10 Jämtlandsområdet OBS: Termen "Jämtlandsområdet" betecknar här Jämtlands län, alltså både landskapen Jämtland och Härjedalen.
10.1 Geografi Sommaren är mycket kort, regnig och blåsig. Vintern upptar större delen av året och är oftast mycket snörik. Men det förekommer även mycket korta vintrar när varmluft kommer in från Trondheimsfjorden. Det är vanligt vintertid med plötsliga och häftiga stormar. Under senvintern och våren är laviner mycket vanliga i hela fjällkedjan. Stora temperaturskillnader är vanliga i fjällområdet. Ofta kan det råda sträng kyla i en dalgång men på toppen kan det vara tjugo grader varmare. Detta gör att nästan all bebyggelse i fjällområdet ligger på höjder, sluttningarnas solsida eller åskammar. De tidigare skogsavverkningarna har även gett upphov till andra problem. På områden i fjällterräng där skogen avverkats före byrr och sluttningen är brant sker det en omfattande jorderosion. Här är det mycket vanligt med jordskred under vårvintern. Samma fenomen kan man hitta på platser där skogen fått ge vika för alpina anläggningar, som exempelvis Bydalen, Åre/Duved och Storlien. Bland annat är delar av Åredalen oframkomliga på grund av stora skredmassor. Jämtlandsområdet har många sjöar. Störst är givetvis Storsjön, men även Kallsjön, Ströms Vattudal och Håckren är betydande. Några av dessa var ursprungligen vattenmagasin för kraftverk. Indalsälven rinner genom regionen från öster till väster och fortsätter in i Medelpad. Den är inte farbar hela vägen eftersom den är reglerad, men man kan ändå resa med båt långa sträckor. Man kan nästan säga att landskapet består till större delen av skog – eller snarare ungskog – huvudsakligen av gran eller björk. Före byrr utsattes förekom stora avverkningar. I dag har skogarna börjat återhämta sig, men man kan här och där hitta stora "ärr" som aldrig kommer att läka. Det märks speciellt i områden med hög lutning och omfattande jorderosion. Jämtlandsområdet har en rik fauna, främst älg, rådjur, hare, räv och andra skogs- och fjällevande djur. Älg och rådjur utgör basfödan för många invånare. Även rovdjuren har ökat i antal, som järv, lo, björn, vildhund och varg. De livnär sig på stora bytesdjur som älgar och liknade. Även stora renhjordar strövar omkring i regionen. I Jämtlandsområdet finns många gamla kraftverk. De flesta fungerar inte, men det finns enstaka nära några gamla samhällen som producerar elström, till exempel i Mörsil och Hammarstrand. Där bor befolkningen främst kring den gamla kraftstationen för att få ned ledningslängden.
E75 från Sundsvall till Trondheim är i stort sett farbar.
Även om några äldre broar rasat och den är blockerad
genom Åredalen kan den fortfarande användas som transportväg.
På några av områdets sjöar finns fungerande
ångfartyg: Thomée och Östersund på Storsjön,
och Drottning Sofia på Kallsjön, vedeldade 1800-talsfartyg som
används för både last och passagerare.
