats eller utpressats till att bli sådana angivare. 
Vid sidan av angiverisystemet har man även kameror och mikrofoner utplacerade på platser där folk möts och träffas. Kamerorna och mikrofonerna är så små och så finurligt dolda att det är praktiskt taget omöjligt att finna dem. Kamerorna övervakas av ett (med våra mått mätt) mycket avancerat byrriskt datorsystem. Det kan snabbt analysera rösterna hos de som talar och nästan ögonblickligen avgöra vem som sagt vad. På samma sätt kan även bilderna analyseras och jämföras med ett bildregister på samtliga medborgare som finns. Därmed kan man snabbt avgöra vem det är man ser på skärmen. 
Det säger sig själv att säkerhetspolisen inte kontinuerligt kan övervaka alla kameror och mikrofoner, men det är ett utmärkt hjälpmedel för att hålla ögonen på folk som de hyser misstankar om. Säkerhetspolisen kan exempelvis beordra sitt datorsystem att under en dag spela in allt som mikrofonerna hör en viss människa (identifierad genom sitt röstavtryck) säga. 
Säkerhetspolisen använder brutala förhörsmetoder, ibland med droger eller tortyr, för att tvinga fram erkännanden. De brukar inte vara särskilt kinkiga med bevisföringen, ty ju fler "landsförrädare" en säkerhetspolis griper desto mer kompetent är han i sina överordnades ögon. Därför ägnar sig ibland säkerhetspolisen mer åt att provocera fram brott än att faktiskt jaga brottslingar. Ibland är det lättare att skapa en brottsling än att fånga en. 
Rättegångarna är ofta bara rena propagandan där nedbrutna brottslingar erkänner sig skyldiga till ett omfattande brottsregister. Likheten med stalintidens skådeprocesser är slående. 

