Wastelands’ Sverige  Så drivs vi, vilsna själar, fram  från lägerbål till lägerbål,  vet ingenting om nästa rast  och ingenting om resans mål –  vet, att här växlar natt och dag,  tung kväll och väldig soluppgång,  och att vår resa än syns kort  och än för obarmhärtigt lång.  Karin Boye   Konstruktion:   Anders Blixt (Inledningskapitlet, Allmänt & blandat, Östersjön, Västsverige, Mälardalen),  Magnus Seter (Dalarna & Gästrikland),  Åke Rosenius (Norrbotten, Spelarsynpunkter),   Dag Stålhandske (Skåne). Thomas Höglund (Jämtland).    Leif Eurén (måncykeln)    Förord  Trägen vinner sägs det, och efter sju sorger och åtta bedrövelser blev ändå Sverige-modulen till Wastelands klar. Spelets tonvikt ska ligga på Europa, eftersom det är ett svenskt rollspel. Med denna modul har vi försökt visa på vilka möjligheter till häftiga och actionpackade äventyr det finns i vårt fosterland. Vi bor i en region som 1992 tycks vara rätt fredlig, men som under kärvare tider har varit fyllt med brutala konflikter; se bara på vikingatiden eller Stora Nordiska kriget.  Modulen ger en allmän översikt över Sverige och detaljerade beskrivningar av vissa regioner. Andra delar av landet skildras mycket summariskt eller inte alls, eftersom tanken är att varje spelledare ska kunna befolka dessa med sina egna skapelser som passar just hans kampanj. Vi har försökt att skapa möjligheter för många olika slags äventyr. De som vill ha en brutal stadsmiljö ska bege sig till Storstockholms gängkrig. Jämtland erbjuder politiska och ekonomiska maktkamper mellan hänsynslösa lokala pampar. Västerbotten är ett äventyrligt vildmarksområde. I Skåne kan man få smaka på livet under en quislingregim. Det finns också möjlighet att segla över Östersjön för att handla eller idka piratverksamhet.  Modulen innehåller också en del nya färdigheter och utrust-nings-listor. Vidare har en del saker som sades i Wastelands-spelet modifierats eller ändrats för att bli bättre. Inget rollspel blir ju någonsin komplett, utan det växer och förändras gradvis allteftersom nya behov upptäcks.  Stockholm, februari 1992  Anders Blixt    1 Inledning  1.1 Byrr tar över  1.1.1 Invasionen  När Kejsarinnan hade beslutat sig för att erövra jorden, gav hon sina befälhavare order att planera angreppet noggrant. Byrrs spionage hade avslöjat att människorna hade kärnvapen och att många nationer hade krigiska kulturer. Det skulle vara riskabelt att genomföra en konventionell invasion från omloppsbana. De förband som landade skulle kunna utplånas av kärnladdningar.  Därför föreslog befälhavarna att man skulle inleda kriget med en bakteriologisk attack. Byrrs vetenskapsmän kunde tämligen enkelt framställa en smittsam och dödlig sjukdom genom att genmanipulera redan existerande jordiska virus eller bakterier. Människorna skulle aldrig förstå att utomjordiska varelser bar ansvaret för en sådan epidemi. När tillräckligt många människor hade dött, skulle jordens stater kollapsa av sig själva. Ett modernt samhälle är komplicerat och om tillräckligt många nyckelpersoner dör kan det inte längre fungera. I det kaos som skulle följa skulle byrr relativt lätt kunna invadera och ta över.  Kejsarinnan var nöjd med planen. Hon brydde sig inte om hur många människor som dog, eftersom hon ändå ansåg dem vara underlägsna varelser som endast dög som slavar. Hon poängterade att man skulle undvika att ödelägga råvaruförekomster (t ex gruvor och oljefält), städer och industrier eftersom dessa skulle kunna användas för hennes egen produktion av byrrisk krigsmaterial.  Planen verkställdes strax därefter. Först hemsöktes jorden av Pesten som fick de förväntade effekterna. När Kejsarinnan ansåg att mänskligheten var tillräckligt försvagad, slog hennes styrkor till. Man hade noga kartlagt de jordiska staternas kärnvapeninstallationer och angrep dem och andra viktiga anläggningar med Zeus-projektiler. När förbekämpningen var klar, svepte smäckra rymdskyttlar ner från månen och landsatte soldater på strategiska punkter. Alla försök till organiserat motstånd krossades skoningslöst. Det tog inte många månader förrän byrr var jordens nya herrar.  1.1.2 Upprättandet av farmlands och plex  Nästa fas i byrrs plan var att ordna de samhällsfunktioner som de behövde för att kunna använda jorden. Man behövde jordbruksområden för att få fram livsmedel och fabriksplex för att producera krigsmateriel och andra nödvändiga varor. Byrr själva ville inte smutsa sina händer med sådana "låga" sysslor, utan detta skulle bli maskiners eller mänskliga slavars lott.  