10.2 Invånare En del bönder började tidigt med hästuppfödning som komplement till lantbruket. Andra började fara runt på gårdarna och byta till sig bruksföremål som bönderna tillverkade vintertid, för att sedan sälja produkterna i andra områden, framförallt på marknaderna i Levanger och Trondheim. På detta vis uppstod Hästhandlarna och Forbönderna.I den takt bondsöner flyttade ut och startade egna gårdar, blev område efter område kring Storsjön och Indalsälven uppodlade. Inom fjällområdet är det vanligt att bönderna sommartid flyttar ut boskapen till fäbovallar uppe på fjällen eller en bit bort från gården. Lika vanligt är att man i samband med höstslåttern även slår myrar eller öppna partier i närheten av fäbovallen eller gården; allt tillgängligt foder måste användas på grund av de karga vintrarna. Det svåra vinterklimatet gör att jamtarna blir tålmodigare och segare än en ordinär person. De är även vana vid köld och har lärt sig att överleva i skogs- och fjällvärlden. Det fordrar mycket innan en jamt blir imponerad. De anses svåra att lära känna, men när man lyckats är de varma och generösa. Jämtlandsområdet har få stora orter. Den största är Östersund med 1000 invånare. Andra viktiga byar är Åsarna, Krokom, Mörsil och Strömsund. Dessa har som mest ett hundratal invånare. En del av dem beskrivs separat längre fram. Stora delar av norra Jämtland och nästan hela Härjedalen består av folktomma ytor. Här kan man möjligen hitta något enskilt samhälle eller nybyggarboställe. Jämtlandsområdet har tre stora politiska grupperingar: Hästhandlarna kring Alsensjön och söderöver mot Hoverberg, JRA, som från sitt högkvarter i Östersund dominerar hela området runt Storsjön, och Forbönderna. De sistnämnda finns i hela Jämtland men lever främst i området från Åsarna till Sveg i Härjedalen. De tre grupperna har även kontakt med Olavsorden i Tröndelag. Ett gränskrig rasade mellan Hästhandlarna och JRA år 2-8. Det slutade oavgjort och ett fredsavtal slöts när det första Jamtamotet hölls på Storsjöns is. Tack vare detta årliga mot har regionen därefter varit förskonade från större konflikter. Visserligen förekommer intermezzon mellan grupperna, men sådant är sällsynt, ty alla tre grupperna är beroende av varandra för att överleva. På Jamtamotet diskuteras gemensamma problem. Samtidigt är den också en marknad. Det största hotet är marodörgäng, både från den norska fjällvärlden och från Medelpad. Ett annat problem är den nomadiska samebefolkningen som försvarar sina intressen mot inträngande nybyggare. En konsekvens av Jamtamotet var den jamtska fanan (delad vågrätt i blått, vitt och grönt), vilken förs av alla regionens grupper. Dess färger symboliserar Storsjöns vatten, odlingarna kring Storsjön och de snötäckta fjällen. Det största marodörgänget heter Razorback och håller huvudsakligen till i flera små avsides belägna byar. De plundrar främst forbondekaravaner men ger sig även på nomader och ensliga gårdar.
Den största nomadgruppen är samerna i norra Jämtland.
De följer renhjordarna på vandringar mellan fjäll och skog
och är beroende av djuren för att överleva. De säljer
ofta renhudar till forbönder i Strömsund.
10.3 Tröndelagen
Eftersom Tröndelagen har stora arealer god åkerjord kom
flyktingar hit från hela regionen. På några år
växte stora jordbruk upp längs Trondheimsfjordens inre. Hela
området blev efter en tid självförsörjande på
spannmål och kunde även exportera sådant till
Jämtlandsområdet.
10.4 Jämtlands Republikanska
Armé (JRA) JRA bildades av resterna av de militära förbanden I5, A4, F4 och Arméns Tekniska Skolor (ATS) en kort tid efter Pesten. Med regementenas goda tillgång till vapen och fordon säkrade de snabbt makten i Östersundsområdet. JRAs metod mot konkurrenter var – och är – att snabbt ge ett erbjudande som man inte kunde säga nej till: "Antingen lämnar ni Östersund eller så ska vi hjälpa er bort från staden". Argumentet understöds av många automatvapen. Den enda större konflikt som JRA inte har klarat med den metoden var kriget med Hästhandlarna år 2-8. De svarade med att skjuta tillbaka! År 8 slöt JRA och Hästhandlarna ett fredsavtal som bland annat innebar att JRA skulle utbilda personer från Hästhandlarna i utbyte mot hästar och senare även mot Laches tama älgar. Med Forbönderna slöts ett liknade avtal om transporthjälp. JRAs ledning förstod snabbt att de, tack vare ATS, hade en god handelsvara, kunskap som kunde bytas mot spannmål eller annat nödvändigt. Senare blev även legosoldater en exportvara. JRA styrs av ett råd bestående av åtta personer som väljs av alla invånare varje år. Inom rådet väljs ordförande. De flesta som blir valda är officerare inom JRA. Den största makten finns dock i praktiken inte i rådet utan hos överste Henrik Adelberg, ledare för de samlade styrkorna. Det största problemet på senare tid är Razorback som plundrat många forbondekaravaner och nybyggare. I dagsläget hotar de handeln med Olavsorden.