8.3.3 Militären 
I de flesta fall brukar byrr bara tillåta att invånarna i byrrkontrollerade områden har mindre halvmilitära styrkor för att upprätthålla den inre ordningen. Det finns emellertid exempel på undantag. Byrrkontrollerade områden som hotas av befolkningen i wastelands brukar få ha "riktiga" militära styrkor, som komplement till fasta, automatiska försvarsanläggningar. Så är det även i Skåne. Där har även militären en viktig propagandafunktion att fylla; det faktum att Peter Levins regim har sin egen militär skall visa att Skåne ingalunda är en besegrad slavstat, utan en frivilligt allierad stat. 
Byrr har emellertid satt upp stränga regler för hur en sådan militär styrka får se ut. Syftet med dessa regler är förstås att se till att styrkorna inte kan användas mot byrr. Med undantag för fasta försvarsanläggningar, som sköts automatiskt eller av byrrisk personal, får dessa militärstyrkor inte tillgång till annan teknologi än vad de hade före invasionen. Luftvärn och pansarvärn är totalt förbjudet (människorna i wastelands har ändå inte tillgång till pansar eller flyg). De får inte ha några ammunitionslager som räcker för mer än någon veckas krig. I regel är ammunition och handeldvapen utformade så att de inte kan slå genom byrrsoldaternas skyddsvästar. Normalt tillåter byrr inte flygstyrkor över huvud taget. De byrriska flygstyrkorna kan förse sina mänskliga allierade med den spaning och flygunderstöd som behövs. 
I Skåne har militären alltid varit Peter Levins skötebarn. För honom är det ett utomordentligt viktigt makt- och propagandainstrument. Dessutom fruktar han en militärkupp (egentligen en mycket osannolik händelse) och vill därför göra militären till viljes. Således har han spenderat stora resurser på att skapa en så mäktig försvarsmakt som möjligt inom ramarna för vad byrr tillåter. 
Militären är uppdelade i gränsvakten och inre styrkorna. Inre styrkorna har ungefär 2000 anställda varav 1200 är "väktare" det vill säga i praktiken patrullerande poliser. Resten är administratörer, köks- och städpersonal mm. Inre styrkorna har till uppgift att tillsammans med säkerhetspolisen hålla ordning på gatorna och kväsa upprorstendenser och kravaller. Patrullerande trupper från inre styrkorna är normalt beväpnade med byrriska bedövningsvapen och eventuellt vanliga pistoler. Även den specialutbildade kravallpolisen, kallad järnbabianerna, sorterar numera under inre styrkorna. 
Gränsvakten har ungefär 4000 anställda. 2000 är soldater och resten är administratörer, mekaniker, militärpoliser etc. Styrkan omfattar bland annat tre tunga trupptransporthelikoptrar, två attackhelikoptrar, sex haubitsar och två pansarskyttefordon. 
Gränsvakten har flera uppgifter. För byrrs räkning skall de genomföra spanings- och infiltrationsuppdrag i Götalands och Själlands wastelands för att ta reda på vad som sker där. Byrr får visserligen en hel del information från sina satelliter, men det finns flera saker som satelliter inte kan upptäcka. Viktigast bland dessa är vilka allianser och samhällen som uppstår i wastelands och huruvida dessa kan vålla besvär för byrr. Därför får gränsvakten ofta i uppgift att ta reda på sådana saker. Normalt går det till så att ett jägarförband luftlandsätts i närheten av det område man vill undersöka. Därefter tar man några fångar som man tror kan ha den kunskap man behöver och ger sig åter hem igen. 
Väl i Skåne underkastas fångarna stenhårda förhör, ofta med droger. När man tror sig vara säker på att man pumpat ur dem all användbar information avrättas fångarna. (Tidigare gjorde man dem till prolisar.  Numera ogillar dock Peter Levin att hans medborgare får information från någon annan än hans propagandaministerium om hur det står till i wastelands.) Eftersom de flesta wastelandsbor har ett gott hum om förhållandena nära sina hem och militärens förhörsteknik är mycket effektiv, har denna taktik varit framgångsrik. 
Gränsvakten har även till uppgift att bevaka gränsen mot norr och se till att ingen försöker passera gränsen. "Långa murarna" har ungefär 500 mans garnison tillsammans. Eftersom Peter Levin ogillar fria bosättningar i närheten av hans stat får gränsvakten ibland i uppdrag att utplåna sådana "förrädare". Detta sker oftast genom att trupper landsätts en halvmil eller så från bosättningen. De rycker fram till ett avstånd av ungefär 3 km och sätter upp sina granatkastare. Eldledare och övriga förband närmar sig bosättningen. Därefter beskjuts bosättningen med granatkastare alternativt utsätts för flyganfall. Detta brukar orsaka panik och när eldgivningen upphör flyr oftast befolkningen. Då har resten av de landsatta styrkorna satt upp ett bakhåll i den mest sannolika flyktvägen. Eventuellt kan operationen avslutas med att styrkorna går in i det aktuella området och rensar ut överlevande. 
Det händer några gånger om året att Peter Levin beordrar en sådan operation. Syftet är dels att se till att ingen bosätter sig alltför nära Skåne, och dels för att "soldaterna skall känna sig som soldater". 
Vad beträffar kusterna har gränsvakten teoretiskt även till uppgift att bevaka dessa. Emellertid förlitar man sig mest på byrrs sensorer och satelliter som kan upptäcka till och med små flottar oavsett vädret. 
Både de inre styrkorna och gränsvakten är ordentligt korrumperade. Många militär materiel, kläder, medicin, mat, campingutrustning och till och med vapen och ammunition, som styrkorna har stulit från sina egna militära förråd, finns på svarta börsen. Inre styrkorna ägnar sig dessutom åt beskyddarverksamhet. Eftersom Peter Levin endast delvis är medveten om problemet och är alltför mån om att hålla sig väl med militären, görs inget åt saken. Soldaterna kan i regel även göra sig skyldiga till brutala övergrepp på oskyldiga, fast inte alltför högt uppsatta, medborgare utan någon rättslig påföljd. 
Detta har gjort militären gränslöst hatade av befolkningen. Man törs inte ge sig på soldaterna direkt eftersom officiella eller inofficiella repressalier kan drabba hela området där det skedde. Däremot tar man varje chans att skada militären om man kan få det att se ut som en olycka. Därför måste militären ha egna läkare och kökspersonal som är särskilt utvalda och belönade. 