Byrr samlade in så många överlevande som de behövde. De flesta var desperata och lät sig övertalas av erbjudanden att få så mycket mat och skydd mot marodörer att de skulle klara sig. När en människa ställs inför ett val som tycks ha alternativen liv eller död, är hennes beslut tämligen självklart. Byrr hade tillräcklig kunskap om det mänskliga psyket för att förstå och utnyttja detta förhållande.  Byrr hade också insett att att människor bör styra över människor. Därför kontaktade man skrupelfria individer med ledartalanger och erbjöd dem att bli quislingar. I gengäld fick de materiell välfärd: god mat, goda bostäder, bilar och annat som vanliga proles aldrig erhåller. Liknande privilegier erbjöds även till sådana mänskliga specialister som behövs för att plex och fabriker ska fungera. På detta sätt spelar byrr ut människor mot varandra och göra det svårare för dem att enas mot ockupanten. Genom att vissa individer har aktivt deltagit i övergrepp mot andra människor, har de bundits hårdare till byrrs sak. Ogärningsmännen förstår ju att om byrrs beskydd skulle försvinna, kommer deras medmänniskor att utkräva gruvlig hämnd.  1.1.3 Övervakningen av wastelands  Kejsarinnan ser wastelands som ointressanta områden. Hon vill bara hålla reda på om vildmarkernas människor kan hota hennes intressen på något sätt. Därför har hon låtit placera spionsatelliter i omloppsbanor runt jorden. Deras optik har en upplösningsförmåga på några centimeter, förutsatt att vädret är gynnsamt. Med radar kan de se genom moln och urskilja t ex fordon i rörelse. De kan också övervaka alla slags radiosändingar.  Men detta är inte nog. Byrr måste också hålla ett öga på stämningar och planer hos vildmarkssamhällenas ledare. Därför sänder man ut agenter, främst mandrakes, för att samla in information. För svåra uppdrag använder man vanliga människor eller janissarer, eftersom dessa förstår hur andra människor resonerar.  Denna verksamhet ska även utså fruktan hos wastelands’ människor. De ska vara osäkra om vad byrr vet och är förmögna att göra. Det är också bra om olika människogrupper inte litar på varandra, ty då slösar de tid och energi på inbördesstrider istället för att slåss mot byrr. För att förstärka sådana stämningar, sprider byrr ut falska rykten i wastelands. Byrr framställs som mäktigare och farligare än vad de är, och de grupper som byrr ogillar smutskastas.  1.2 Överblick över Sverige  De trettio år som har förflutit sedan byrrs ankomst har inte förändrad Sveriges geografi på något avgörande sätt. Människans alla verk – städer, vägar och kraftverk – finns kvar, även om asfalten och betongen har spruckit och fönsterrutor har krossats. Fåglar har byggt bon och växter slagit rot på de mest överraskande ställen.  Den enda riktigt märkbara skillnaden är att många öppna åkrar och ängar, där man en gång bedrev jordbruk, numera är bevuxna med snårig buskskog. Gradvis håller storskogen att återta sitt herravälde över landet, även om det förmodligen lär ta ytterligare ett sekel innan processen är fullbordad.  1.2.1 Sveriges fria befolkning  Ungefär 85-90% av Sveriges fria befolkning på ca 900 000 personer har jordbruk, jakt eller fiske som huvudsyssla. En sådan proportion är nödvändig för att samhällena ska överleva. Antalet professionella äventyrare eller soldater kan inte överstiga 1% av befolkningen, dvs högst 9000 individer.  Majoriteten av Sveriges befolkning, bortsett från byrrkontrollerade områden, lever i Väster- och Östergötlands jordbruksområden (sammanlagt ca 500 000 personer). Ett annat välbefolkat område är Mälardalen (ca 100 000 personer), vilket också rymmer bördig jordbruksmark. (Västgötaslätten och Mälardalen beskrivs i denna modul. Däremot har vi avsiktligt avstått från att beskriva förhållandena i Östergötland. Tanken är att du som är spelledare ska få chansen att utforma detta relativt välbefolkade landskap efter eget huvud.)  I dessa tre regioner finns många befästa vallbyar, vars invånare ofta samarbetar för att försvara sig mot marodörer och för att klara övergående problem som tillfälliga missväxter. De förbund man bildar kan vara kortvariga eller permanenta, beroende på vad man finner lämpligt i varje by. De våldsamma konflikter som utkämpas måste vara kortvariga. Man har ju inte råd att försumma jordbruket för ett krigs skull.  Överhuvud taget är svenska fribönder obenägna att slåss mot andra fribönder, eftersom ett sådant beteende inte ingår i vår kultur; istället föredrar man att förhandla fram lösningar som är godtagbara för alla inblandade parter. Däremot är bönderna redo att gripa till våld mot marodörer, andra "laglösa element" eller krigsherrar som försöker utbreda sitt välde. Svenskar gillar inte tyranni.  