ATS rymmer numera Jamtska Militärakademin, som ger utbildning
i många militära och civila ämnen. För att bli antagen
krävs normalt att man är jamt med rekommendationer av minst fyra
personer och klarar ett svårt intagningsprov. Det förekommer
även att "utbölingar" utbildas som en del i handelsutbyten.
10.5
Hästhandlarna Hästhandlarnas centrum är Alsen, där det låg ett stuteri före byrr. Under Pesten räddades dess hästar av omkringboende som förstod vikten av sådana djur som transportmedel i det katastrofdrabbade Jämtland. Andra överlevande flyttade travhästar från Östersund till Alsen i samma syfte. Från Alsen kunde Hästhandlarna snabbt stärka sin maktposition. Bra hästar hade plötsligt blivit hårdvaluta, eftersom ett djur är mer pålitligt än en bil. Man sände ut grupper för att fånga in förvildade hästar som fanns lite överallt. Detta blev grunden till den avel som bedrivs i dag. Redan tidigt uppstod en konflikt med JRA om en gränsdragning i Hästhandlarnas ytterområden. Efter fredsavtalet år 8 började man sälja hästar till JRA. När Kenny Lache lyckades tämja älgar, började man exportera även sådana. Dessa älgar är en produkt som stuteri Lache är ensam om i Skandinavien. Byarådet har valt Walter Gally att sköta större frågor. Han styr in- och utrikespolitiken, men den största makten ligger i praktiken hos de dominerande familjerna Wang och Lache. Eftersom de ligger i en mångårig fejd med varandra om älgtämjandets konst, fungerar oftast Walter Gally som medlare, för kan man inte hålla fred mellan de två familjerna kan området splittras i flera fraktioner.
Hästhandlarna har många interna konflikter. Det är
tämligen vanligt att varje stuteri bevakar sina egna gränser, och
en del av dessa släpper sällan in besökare. Speciellt hård
är bevakningen kring stuteri Lache. Hästhandlarna har också
stora problem med Razorback som plundrar ensliga gårdar.
10.6
Forbönderna Forbönderna växte fram mycket långsammare än JRA och Hästhandlarna. Ursprungligen var de självägande bönder bosatta från Åsarna i norr till Sveg i söder. Redan tidigt började byarna byta produkter med varandra, från redskap till bränsle eller vapen. Ibland uppstod överskott på vissa varor, vilket fick bönderna att lasta slädarna och fara till en plats där varan kunde säljas. På några år byggde de upp ett handelsnät mellan Trondheim, Strömsund, Östersund och Ånge. Varje by väljer en karavanmästare som ska föra sin bys talan i Sveg. Han handhar alla icke-lokala ärenden. Det gör honom till en mäktig person i byn. Forbönderna är inte bundna till sitt geografiska huvudområde. Man kan hitta dem i hela Jämtlandsområdet från Strömsund till Sveg, men de är bara organiserade kring Åsarna och söderut till Sveg. Det gör att man finner s k fria Forbönder även hos JRA och Hästhandlarna. Forbönderna behandlas med stor respekt i regionen. Enda undantaget är Razorback som ofta attackerar deras karavaner på väg till marknaderna i Tröndelagen.
Forbönderna kontrollerar 90% av handeln med Strömsund. I
många fall köper de skinn av uppköparna där och tillverkar
själva skinnkläder för försäljning. För många
isolerade nybyggarbosättningar i Jämtlandsområdet har
Forbönderna blivit en räddning. De kommer med handelsvaror och
nyheter, ibland från långt utanför Jämtlands egna
gränser. Samtidigt kan nybyggarna sälja eventuella egna överskott
till dem.