8.3.4 Propagandan 
Peter Levin inser dock att det inte är kostnadseffektivt att låta sin makt enbart vila på säkerhetspolisen och militären. God propaganda kan göra deras arbete betydligt enklare. I detta syfte är det lag på att varje hushåll skall ha en radio (den är gratis). TV är inte obligatoriskt, men starkt subventionerat och därför ganska billigt. Det finns en TV-kanal och två radiokanaler. Via dessa medier sänds underhållning såsom gammal populärmusik, frågeprogram och sport. Detta varvas med strikt regeringstrogna "nyheter" och propagandaprogram. 
Vid sidan av etermedierna finns regeringens officiella tidningsorgan, Nationens Ljus, men den är så trist och rättrogen att endast de som vill visa sin lojalitet mot regimen prenumererar på den och låtsas att de läser den. Det finns även två lokaltidningar, Sydsvenska Dagbladet och Skånetidningen, som är mindre dogmatiska men hårt censurerade. Sydsvenska Dagbladet har inget med den gamla tidningen med samma namn att göra. Namnet togs för att de hoppades att goda minnen från tiden före byrr skulle locka läsare. 
Även affischer används flitigt. I alla städer blickar jätteporträtt av en "faderlig" Peter Levin ner på människorna. Slagord och propagandabilder som hyllar den offentliga ideologin pryder (?) alla offentliga byggnader. 
För att de högt uppsatta i staten skall kunna rättfärdiga sitt beteende åtminstone inför sig själva har Peter Levin tillsammans med sin ideologiske rådgivare, Gregor Blomquist, utarbetat en ideologi vid namn Sanningens Väg. Detta är ett motsägelsefullt och bisarrt sammelsurium av fascism, nyandlighet, personkult och socialdarwinism. 
Den säger bland annat att människorasen var på väg att förfalla totalt i dekadens och genetisk försvagning innan byrr anlände. Eftersom Kejsarinnan kunde besegra jordens samhällen så lätt bevisade hon därmed sin rätt att styra oinskränkta över den. "Rätten" hade utelämnat människan helt i byrrs våld. Då uppenbarade sig Peter Levin, mannen från folket som, utan att ana det själv, av det Högsta Väsendet var ålagd att utverka nåd för mänskligheten. Genom att följa en inre röst kunde han uppnå total inre balans, vilket lät honom genomskåda universums natur. Vägledd av sina andliga insikter kunde han till slut kontakta och helt förstå de oerhört upphöjda och främmande byrr. Denne messiasgestalt lyckades inte bara utverka nåd för mänskligheten utan byrr gav även Peter Levin rätten att skapa en stat av byrrs utvalda (de som skulle få åtnjuta privilegiet av hans personliga ledarskap). I denna stat skulle människorna "renas" och genomgå flera prövningar tills de var mogna att upphöjas till samma nivå som byrr och styra över universum tillsammans. 
Det påstås att Peter Levin frågade Gregor Blomquist om inte det här var lite väl otroligt och motsägelsefullt. Blomquist skall då ha svarat: "Det här är inte politik. Politik skall vara, eller i varje fall förefalla, realistisk och konsekvent. Det här är religion. Religion skall vara otrolig d v s ’mirakulös’ och självmotsägande d v s ’mystisk’". Hur som helst är Sanningens Väg Peter Levins officiella ideologi, som bl a lärs ut i skolorna. Där får även barnen lära sig den "rätta" versionen av Skånes historia. 

8.3.5 Befolkningen 
I Skåne bor ungefär 300 000 människor. Av dessa är 10% flyktingar från resten av Sverige, 30% tyskar från Hamburgplexet och 60% infödda skåningar. Tyskarna är importerad arbetskraft som är väl inlemmad i samhället och de flesta av dem talar god svenska. Emellertid är de som inte är infödda skåningar oftast prolisar. Det föreligger dock inga spänningar mellan folkgrupperna. 
Det hårda förtrycket har gjort alla till rädda, smått apatiska och misstänksamma människor som sällan vågar säga vad de tycker utanför den allra närmaste vänkretsen. 

8.3.6 Hot mot Peter Levin 
Vad skulle då kunna störta denna diktatur? Dessvärre kan man bara konstatera att efter 26 år styre sitter Peter Levins regim lika säkert i sadeln som någonsin. De flesta tänkbara hot har effektivt eliminerats. 
En folklig resning: En sådan är praktiskt taget omöjlig på grund av det effektiva förtrycket och regimens militära makt. En sådan resning skulle endast kunna komma till stånd om den hade stöd inom militären och/eller säkerhetspolisen. Peter Levin har emellertid avsiktligt gjort både säkerhetspolisen och militären så hatade att de är bundna till honom. Ingendera har någon nåd att vänta sig från folket om en resning skulle ske. Det existerar ingen organiserad motståndsrörelse och det är osannolikt att någon skulle kunna organiseras. Även om en resning skulle lyckas med den närmast omöjliga uppgiften att störta Peter Levin, står skåningarna hjälplösa mot byrr. Antingen kommer de att återta landet och då har upproret bara åstadkommit blodspillan och brutal vedergällning mot de upproriska, eller så beslutar byrr att det inte är värt besväret att behålla Skåne, men då lär de inte unna någon annan att få det heller. Total ödeläggelse med atombomber eller kemiska och biologiska vapen är då vad som väntar landet. Propagandaminister Jan Åberg har på sitt vanliga, mycket tydliga sätt klargjort dessa kalla fakta för allmänheten. 
En militärkupp: Detta är lika osannolikt. Säkerhetspolisen håller ett vakande, avundsjukt öga på militären. Därtill är det inte troligt att militären törs ge sig på Peter Levin eftersom de tror att han skulle få byrr helt på sin sida i en sådan konflikt. Dessutom gör rivaliteten mellan de båda grenarna av armén, en rivalitet som Peter Levin medvetet skapat, att inre styrkorna och gränsvakten knappast skulle kunna enas om att störta Levin. För övrigt har armén många privilegier jämfört med resten av befolkningen och är i på det hela taget nöjda. De saknar helt enkelt motivation att försöka störta Levin. 
En palatsrevolution: Med detta menas en revolt helt genomförd av "inre cirkeln" kring en diktator. Om de som stod Peter Levin närmast snabbt störtade och dödade honom, skulle de kunna ställa byrr inför fullbordat faktum. Då skulle de säkert acceptera en ny härskare så länge denne lovade att Skåne skulle fortsätta att tjäna byrrs syften precis som under Peter Levin. Detta scenario är emellertid osannolikt. Peter Levin är, trots sina illusioner, en utomordentligt slug och hänsynslös tyrann. Det vore mycket svårt för kretsen närmast honom att överlista honom tillräckligt länge för att skapa en sådan sammansvärjning. Rivalitet mellan arméns två grenar och säkerhetspolisen gör det även svårt för det nödvändiga elementen till en sådan konspiration att ena sig. 
Byrr avsätter honom: Om byrr av ett eller annat skäl skulle bli missnöjda med Peter Levin personligen och/eller hans styre skulle de lätt kunna avsätta honom. Om det bara är Levin själv som de anser sig behöva avlägsna är det ganska lätt att ersätta honom. Det kan bli svårare om hela hans styre måste störtas, men det föreligger inget som helst tvivel om att de är förmögna att göra det. Den byrrklan som är ansvarig för Skandinavien har dock satsat en hel del prestige på Skåne under Peter Levins ledning som sin "propagandastat". Att avsätta honom skulle därför innebära ett erkännande av sitt misslyckande. Således krävs det starka skäl för att de skall vidta en så drastisk åtgärd. Antingen måste de anse att han är olydig eller att hans styre är ineffektivt. Peter Levin kan ibland vara omdömeslös, men han skulle aldrig göra något så självdestruktivt som att försöka trotsa byrr. Vad beträffar ineffektivitet är förvisso hans styre korrupt och ekonomin klumpig. Andra byrrkontrollerade områden dras dock med liknade problem och Skåne har därtill flera stordriftsfördelar. Sammantaget är Skånes jordbruk snarare mer än mindre effektivt jämfört med andra farmlands. 