Inställningen till byrr och quislingar är starkt fientlig, särskilt i Götaland. Då och då lyckas folk fly från Skåne. Deras vittnesmål har snabbt spritt sig bland de fria svenskarna. Men folk i gemen är också medvetna om det svåra och riskabla i väpnad kamp mot Peter Levin och hans folk. Quislingarna är välutrustade och mot dem kommer man oftast till korta. De få visionärer som funderar på att befria Skånes invånare är för det mesta medvetna om att något sådant inte är praktiskt möjligt inom en överskådlig framtid. Men det hindrar dem inte från att lägga upp långsiktiga planer.  Områden som Norrlands inland och skogsregionerna i till exempel Värmland och Småland är numera praktiskt taget avfolkade. Där kan man bara hitta enstaka nomadiska jägargrupper. I Norrland har folk flyttat ner till kusten där torftigt jordbruk kan kombineras med fiske och där man kan handla med Månrosorna under de isfria månaderna.  1.2.2 Svensk terminologi  Det svenska språket har inte förändrats i någon större utsträckning. Däremot har det dykt upp många ord och uttryck som betecknar nya företeelser. Det viktigaste främmande språket är inte längre engelska, utan lingo har tagit dess plats när människor från olika platser runt Östersjön ska tala med varandra.  Ord markerade med asterisk (*) är lingo och finns förklarade i Wastelands-spelet (sid 109-110).  Ordlista  Betongråtta: Stadtkind*  Bizniz: Affärer, handel  Byförbund: Burgkreis*  Femma: Ak5  Flås: Alkohol som används som bränsle, men som inte kan drickas på grund av hög halt av giftiga ämnen.  Flåskok: Destilleringsapparat för framställning av flås.  Forbonde: Handelsresande bonde från Jämtland.  Fribonde: Freibauer*  Frifolk: Människor som inte lever under byrrs välde.  Fyra: Ak4  Gulflås: Rapsolja avsedd som bränsle.  Huskis: Kpist m/45b  Hyena: Marodör* (främst använt i Mälardalen)  Järnbabian: Byrrs kravallpolis  Järv: Wolf*  Knalle: Kringvandrande handelsman (främst använt i Götaland)  Lego: Legosoldat  Partisan: Maquisard*  Plantage: Byrrkontrollerat jordbruk  Prolis: Prole*  Sauer: Automatpistol SIG-Sauer 226, en gång standardvapen för svenska polisen.  Skuggvandrare: Schattenwanderer*  Spånk: Drickbar alkohol.  Stålräv: Stahlfuchs*  Vallby: Befäst by  Varulvsrobot: Mandrake*  Vitrock: Guérrièr*  1.2.3 Spelarsynpunkter   NATURLIGTVIS finns det marodörer i Huljen! Hurså?   SL från Sundsvall angående livet i Medelpad   Denna modul är avsedd som en guide till Sveriges wastelands. Den ger SL en överblick över de politiska grupperingar, inflytelserika personer och viktiga händelser som har format Sverige sedan byrr ankomst. Modulen fungerar bäst som ett referensverk. När rollpersonerna anländer till ett område behöver de få veta vad som finns där, för att kunna bilda sig en uppfattning om läget. Om de därefter blandar sig i lokala konflikter är det upp till dig. Modulen kan också föra rollpersonerna vidare; inget landskap är avskuret från resten av Sverige. Folk har åtminstone en allmän uppfattning om vad som händer längre bort, och människor kan flytta mellan regioner. Ett äventyr i ett landskap kan mycket väl inledas i ett annat. Man får fram kampanjkänsla genom att låta processer och händelseförlopp flyta in i varandra.  De små, färdigskrivna äventyren är avsedda för att låta din grupp komma igång med spelandet. Det finns gott om uppslag till äventyr i landskapens faktaavsnitt – men ingenting säger att det inte skulle kunna finnas ännu mer där. Nya ledare kan gripa makten, nya gäng kan dyka upp; grunder är till för att byggas vidare.  Bönder?? Är Piteå fullt av BÖNDER?!? Plocka fram AD&D igen!!   Piteå-spelgrupp angående byförbundet Pitebygden   Wastelands’ Sverige är ett härjat land med utspridda vallbyar och bebodda ruinstäder som fickor av civilisation (eller barbari) i ödemarken. Dina spelare kan bli besvikna om de upptäcker att deras hemkommun är en tom vildmark. I så fall står det naturligtvis helt fritt för dig som SL att ändra på det; det är din kampanj, inte vår, och ditt Wastelands-Sverige är vad du gör det till.  Den enklaste metoden för det är naturligtvis att byta ut några ortsnamn; om det ändå skulle vara bra att ha ett lokalt byförbund någonstans i närheten, förlägg det då till någon grannstad där det inte är i vägen. Om det finns ett gäng marodörer som verkar roliga men som inte håller till där du vill ha dem, flytta då på dem.  Många spelledare känner sig besvärade av tanken på att behöva ändra det material som finns i moduler. Detta är en fullt naturlig reaktion eftersom man då måste ignorera och förändra den bild av platsen som man redan har fått genom modulen – och påminns om igen varje gång man läser den. Ett enkelt sätt att kringgå detta är att hävda att modulen inte ljuger, men den berättar bara en del av sanningen. Det finns kanske k-pistbeväpnade motorcyklister i Piteå? I så fall råkade författaren bara glömma att nämna dem.  