10.7 Olavsorden
Styrelsesätt: Teokrati under kung Erik Röde Olav Varden, en norsk bonde, fick år 2 en religiös uppenbarelse i närheten av Stiklestad. Han fick för sig att han var en reinkarnation av Norges store konung Olav den Helige, som stupade i slaget om Stiklestad år 1030. Han skulle nu befria Nidarosdomen i Trondheim från kättarna samt predika följande budskap: • Norge kommer att resa sig och befria världen från de ogudaktiga varelser som ockuperar Jorden. Det kommer att när ett järtecken visar sig på Tröndelags himmel. Det avgörande slaget kommer att stå på Stiklestads mark. • Försvara våra heliga platser i Tröndelagen; Nidarosdomen och Stiklestad till sista blodsdroppen. • Ni skall stärka er makt genom att göra andra beroende av er. (Detta påbud är enbart känd av den innersta kretsen.) Budskapet mottogs positivt av de överlevande kring Stiklestad. Snart hade Olav samlat en liten armé som tågade mot Nidarosdomen i Trondheim. Längs vägen mötte de endast sporadiskt motstånd. De flesta överlevande valde att ansluta till korståget hellre än att bli nedkämpade till sista man. Under vintern år 2 kom hären till Trondheims förorter. Där hejdade Olav Varden sina styrkor och sa att de skulle vänta. Väntan blev lång; först till våren marscherade armén in i Trondheim. Där möttes den av hårt motstånd från bland annat Razorback som behärskade stadens centrala delar. Efter svåra strider fann marodörerna dock för gott att retirera och Olavs armé tog över kontrollen över Nidarosdomen. Olav Varden kröntes därefter till kung Olav I. De norska riksregalierna hade fallit i hans händer eftersom de förvarades i domen. Under Olavs ledning startades ett uppodlingsprogram i Tröndelagen. Målet var att bli självförsörjande på spannmål. Officiellt lyckades man redan efter några år, men det tog i själva verket minst tio år innan man blev självförsörjande. Redan tidigt började Olavsorden handla med Forbönderna. Via dem fick norrmännen tag i sådant som de hade svårt att själva producera. Betalningen var i spannmål; även om skördarna blev dåliga skulle en del exporteras. Trots att det rådde hungersnöd i Tröndelagen mellan åren 23-25 exporterades spannmål till Jämtlandsområdet för att stärka dess invånares beroende av Tröndelagen. År 15 avled Olav I och efterträddes av sin son Erik Röde. Samma år gav den nye kungen marknadsrättigheter till städerna Trondheim, Levanger och Rörås. Detta innebar att deras marknader kom att hållas under beskydd av Olavsorden. Marknader hölls årligen, förutom i Trondheim och Levanger år 23-25. Skälet var att spannmålsexporten till Jämtlandsområdet skulle hållas hemlig. Under dessa kärva år fick inga handelsmän beträda Olavsordens område, utan all handel skedde i gränsbosättningar. På senare tid har Olavsorden fått problem med Razorback. Marodörerna stör Jämtlandshandeln genom att plundra karavaner i fjällområdet. År 29 fick Levanger marknad svårigheter eftersom färder genom Åredalen var riskabla och Forbönderna tvingades till en omväg över Rörås. Kung Erik Röde har också fått ökande problem med personer som ifrågasätter sekten. Grupper har uppstått, framför allt bland de som utbildats i Östersund, med krav att Olavsorden förändras. Kritiska individer försvinner ofta spårlöst när deras åsikter blivit kända. En del påstår till och med att Olav Varden var en bedragare som startade Olavsorden för sin egen vinnings skull. Dessa jagas av prästerskapet för kätteri.