8.3.7 Betydelsefulla personer 
"I en galen värld är bara de galna kloka" 
Ur filmen Ran av Akiro Kurusawa 

Peter Levin 
Peter Levin är nu 62 år. Han och hans stab håller till på Malmöhus slott. Den nuvarande skånska staten är helt och hållet hans skapelse och domineras helt och hållet av honom. Som politiker kan Peter Levin liknas vid flera moderna diktatorer: Stalin, Mussolini eller, för att ta ett i skrivande stund mer aktuellt exempel, Saddam Hussein. I likhet med dessa har han kommit till makten tack vare en kombination av tur, slughet och hänsynslöshet. Också i likhet med andra diktatorer håller han sig kvar vid makten tack vare en avancerad förtryckarapparat. Därför är det kanske inte förvånansvärt att han drabbats av vad man kan kalla "diktatorsyndromet". 
Med detta menas att han omedvetet har skapat en "falsk verklighet" att leva i. Eftersom han omges av människor som fått sin position genom att demonstrera sin lojalitet snarare än sin duglighet är många av hans rådgivare fjäskande ja-sägare. Vidare kan dåliga nyheter gå ut över budbäraren. Med detta menas inte att han låter avrätta sin brevbärare regelbundet. Det är mer subtilt än så. Ett exempel kan förklara detta närmare: Det är jordbruksministeriets plikt att se till att jordbruket uppfyller de planerade kvoterna. Om de misslyckas och rapporterar detta för Peter Levin kan de vänta sig att han blir missnöjd och ersätter de ansvariga. Därför är det lättare för dem att i sina rapporter måla upp en grovt förskönad bild av situationen och därmed undgå att förlora sina poster. 
Detta har två följder. För det första får Peter Levin en mycket förskönad bild av verkligheten så att han tror att det står mycket bättre till med produktion, försörjning, distribution och inte minst hans egen popularitet än vad det egentligen gör. Detta gör att flera av de beslut han fattar baserar sig på en felaktig bild av verkligheten. 
För det andra är det sällan någon som vågar påstå att ett av Peter Levins förslag inte är bra eller rapportera om dåliga resultat vållade av hans beslut. Risken finns att Peter Levin skulle hävda att felet inte låg i hans planer utan i att underhuggarna hade misslyckats att genomföra planen på ett kompetent sätt. I stället hyllar alla hans idéer och berättar ivrigt om vilka framgångar, verkliga eller påhittade, de leder till. Därför har Peter Levin inte bara fått en felaktig uppfattning om hur det står till med hans rike, han har även fått en helt felaktig uppfattning om sin egen kompetens. Peter Levin är en slug realpolitiker och en någorlunda duglig militär. Han tror sig emellertid vara en genialisk härförare, en skicklig ekonom, en folkhjälte och den ende som förstår sig på byrr. 
Kort sagt: Peter Levin har kommit att tro på sin egen propaganda, och hans politiska organ har blivit ett filter genom vilket han ser världen. 
Peter Levin är gift och har tre barn. Ryktet säger att han är en riktig toffelhjälte. Det är sant så till vida att han låter sin hustru råda över barnen och hushållet och att han alltid ger henne vad hon säger sig behöva. Detta beror emellertid på likgiltighet snarare än undergivenhet. Rollen som familjefar har inte alls visat sig vara lika enkel och tacksam som rollen som landsfader. 