Den blå enplansvillan ligger väl dold bakom en övervuxen buskhäck. När ni kommer fram mot uppfarten ser ni det rostiga vraket av en gammal röd Audi och vad som en gång var en motorgräsklippare. Namnet M Rehnström är fortfarande läsligt på brevlådan...   Matts Rehnström, inspirerad SL   Sverige är mycket stort. Att beskriva allt som finns på sträckan Skåne-Treriksröset med den detaljrikedom som kan ägnas en ensam ort skulle göra modulen ohanterligt stor (och dyr). Det vore inte heller praktiskt eftersom fakta om dagens Sverige så lätt kan föras vidare in i Wastelands’ värld. De flesta har kartor över sin hemtrakt liggande i huset, kartor som ofta är långt mer detaljerade än vad vi kan lägga in i en rollspelsmodul över en hel landsända. En vanlig telefonkatalog kan ge dig mängder av detaljinformation (många bibliotek har alla Sveriges kataloger med kartor). Du lever själv i den värld som ursprunget till Wastelands. Använd dig av den.  Inspiration till äventyr kan fås nästan var som helst, särskilt om din kampanj utspelas där du bor. Gå på stan och titta på byggnaderna i centrum och områdena utanför – hur skulle det se ut där trettio år efter Pesten? Finns det några häftiga ställen för gäng att hålla till på? Ställen där man skulle kunna iscensätta en riktigt bra strid?  Titta i dagstidningarna – en ny skalbolagsaffär i finansvärlden kanske inte är intressant som Wastelandsinspiration, men några inbrottstjuvar som har stulit vapen från ett regemente kan vara det; hur skulle den situationen se ut om den inträffade år 30 istället?  Intressanta SLP kan fås fram ur verkliga livet – kändisar eller folk ur bekantskapskretsen, trettio år äldre eller i nytappning. Finns det någon ökänd politiker eller frikyrkopastor i trakten som skulle bli en bra SLP? Kanske rektorn på skolan eller någon konstig granne? Skulle Lillie och Sussie passa i din kampanj? Eller Svullo?  Det är ingen idé att bekämpa byrr, för de är alldeles för mäktiga. De har ju arméer, flygplan, rymdmissiler, hemlig polis, förklädda robotar, janissarerna... Om man skulle försöka nåt skulle man ju bli krossad på en gång.   Det är riktigt att byrr har tillgång till alla de där sakerna, men i vilka mängder? Deras samlade resurser kommer från den del av Kejsarinnans flyende rymdflotta som kom till Jorden och från det de kunnat bygga upp här sedan dess – den byrriska civilisationens egentliga produktionsbas ligger ju på Lhingirr och är utom Kejsarinnans räckhåll. Det finns få byrr på Jorden och de har en hel planet att övervaka.  Lägg till att huvuddelen av solsystemets stridsstyrkor är till för att möta eventuella attacker från deras byrriska fiender ute i rymden, så blir bilden av byrrs jordiska horder ganska mager. Merparten av deras militärmakt på Jorden utgörs av människor med människovapen, och de finns huvudsakligen i plexen.  I Sverige märks byrr än mindre, eftersom landet nästan helt består av för dem ointressanta wastelands och deras anläggningar är förhållandevis små och lågprioriterade. Rollpersonerna får däremot gärna tro att byrr är oövervinnerliga, hör och ser allt, och finns under ens säng när man släcker lyset – det är exakt vad de vill att människorna ska tro.   Det går inte att spela återuppbyggnadskampanjer i Wastelands, för så fort man försöker bygga upp något kommer byrrisarna och krossar alltihop.   ’Wastelands’ är definierade i regelboken som områden som byrr inte bryr sig om. De skulle troligen fundera på att vidta rejäla åtgärder om de upptäckte ett stort och välorganiserat samhälle med tiotusentals arbetsföra invånare och tung industriell kapacitet, men hur lätt är det att bygga upp ett sådant? Den vanliga sortens riken, förbund och småstater som finns ute i wastelands utgör inget hot mot byrr och är därför sällan intressanta. Kejsarinnan har mäktigare fiender att bekymra sig om.  I Sverige finns det två områden byrrdominerade områden, Skåne och säkerhetszonen runt Kiruna, men en snabb titt på en karta visar att landets övriga wastelands täcker långt större ytor. Där har relativt stora samhällen, t ex Rekarne vid Eskilstuna, vuxit upp utan att någon har stört dem – förutom marodörer och spioner. Byrr är bara ord och rykten för dem.  Jag tycker att det är för lite byrr i spelet! Hi-tech och rymdskepp är roligare än en massa punkare med hagelgevär.   