Razorback startade som en MC-klubb i Trondheim långt före byrr. Den drog redan på den tiden till sig laglösa element och hade som mest ett tjugotal medlemmar. De kontrollerade delar av stadens narkotikahandel och ägnade sig åt beskyddarverksamhet. Vid katastrofen överlevde Razorbacks hårda kärna. Tack vare gängets rykte drog det snabbt till sig andra överlevande. Efter några månader höll gänget centrala Trondheim i ett järngrepp, mycket tack vare sitt vapenförråd. Andra gäng insåg snart att det var lättare att ansluta sig till Razorback än att vara ensamma. Razorback lät dem behålla sina namn och ledare så länge de lydde order. När Olavsorden marscherade in i Trondheims förorter, anslöt sig många smågäng till Olavs armé. För dem var det chansen motstå Razorbacks grymma välde. Striderna blev hårda under våren, men till slut tvingades Razorback fly fältet. Under de följande åren försökte Razorback återta sina områden, en uppgift som verkade omöjlig. Gänget drog sedan upp till gränsfjällen och upprättade en bas i några byar. Befolkningen hölls i ett järngrepp, men det visade sig snart att de inte kunde producera tillräckligt med mat för att föda alla. Därför började gänget plundrade handelskaravaner. Av en slump hittade gänget ett gömt NATO-förråd i gränsfjällen. Med dess vapen blev det en maktfaktor i regionen och drog till sig många andra marodörgäng som inlemmades i en närmast feodal organisation. Razorbacks kärna får en andel av allt som undergängen lyckas röva.
För att kunna bli fullvärdig medlem i Razorback måste
man tillhöra i ett undergäng i några år. Endast individer
som har visat sig mycket dugliga i strid eller utmärkt sig på
något annat sätt får bli medlemmar av kärngänget.
10.9
Bosättningar Ett nybyggarboställe är enkelt och robust byggd timrad gård som kan stå emot vinterns hårda klimat. För att spara värme under vintern har man byggt samman alla byggnader till en fyrkant. Här kan man hitta boningshuset (bestående oftast av bara ett stort rum), ladugård, förråd och torkhus. Hela vintern är gårdens djur instängda i ladugårdsdelen. Kring bostället bygger man lador vid varje åker, äng eller myr. Där förvaras det hö som skall försörja gårdens djur under vintern. För att kunna få tillräckliga mängder måste man skörda varje öppet område i närheten. De flesta bosättningar tillhör antingen JRA, Hästhandlarna eller Forbönderna. De enda större vallbyar som är oberoende är Mörsil, Bräcke, Strömsund och Hammarstrand. De självständiga bosättningarna är närmast neutrala, vilket behövs med tanke på att de ligger i Jämtlandsområdets utmarker. Man kan närmast likna dessa orter vid ett samhälle i USA på 1840-talet. Ofta finns det en stark person som håller orten samman mot plundrande marodörgäng. Norra Jämtland är nästan enbart bebodd av nybyggare och samer och har bara en större ort, Strömsund. Den består av en blandning av nybyggda hus och äldre från före byrr. Dit reser samer och nybyggare för att sälja skinn av björn, järv, lo, räv och även ren. Denna stökiga ort lockar till lycksökare som vill tjäna på den lukrativa skinnhandeln. I Strömsunds utkanter finns det jordbrukare som förser orten med spannmål. Man livnär sig också på jakt och fiske. Ungefär 3 000 invånare bor i JRAs huvudort Östersund, den enda utpräglade ruinstaden i Jämtlandsområdet. Jamtamotet hålls här i mars varje år. Invånarna bor främst i den gamla stadskärnan. Centrum domineras av barer och små affärer. Här kan man rekrytera legosoldater, men ska man ha mer än några enstaka, bör man söka sig till det gamla Rådhuset. Här sköter JRA uthyrningen av sina egna större enheter. Rådhuset är även platsen för möten mellan JRA, Hästhandlarna och