Gregor Blomquist  
Gregor Blomquist är 57 år. Efter att tidigare ha varit Peter Levins ideologiska rådgivare är han nu officiellt ställföreträdare åt propagandaministern. Gregor Blomquist är en före detta nyandlig ledare som tidigt sålde sin själ till Peter Levin. Han är en utomordentlig talare/predikant när han får tala oemotsagd. Hans mässande, aggressiva talekonst kan liknas vid ett mellanting mellan Adolf Hitlers och Livets Ords. På bara några minuter kan han piska ett auditorium till frenesi. Det är Gregor Blomquist som har utarbetat den officiella ideologin Sanningens Väg och han fortsätter att utveckla den med nya "sanningar". 
Till sitt sätt är Gregor oförutsägbar, excentrisk och älskar att förbluffa. Gemene mans uppfattning om honom kan bäst beskrivas med det faktum att det är ett populärt folknöje att spekulera i huruvida han bara är schizofren eller fullkomligt spritt språngande galen. Detta är så populärt att säkerhetpolisen inte längre betraktar det som "statsfientlig verksamhet" – såvida man inte känner för att gripa personen i fråga förstås. 

Jan Åberg 
Jan Åberg är 56 år och propagandaminister. Han började sin bana som datatekniker på en reklamkonsultfirma. Han anpassade sig snabbt till Peter Levins styre och kunde snart muta och intrigera sig till en position där Peter Levin själv la märke till hans förmåga att presentera genomtänkta, till synes sakliga argument. Därför betraktade Peter Levin Jan Åberg som ett utmärkt komplement till Gregor Blomquists demagogiska, pseudoreligiösa övertalningsteknik. 
Jan Åberg är nog den ende i Peter Levins regim som står med båda fötterna ordentligt på jorden. Huruvida det faktum att han kan tjäna Peter Levin utan att försöka rättfärdiga sig med självbedrägeri gör honom till en bättre eller en sämre människa är svårt att bedöma. Det är emellertid ofrånkomligt att det gör honom effektivare. Han inser att de rapporter som läggs fram för Peter Levin är åtminstone till hälften osanna och att 90% av Skånes befolkning är alldeles för jordnära och förnuftiga för att tro på Sanningens Väg. Den kan användas för att ge de som väljer att tjäna Peter Levin ett mellanting mellan ett berusningsmedel och en ideologi med vilken de kan försvara sitt handlande inför sig själva. Följaktligen betraktar han Gregor Blomquist som en någorlunda användbar galning. 
Av ren självbevarelsedrift försöker Jan Åberg att se till att det finns lite mer sansad propaganda som skåningarna kan ta till sig. Han har lyckats ganska bra med argument som "alternativet till Peter Levins styre är förintelse i byrrs händer". Jan Åberg har skickligt utnyttjat Wroclawplexets öde. Det framstår som en kuslig bekräftelse på sanningen i hans ord. Denna rimliga propaganda har emellertid kritiserats av Peter Levin för sin "brist på visioner" och "underskattning av medborgarnas lojalitet". 

Åsa Stålhammar 
Åsa Stålhammar är 43 år och chef för säkerhetspolisen. Redan år 5 började hon arbeta i den som förhörsledare. Hänsynslös effektivitet har sedan banat vägen för henne ända till posten som dess chef. Hon har inte större ambitioner än så och önskar ofta att hon hade lägre rang så att hon "fick arbeta med människor lite mera i stället för den här evinnerliga administrationen". Sanningen är nämligen den att hon har ett sadistiskt drag. Hon njuter av makten att kontrollera och forma människor. Detta får henne att ibland strunta i sina administrativa plikter och förhöra en mer intressant misstänkt själv. Detta förklarar hon med att hon "vill visa de där klantarna till förhörsledare hur en riktig mental vivisektion skall gå till". Åsa Stålhammars högsta önskan är att få tillgång till byrrs legendariska lojalitetstekniker. Dessa nya, intressanta former av hjärntvätt har alltid fascinerat henne. 