Du vill spela en Wastelands-kampanj som är ungefär som TV-serien V. Varsågod, ingen hindrar dig. Det finns inte så mycket användbart material för något sådant eftersom Wastelands är tänkt som ett "efter katastrofen"-spel, inte science fiction, men Sektion 4 .2 i regelboken innehåller den grundläggande information du behöver. Inspiration till äventyr kan lämpligen fås från filmer och serietidningar.  En del ganska omfattande förändringar måste göras i de svenska förhållandena för att det ska kunna fungera här. Det lättaste är att låta rollpersonerna resa till Skåne eller Norrbotten. Öka mängden högteknologi och byt ut all mänsklig säkerhets- och bevakningspersonal mot byrr så har du någonting som nog liknar det du vill ha. I synnerhet Kiruna är alltför litet och oviktigt för att vara någon verklig förlust för byrr, men det kan användas som avstampspunkt för mer storskaliga operationer.  Håll bara i minnet att den här sortens kampanj har en inbyggd självförintelsemekanism; om rollpersonerna lyckas genomföra den fullt ut, dödar Kejsarinnan och kör bort byrr från Jorden, så är förutsättningarna för spelet slut. Det var just den detaljen som dödade V också. Man var ju tvungna att låta hjältarna vinna, men inte vinna så mycket att inkräktarna blev besegrade och försvann – i längden en ohållbar situation för manusförfattarna.  Jag tycker inte om byrr. Det blir så overkligt när det är en massa rymdvarelser i spelet.  Använd dem inte då – det är du som är SL! Byrr är orsaken till varför Wastelands-världen ser ut som den gör. Med en annan typ av katastrof i bakgrunden skulle plexen knappast ha kunnat uppstå och spelarna skulle knappast ha möjlighet att få tag i högteknologisk utrustning. Det är vår åsikt, men om du istället vill förklara det hela med ett kärnvapenkrig i din kampanj finns det inget som hindrar dig. Jämför t.ex. med Judge Dredds värld, där det finns megastäder vida större än alla Wastelands’ plex – fast å andra sidan finns det långt fler rymdvarelser i den världen också.  I Sverige är byrr enkla att ignorera; de finns bara på två platser: längst i norr och längst i söder. I Kiruna är det totala antalet byrr omkring ett halvt dussin, och de är oftast inte ens där. Säg att plexet istället styrs av ett jordiskt storbolag med en ovanligt välutrustad privatarmé och byt ut svävarfordonen som bevakar Zonen mot helikoptrar, så ser situationen plötsligt helt annorlunda ut.  Varför publicerar ni aldrig en bild på en byrr?   Nyfiken? Det man inte känner till fruktar man desto mer, och byrr ska fruktas.    1.3 Människornas livsvillkor   "Frannie?"  "Vad är det Stuart?"  "Tror du… tror du att människor någonsin kommer att lära sig av sina misstag?"  Hon öppnade munnen för att säga något, tvekade och ångrade sig. Fotogenlampan fladdrade. Hennes ögon såg mycket blå ut.  "Jag vet inte", sa hon till slut . Hon verkade inte vara nöjd med sitt svar; hon sökte desperat efter något mer att säga, något som kunde kasta ljus över hennes första ingivelse, men hon kunde bara säga samma sak igen: "Jag vet inte."  Stephen King, Pestens tid   1.3.1 Mänskliga samhällen   Under de fyratusen års historia som finns dokumenterad i skrift har det förekommit oräkneliga samhällen och stater. Deras grundprinciper har dock varit rätt lika varandra, även om många detaljer har skilt sig rejält. Därför finns det ingen större anledning att tro att man i wastelands efter byrrs ankomst skulle skapa några helt nya sätt att styra en grupp människor som försöker överleva tillsammans.  Demokrati   Demokrati innebär att alla vuxna medlemmar i ett samhälle är delaktiga i dess styre. De väljer sina ledare och stiftar de regler som styr samhällets funktioner. Den typ av bydemokrati som man finner i wastelands ger goda möjligheter att låta alla bybor rösta i de flesta frågor vid stormöten som hålls kanske en gång i månaden.  För att demokrati ska fungera krävs att byborna visar respekt och tolerans mot varandra även när de inte är överens. Deras värderingar bör vara någorlunda samstämmiga, vilket brukar vara tämligen lätt när man gemensamt strävar för att överleva i en fientlig omgivning.  Autokrati   Ett autokratiskt samhälle styrs av en stark ledare, som dock inte har oinskränkt makt. Han eller hon måste ta viss hänsyn till medborgarnas åsikter. Ofta är detta reglerat genom praxis och kan innebära att ledaren är skyldig att lyssna på sina rådgivare eller bybor innan han eller hon fattar sina beslut.  Medborgarna har traditionella rättigheter och kan inte behandlas hur som helst. Ledaren är också oftast medveten om att nöjda medborgare är bättre än missnöjda. Han eller hon vet att gruppens bästa måste komma före den enskildes för att samfundet ska överleva.  De flesta betongråtts- och marodörgäng är autokratiskt styrda av en tuff och viljestark ledare som har medlemmarnas respekt och lojalitet.  