Forbönderna. JRAs högkvarter ligger i ATS’ lokaler, där det också finns flera fungerande verkstäder. Krokom, centrum för regionens hästhandel, har cirka 500 invånare och består av en blandning av nyuppförda och gamla hus. Här hålls varje år två stora hästmarknader under sommaren och hösten. Där säljs hästar av alla sorter, allt från gotlandsruss till ardennrar. Orten domineras av de stall och inhägnader som behövs för marknaderna. Krokom styrs av byarådet som håller till i det gamla kommunhuset. Mörsil med ungefär 300 invånare består huvudsakligen av nyuppförda hus på gamla grunder. Orten har ett fungerade vattenkraftverk som förser den med el. I dag lider kraftverket brist på reservdelar, men det fungerar när det behövs som mest, under de kyliga vintermånaderna. Orten styrs av kraftverkarna och de lokala bönderna i ett byaråd. Bönderna försörjer kraftverkarna mot att ström leveras under vintern. Sveg är Forböndernas huvudort med ungefär 500 invånare. Bebyggelsen består av nyuppförda och gamla byggnader. Här samlas alla stora karavaner för att färdas till marknader. Sveg har även stora lagerlokaler. I denna ort kan man köpa i princip vad som helst, bara priset är det rätta. I Huså på Åreskutans norra sluttning har Razorback numera sitt högkvarter. Byn bevakas noga av beväpnade män, och enbart medlemmar vistas här. Huså består av äldre hus som är nödtorftigt renoverade. Den försörjs av byarna omkring Kallsjön. Som mest finns här 50 invånare.
Jämtlandsområdet har några viktiga handelsleder. På grund av den oländiga terrängen fungerar de bäst vintertid. Forbönderna färdas då med stora slädar och reser huvudsakligen på sjöisar eller gamla landsvägar. Den viktigaste är leden Sveg – Hede – Rörås – Trondheim. Andra viktiga leder är Strömsund – Östersund – Åsarna – Sveg och Östersund – Mörsil – Levanger. I Tröndelagen är den viktigaste handelsleden Rörås – Trondheim – Levanger. På grund av de hävdvunna motsättningarna mellan jamtar och ’medelpadingar’, är förhållandet mellan forbönderna och Bossen i Sundsvall rätt frostiga. Därför förekommer endast sporadisk handel längs Indalsälven till Ånge.
Interna motsättningar finns framförallt hos Hästhandlarna. Där kan konflikten mellan familjerna Lache och Wang utvecklas från familjefejd till öppet inbördeskrig. I framtiden kan det uppstå konflikter med de oberoende vallbyarna i den takt som de odlar upp ny mark eller allierar sig med Razorback. Förr eller senare växer sig någon oberoende vallby så pass stark att den kommer att utgöra ett hot mot någon av de tre grupperna. I norra Jämtland håller en annan konflikt på att långsamt utkristalliseras. De nomadiserande samerna anfaller nybyggarbosättningar för att skydda sina vandringsleder. Wastelands’ samer vill inte bli behandlade som sina förfäder utan föredrar att vara en självständig grupp. Runt Strömsund kommer nog en bitter konflikt att blossa upp mellan nomader och bönder. (Samefolket beskrivs närmare i Västerbotten-kapitlet.)
Legosoldater kan för närvarande lätt få jobb
i Jämtlandsområdet. Forbönderna och JRA vill gärna krossa
Razorback en gång för alla. De håller därför på
att samla in underrättelser om gänget och försöker lista
var det har sina baser. Främlingar som därför inte kan knytas
till någon grupp kan då anställas som infiltratörer.
Forbönderna lejer även stridserfarna karavanvakter, eftersom de
räknar med fler överfall.
10.12 Jämtlands SLP
Henrik
Adelberg
Walter
Gally
*Rullande på slät, plan mark.
Signalement: 30 år, 163 cm, 58 kg, rollstolsburen. Svart
hår, bruna ögon, stirrande blick.
Axel Lache
10.12.4 Forbönderna
Typisk karavanmästare
10.12.5 Olavsorden
Erik Röde
10.12.6 Razorback
Mårten Wesel
|