Samuel Svensson  
Samuel Svensson är 37 år och överbefälhavare för gränsstyrkorna. Han fick posten huvudsakligen därför att Peter Levin var helt övertygad om att Samuel Svenssons var en liknöjd och feg människa med närmast total brist på ambitioner. En sådan människa skulle aldrig försöka störta honom. 
För fyra år sedan upptäckte Samuel Svensson att några stålrävar hade slagit sig samman med vissa delar av gränsvakten för att försöka öppna en illegal handel med befolkningen i Småland. I stället för att avslöja organisationen tog han helt anonymt ledningen över den. Snabbt lät han konstruera en tunnel någonstans mellan Visseltofta och Hallaböke under "långa murarnas" inre perimeter och skickade ut några medlemmar av organisationen för att ta kontakt med ett litet småländskt jägarsamhälle. Ett avtal slöts och under Samuel Svenssons beskydd växte en omfattande men mycket diskret handel upp (mer om detta längre fram). Tack vare sin position kan Samuel Svensson effektivt skydda sina småländska allierade och varnar dem i förväg när han får order att göra räder i deras riktning. Dessutom är det han och endast han som har ansvaret för, och därmed uppsikten över, "långa murarna". Han kan därför effektivt se till att handeln inte når olämpliga ögon. 
Vad Samuel Svensson egentligen får ut av detta förräderi är ett mysterium. Han tjänar visserligen pengar på handeln, men hans höga post ger honom redan allt han behöver och det mesta han kan önska sig. Dessutom törs han helt enkelt inte använda de pengar han tjänar på den illegala handeln av rädsla för att säkerhetstjänsten skulle misstänka något. Sanningen är förmodligen den att han innerst inne avskyr eller avundas Peter Levin och njuter av att lura honom. 

Hertiginnan  
Hertiginnan är människornas namn på den byrrkvinna som har i uppdrag att hålla ett öga på Peter Levin. Hennes formella titel är "himladrottningens evigt vaktande ögon". "Himladrottningen" är ännu ett namn på Kejsarinnan. Hertiginnan bor på ett naturskönt kombinerat residens och militärbas på Ven tillsammans med sin man och många soldater och funktionärer. 
Hertiginnan avskyr Peter Levin eftersom hans propaganda talar om att människorna skall bli byrrs likar. Detta och många andra detaljer har fått Hertiginnan att anse att Peter Levin inte visar byrr tillräcklig vördnad. Hon föraktar honom så till den milda grad att hon vägrar att tala direkt med honom ens på hennes och hennes makes fåtaliga propagandabesök i Skåne. Hon skulle gärna se att Peter Levin blev avsatt och dödad. Hertiginnan har emellertid inte befogenhet att vidta så drastiska åtgärder; hennes uppgift är bara att iaktta och rapportera. Därför försöker hon svartmåla Peter Levin och hitta eller fabricera bevis på att han konspirerar mot sina byrriska herrar. Hon har därför många spioner, både vanliga människor och janissarer, i Skåne. 
Olyckligtvis för Hertiginnan är hon visserligen en skicklig konspiratör, men hon föraktar människor alltför mycket för att begripa sig på dem. Peter Levin inser mycket väl vad Hertiginnan anser om honom och säkerhetspolisen har informerat honom om hennes ganska klumpiga försök till att infiltrera hans administration. Säkerhetspolisen vet exakt vilka Hertiginnans agenter är och kan förse dessa med den information de själva väljer. Åtminstone för tillfället har Hertiginnan förlorat underrättelsekriget mellan henne och Peter Levin. 

Hertigen 
Hertigen är hertiginnans maka och chef för den lilla militärbas som ligger på Ven. Han är något av en militärromantiker och avskyr att tvingas arbeta med quislingar. I hemlighet anser han att Kejsarinnan inte visar någon förståelse för männens heder och tvingar dem att ägna sig åt en föraktlig form av krigföring. Hertigen har därför svårt att motivera sig inför sina "ärelösa" militära uppgifter. Dessa består huvudsakligen i att studera satellitbilder och då och då beordra enstaka flygräder mot hjälplösa fiender. I stället spenderar han mycket tid på att träna fäktkonst, hans stora passion i livet, och läsa skildringar av historiska slag på Lhingirr. 
 

8.4 Förhållande till omvärlden 

8.4.1 Byrr 
Oavsett vad propagandan säger är Peter Levins rike skapat för att tjäna byrrs syften. Hela förvaltningen har direktkontakt med byrrs europeiska administration och tar order – "förhandlar" kallas det i propagandan – från den. Byrr är ganska ointresserade av detaljerna i styret. Så länge de får den mat de ålägger Skåne att producera, får människorna ta hand om allt annat. Så har det varit hittills och det förefaller som om byrr kommer att fortsätta att agera på det sättet. 
Det faktum att byrr låter människorna sköta det mesta av sina egna affärer skall dock inte tolkas som att de litar på dem. Tvärtom är de ytterst misstänksamma mot sina quislingar. Kan de förråda sina artfränder, kan de naturligtvis också förråda byrr om de tror sig kunna komma undan med det. Alltså gäller det att hålla dem så pass övervakade att de inte kan göra några allvarliga snedsteg utan att deras byrriska herrar upptäcker dem. 
Detta är även skälet till att Hertiginnans närvaro. Hennes funktion är att hålla ett öga på Skånes mänskliga makthavande. Det finns personer med samma uppgift som Hertiginnan också vid andra plex och farmlands än Skåne. Dessa har emellertid oftast mindre resurser eftersom de kontrollerar ett mindre geografiskt område. 