Tyranni   I en tyranni härskar en ledare med helt oinskränkt makt. De vanliga medborgarna har inget inflytande över de beslut som fattas, inte ens de som rör dem själva, utan de måste utan knot underkasta sig maktens diktat.  För att kunna genomdriva sina beslut måste därför tyrannen ha lojala hantlangare som kan kontrollera byborna och se till att de gör som de blir tillsagda. Underhuggarna måste köpas på något sätt så att tyrannen inte blir störtad av dem. De kan till exempel få rättigheter som ingen annan har och erbjudas ett bekvämt liv . Det behöver inte vara så luxuöst med 1990-talets mått, utan det kan räcka med varma bostäder, god mat, gott om alkohol och vackra flickor.  En tyranni är ett brutalt samhälle där förtryck, våld och hot hör till dagordningen. De vanliga byborna är ofta i praktiken slavar och många har blivit kuschade och bjuder inget motstånd mot överheten. Ibland inträffar blodiga uppror, men vanligen är flykt det enda sättet att nå friheten.  Oligarki   Oligarkins kännetecken är att den inte styrs av en person, utan av ett råd med flera ledamöter, vilka gemensamt fattar beslut. I övrigt kan ett oligarkiskt samhälle vara autokratiskt, teokratiskt eller tyranniskt. Hur det oligarkiska rådet förnyar sig själv varierar mycket, men det vanligaste är att rådsmedlemmarna själva väljer nya ledamöter när gamla faller ifrån.  Eftersom rådsmedlemmarna ofta är maktlystna och, om oligarkin är tyrannisk, dessutom hänsynslösa, ägnar de mycken möda åt att intrigera mot varandra. Det gäller att samla så mycket inflytande och status hos sig själv som möjligt, anser många. En oligarki kan därför ha inre problem som ibland utnyttjas av utomstående.  Feodalism   Feodalismen är ett system som passar samhällen som är större än del enskilda byn. Dess grundval är att arbetsuppgifterna fördelas så att varje medborgare är specialiserad. Vissa ägnar sig åt jordbruk, andra åt hantverk och handel, ytterligare några åt undervisning och ett fåtal åt krigets konst. Samhället är hierarkiskt organiserat där byledaren lyder under regionledaren som i sin tur lyder under "stats"-ledaren. Var och en har skyldigheter och rättigheter både gentemot dem som står över honom eller henne och dem som står under. De politiska ledarna lyder under lagarna och kan inte bli renodlade tyranner; samhället är snarare autokratiskt.  Teokrati   I ett teokrati anser ledaren att han har fått sin makt av Gud eller andra övernaturliga makter. Han säger sig ha insikter som vanliga människor inte besitter. Det ledaren säger är "Sanningen". Att gå emot ledarens beslut är därför att även sätta sig upp mot den högre makt som enligt ledaren styr världen. För att ett sådant samhälle ska fungera kräver givetvis att teokratins medborgare tror på eller tvingas underkasta ledarens auktoritet.  En teokrati kan därför vara en mycket särpräglad form av tyranni, i vilken byborna frivilligt underkastar sig förtryck. Samhällsskicket är sällsynt inom den europeiska kulturkretsen. Det närmaste vi kommer det idag är diverse konstiga sekter som till exempel Livets Ord eller scientologerna.  Teokratier är ofta negativt inställda till andra sorters samhällen. Eftersom den teokratiske ledarens sätt att styra sitt samhälle är helt "rätt" och sanktionerat uppifrån, måste alla andra samhällsformer vara felaktiga.  Anarki och kaos   Ett samhälle kan brytas sönder om dess medlemmar låter särintressen gå före allas bästa och inte är beredda att kompromissa och göra eftergifter. Det kan i värsta fall leda till att alla former av styre kollapsar och samhällets olika grupper hamnar i strid med varandra. (Detta hände i Libanon 1975-90.) Ett samhälle i anarki och kaos är dömt att på sikt gå under.  1.3.2 Försörjning   För att överleva i Sveriges wastelands måste man ha föda, vatten, tak över huvudet och värme. Vårt land är kärvt, även om 1990-talsmänniskor kanske inte tänker på det så ofta. Vi är ju vana vid bostäder med centralvärme och välförsedda snabbköp.  För att klara en svensk vinter måste man ha någon form av uppvärmd bostad. Man kan antingen bygga den själv, utnyttja gamla, sönderfallande hus eller slå sig ner i grottor. Oavsett vilket man väljer, måste man ordna bekvämligheter som latrin, förråd, värme, klädtvätt och bad för att inte drabbas av epidemier, ohyra eller annat otrevligt.  Man skaffar mat genom att odla (spannmål, potatis, grönsaker), samla in (svamp, bär, nötter, rötter), föda upp (nötkreatur, svin) eller jaga (älg, rådjur, förvildade svin). Vatten är enkelt att ordna, eftersom det finns gott om vattendrag och insjöar med godtagbar vattenkvalitet. Man bör dock inte dricka direkt ur stillastående näringsrika vattensamlingar då det kan leda till magproblem. Koka alltid vattnet först för att vara på den säkra sidan.  