8.4.2 Folken i norr 
Norr om Skåne ligger det fria Sverige. Där finns flera mänskliga samhällen som Peter Levins regim alltid har betraktat som ett hot. Det är inte så att de fria samhällena utgör någon militär makt som kan hota Skåne. Problemet ligger snarare på det ideologiska planet. Det faktum att det finns fria, mänskliga bosättningar är en nagel i ögat på regimen, lika mycket som nordstaternas fria svarta medborgare var för vita slavägare i sydstaterna före amerikanska inbördeskriget. Propagandan skildrar fria Sverige som en laglös, praktiskt taget obefolkad ödemark och, inkonsekvent nog, ett hot mot Peter Levins idealstat. Trots detta har flera prolisar och även en del andra medborgare försökt fly till wastelands. Detta har nästan alltid slutat med blodiga misslyckanden. 
Tidigare försökte Peter Levin locka fria Sveriges folk till sin stat, men eftersom allt färre tycktes vara intresserade har man slutat med ansträngningar att få nya medborgare på det sättet. I stället behandlas fria Sveriges invånare med odelad fientlighet. Titt som tätt får gränsstyrkorna order att slå ut byar och samhällen i närheten av den skånska gränsen. Ofta försöker dock Samuel Svensson, överbefälhavare för gränsvakten, "maska". Vanligtvis sker detta genom att exempelvis på ett diskret sätt ge sådana samhällen förvarning så att det kan fly. På grund av den hemliga handeln är nämligen de flesta samhällen nära Skåne ganska väl beväpnade. Om Samuel Svensson tvingades rapportera att gränsvakten tog mycket stora förluster på grund av oväntat hårt motstånd skulle Peter Levin kunna börja undra var hans fiender får sina vapen ifrån. 

8.4.3 Själland 
Själland bebos av flera huvudsakligen demokratiska jordbrukssamhällen. Det finns även några marodörgäng, huvudsakligen bildade av flyktingar från svältåren 12 och 24. I enlighet med byrrs instruktioner håller Peter Levins stat ett öga på vad som sker i Själland. Detta sker huvudsakligen genom spioner och fångsnappningsräder. Alla fartyg som kommer för nära Skånes gränser bekämpas av byrriskt flyg eller Peter Levins helikoptrar. Ibland slår man även till preventivt mot fartyg på andra ställen. 
I övrigt ignorerar Peter Levin Själlands befolkning även om det sägs att han har planer på att expandera sitt rike genom att erövra Själland bara han får klartecken från byrr. 
 

8.5 Teknologi 

8.5.1 Byrrs politik i fråga om teknologi 
Kejsarinnan har blivit imponerad och inte så lite skrämd av mänsklighetens extremt snabba vetenskapliga och teknologiska utveckling under de senaste 150 åren. Helt riktigt har hon dragit slutsatsen att detta beror på bättre informationsutbyte mellan människorna och deras länder. Detta i sin tur tror hon beror på stora psykologiska skillnader mellan människor och byrr. (Sanningen är snarare att skillnaden mera beror på de radikalt olika samhällssystemen.) Därför har hon gett order om stränga försiktighetsåtgärder för att se till att byrrs överlägsna tekniska och vetenskapliga kunskaper inte sprids till människorna, även när sådana försiktighetsåtgärder förhindrar ett effektivt användande av byrrs teknologi. Byrr får inte förlora det teknologiska övertag som möjliggjorde invasionen. 
I praktiken har detta inneburit att människorna i plexen ofta får nöja sig med den teknologi de hade före invasionen. Endast om byrr kan vara säkra på att människorna inte lär sig teknologin bakom de byrriska maskinerna, är de beredda att låna ut utrustning. 
Till exempel har Skånes säkerhetspolis fått tillgång till en byrrisk centraldator som övervakar alla landets spionkameror. Speciellt granskade polismän har fått lära sig hur man använder datorn till detta syfte. Däremot får de inte lära sig hur den fungerar, hur man tillverkar den, hur man reparerar den eller ens hur man använder den till något annat än att hantera information från kameror. Detta medför förstås att byrr får stå för reparationer och modifikationer av datorn. I just de här fallet har de löst frågan genom att låta några robotar sköta rutinmässigt underhåll och reparationer. Om något allvarligare fel uppstår, eller om man vill modifiera datorns programmering, tillkallas en grupp byrriska experter för att lösa problemet. 
Vad beträffar vapen så får människorna så gott som aldrig tillgång till byrrisk krigsmateriel, oavsett omständigheterna. 
Detta gör att plexen ser ut som en underlig kombination av anakronistisk teknologi och arkitektur. Å en sidan finns futuristiska fordon och maskiner, ofta i byrrs underliga, naturnära design. Gamla, ofta slitna saker, mest byggnader, från tiden före byrr eller ännu tidigare dominerar dock plexen. Man kan se X2000-liknande tåg, som ser ut som om de vore gjorda av trä, leviterande över supraledare, vid sidan av slitna, gamla hus. Man kan få se skånska soldater med mausergevär patrullera fantastiska högteknologiska byggnader. Bonden kan ha avancerade specialmaskiner som sköter jordbruksarbetet, men han måste gå till fots eller använda häst – om han har turen att ha någon – när han vill ge sig iväg på ett privat ärende. 

8.5.2 Skånes produktionsteknologi 
Av det ovanstående kan man inse att byrr endast gett Skåne tillgång till den teknologi de anser att befolkningen behöver för att uppfylla de uppgifter byrr ålagt dem, nämligen att producera livsmedel. Detta är de viktigaste exemplen på byrrs teknologi som används i Skåne: 

• Nya grödor som framställts biotekniskt. För att inte dessa skall "läcka ut" till människorna i wastelands används huvudsakligen växter som kräver speciella konstgödsel för att klara sig.
• Jordbruksrobotar (med robot menas här avancerade programmerade maskiner, inte några mekaniska humanoider) som ersätter de stora maskinparker som tidigare användes i jordbruket. Det finns även verkstäder som skapats för att underhålla dessa maskiner. För att förhindra att människorna tillskansar sig otillbörlig kunskap kan dock inte verkstäderna göra mer än att lokalisera felen och byta ut de delar som inte fungerar.
• Tåg som leviterar på magnetfält.
• Ett helautomatiskt fusionskraftverk i det gamla Sjöbo som ombesörjer Skånes energibehov. Människor har inte tillträde till området.
• Fartyg som fraktar ut livsmedel och för in varor som Skåne behöver. Byrrteknologi förekommer även bland lastningsmaskinerna i hamnarna.

8.5.3 Levnadsstandard 
Däremot har byrr inte använt sin teknologi för att höja skåningarnas levnadsstandard. De föredrar att "deras" människor är alltför upptagna med att försörja sig för att hinna tänka på så mycket annat. 
Trots detta har gemene man i Skåne tillgång till några faciliteter som inte existerar i wastelands. Först och främst är det elektricitet och rinnande vatten, även om distributionsnätet ofta är dåligt skött och bryter samman då och då, i synnerhet i proliskvarteren. Det är lag på att alla invånare skall ha telefon och radio för att kunna ta emot order i en krissituation. Dessa är därför gratis även om man får betala för en apparat som går sönder innan den beräknade livslängden gått ut. TV är subventionerat och finns i de flesta hem, även kvalitén på programutbudet är högst diskutabel. 
De mer lyxiga delarna av vår teknologi, t ex mikrovågsugnar, videoapparater, privatfordon och diskmaskiner, tillverkas dock knappast längre. Därför förekommer de endast hos ett fåtal högt uppsatta quislingar. 
 

8.6 Näringsliv och handel 

8.6.1 Skåne i byrrs planer 
Byrr har skapat den skånska staten i syfte att bidra till försörjningen av plexen i Nordeuropa. Därför har Skåne inte bara en omfattande produktion av jordbruksprodukter, utan där finns även en industri som förädlar jordbruksprodukterna till livsmedel. Det finns även några kemiska fabriker som tillverkar av gödsel, bekämpningsmedel och tillsatser till maten. De flesta kemiska produkter får emellertid importeras. 
Det mesta av Skånes livsmedel fraktas sjövägen till Hamburgplexet för vidare transport till andra plex. Eftersom detta rör sig om ganska stora kvantiteter, har Skåne en rätt omfattande handelsflotta. Detta gör att landskapet även behöver stora hamnanläggningar för att betjäna fartygen. Sådana finns bland annat i Malmö och Trelleborg. 
Bortsett från detta saknar Skåne industri och måste därför importera nästan alla industriprodukter: från möbler till ammunition. 

8.6.2 Ljusskygga verksamheter 
"Ingen mur är så hög att inte en åsna lastad med guld kan ta sig över den" 
Filip av Makedonien 

Det ovanstående är emellertid inte hela sanningen om Skånes handel med omvärlden. Det pågår även, som nämnts tidigare, en olaglig handel med Smålands invånare. I hemlighet har chefen för gränsstyrkorna låtit bygga en tunnel under "långa murarnas" inre perimeter i området Visseltofta-Hallaböke. Man exporterar huvudsakligen ammunition och läkemedel som stulits från armén. Även preventivmedel, som säljs billigt i Skåne, är en populär vara. I gengäld vill man mest ha kött, eftersom det är praktiskt taget omöjligt att få tag på i Skåne, men nog så vanligt bland Smålands jägarsamhällen.