I skogen   I den svenska skogen är det lätt att bygga hus: enkla timmerstugor med torvtak. Runt sin by reser man en palissad av spetsade stockar för att hålla djur och oönskade besökare ute.  Under 1800- och 1900-talen utrotades de rovdjur, främst varg, björn och järv, som höll nere antalet hjortar och älgar. Istället begränsade människorna själva hjortdjurens antal med jakt. Sveriges undergång tog bort denna spärr och en "befolkningsexplosion" fyllde skogarna till bristningsgränsen med älg och rådjur. Nu, trettio år senare, har deras antal stabiliserats på en rätt hög nivå och för skogsinvånare är de en stomme i dieten.  Men en människa måste även ha grönsaker och rotfrukter för att överleva och sådana odlas i röjningar. Under sommaren och hösten samlar skogsborna också bär, svamp och annat ätbart som växer vilt.  På slätten   Slätterna i Västergötland, Östergötland, Mälardalen och på Gotland erbjuder utmärkta jordbruksmarker där man odlar potatis och råg och föder upp boskap, får och svin. Folk har främst slagit ned i gårdar från den gamla tiden då dessa är robusta och väl motstår tidens tand. Eftersom det de odlar eftertraktas av marodörer, har bönderna slutit sig samman i välorganiserade samhällen för gemensamt försvar.  Vid kusten   I Bohusläns, Blekinges, Stockholms och Ålands skärgårdar fiskar lokalbefolkningen torsk och sill som sedan kan användas som bytesvara med bönder för att få spannmål och kött. Folk har föredragit att slå sig ner på öarna då dessa är lättare att försvara. Antingen har man tagit över gamla hus eller så har man byggt enkla stugor av trä från fastlandet. Där kan man också ha getter och höns och odla grönsaker för att dryga ut kosten.  Bland bergen   Fjällkedjan mot Norge är nog den kärvaste miljön i Sverige. Här är det svårt att odla något och de fåtaliga bofasta invånarna måste överleva på jakt och fiske. En del ägnar sig också åt renskötsel. Vintern är hård och det krävs omfattande åtgärder för att man ska klara sig.  I ruinstaden   Ruinstäderna är en helt ny ekologisk miljö som inte liknar någon annan. De är artificiella människoskapelser som nu förfaller. Faunan består främst av små fåglar och däggdjur, t ex duvor, sparvar, råttor och ekorrar, som bygger bon i husen och söker föda i staden och dess omgivningar.  Ruinstadens människor hittar lätt tak över huvudet. Däremot är det svårare att ordna bränsle, ty de fåtaliga träden i alléer och parker räcker inte länge. I parkerna kan man odla potatis och grönsaker. Fåglar och, i nödfall, råttor blir jägarnas byte. En annan viktig matkälla är gamla konserver. En konservburk av plåt bevarar sitt innehåll i ätbart skick i decennier och stadsbor lägger ner mycket tid på att spåra upp sådana. Eftersom de flesta svenska städer ligger vid vattendrag brukar det inte vara alltför svårt att få tag i dricksvatten.  Nomader   Många svenskar har kommit fram till att de inte kan överleva om de slår sig ner för gott på en och samma plats. Istället färdas de genom landet och försöker skaffa vad de behöver varhelst de kommer. En del reser i  hästdragna vagnar, andra i båtar, vissa till fots och ett fåtal i motorfordon. För att överleva ägnar sig nomader åt jakt och fiske, samlar växter, tar med sig en del djur, till exempel getter och höns, och byter till sig annat av den bofasta befolkning man möter. En del sysslar också åt mer organiserad handel.  Nomaderna bildar tätt sammanhållna grupper och betraktas ofta med misstänksamhet av utomstående. De kommer från främmande platser, talar med underlig dialekt och kan man då verkligen lita på dem? Å andra sidan säljer de ofta sådant som en vallby kan ha svårt att få tag i och är därför också till nytta.  1.3.3 Nödvändiga råvaror   Det behövs mer än mat och och timmer för att klara sig. Människan är beroende av redskap för sin överlevnad och dessa måste tillverkas. Det behövs sålunda både metall och bränsle för att ett samhälle ska fungera väl.  Metall   Wastelands’ människor bedriver ingen gruvdrift, eftersom det inte behövs. Civilisationen lämnade så mycket metall efter sig att det räcker till den fåtaliga befolkningen år 30. Aluminium, järn och stål får man genom att smälta ner gamla maskiner. Koppar finns i telenätet som ligger nedgrävt under städernas gator. Av dessa "råvaror" kan en smed tillverka plogbillar, verktyg, enkla vapen och annat som behövs.  Bränsle   Ved är det viktigaste bränslet. Det är dock utrymmeskrävande och inte särskilt lätt att transportera till områden som ligger långt ifrån skogar. Den bästa metoden är faktiskt med segelbåt. På vissa platser finns det gott om torv som används av de bofasta. Olja, bensin, fotogen och andra petroleumprodukter är ytterst sällsynta. Ibland upptäcks ett bortglömt lager och det är värt en förmögenhet.  Alkohol är det viktigaste bränselt för explosionsmotorer. Det kan framställas genom hembränning av virke, spannmål, potatis och liknande råvaror utan alltför stora svårigheter. (Tänk dock på att denna sorts alkohol kan innehålla metanol, vilket är mycket giftigt.) Alkohol har lägre energiinnehåll per liter än bensin. Ett fordon vars motor har justerats för att drivas med alkohol har kanske hälften av sin ursprungliga effekt. Det är till exempel inte möjligt att driva flygplan eller helikoptrar med alkohol; de kan helt enkelt inte lyfta.  Dieselmotorer kan även köras på ren rapsolja. Raps kan odlas i södra Sverige och det är inte särskilt svårt att framställa olja ur växterna. Men även rapsolja har ett lägre energiinehåll än motsvarande petroleumprodukter och ger kanske endast halv normal motoreffekt.  En kunnig smed med rätt sorts utrustning kan säkert bygga ett enkelt gengasaggragat som kan kopplas till en bensinmotor. Man laddar aggregatet med träspånor. Bränsleförbrukningen är dock hög och motoreffekten blir nog bara en tredjedel av den ursprungliga. På grund av dessa begränsningar är gengas rätt sällsynt i wastelands. Det har dock en viss popularitet bland Roslagens sjöfarare som har byggt om en del gamla motorbåtar till gengasdrift. Där finns det ingen raps och spannmålen är alltför värdefull för att omvandlas till alkohol.  De flesta bilar i wastelands drivs med hästkraft. Man har försett en vanlig bil med skaklar för en eller två hästar och monterat bort vindrutan så att man kan sitta bakom ratten och samtidigt styra dragdjuren med tömmar.  1.3.4 Kunskap   Kunskap är nödvändig för att överleva. En bonde måste veta hur man sår och skördar, en båtbyggare hur man bearbetar trä, o s v. Den kompetente specialisten är högt värderad, eftersom han eller hon kan utgöra skillnaden mellan liv eller död. Den som har makt över kunskap, t ex en tyrann, kan manipulera sina medmänniskor utan att de är medvetna om det.  I organiserade samhällen, t ex vallbyar, spelar lärare en viktig roll eftersom det faller på dem att uppfostra den uppväxande generationen och se till att barnen får nödvändiga kunskaper. Bland barbarer fäster man mindre vikt vid formaliserad undervisning, men även där är det viktigt att barnen lär sig överlevandets konst.  Det finns kringvandrande specialister som inte hör till något samhälle, utan som säljer sina kunskaper till högstbjudande (t ex legosoldater) eller skänker dem till behövande (t ex guérrièrs). Sådana som är kunniga i medicin, tandvård, veterinärmedicin och teknik är särskilt högt värderade och kan därför, om de spelar sina kort väl, skaffa sig ett förhållandevis bekvämt liv.  Mycket kunskap finns också förborgade i det förgångnas ruiner. Böcker förstörs långsamt om de har lagrats torrt. Facklitteratur i nyttiga ämnen är mycket eftertraktat och betingar ett högt pris; sålunda rymmer de forna bibliotekens bokmagasin stora "skatter" för den som vet hur man utnyttjar dem.    1.4 Översiktlig kronologi   År 0   Pesten sveper över världen och vållar oräkneliga dödsfall. I Sverige dör ungefär hälften av befolkningen på ett par veckor. Inget modernt samhälle kan överleva en sådan åderlåtning. Trots desperata försök från myndigheternas sida kollapsar alla väsentliga samhällsfunktioner och den svenska staten upphör att existera.  En månad efter det att Pesten avklingat återstår endast oorganiserade grupper som kämpar för att överleva i en främmande värld. Byrrs trupper invaderar inte Sverige, men en del Zeus-projektiler slår från omloppsbana ner på militärbaser, t ex i Karlskrona, och utplånar dem fullständigt.  När så vintern kommer dör ytterligare många av svält, köld och umbäranden, eftersom de flesta svenskar inte vet hur man överlever utan ett högteknologiskt samhälles välsignelser. Särskilt hårt drabbas städernas befolkning; på landsbygden har fler individer de rätta kunskaperna.  År 1   När våren kommer till Sverige finns kanske 800 000 invånare kvar. Cirka 90% av befolkningen har dött på mindre än ett år. Sverige drabbades hårdare än länderna längre söderut i Europa eftersom det kärva vinterklimatet avsevärt minskade stadsbornas chanser att klara sig.  Många överlevande är dock – som de flesta svenskar har varit i generationer – välutbildade och inställda på att samarbeta för att klara situationen. Kulturella särdrag dör nämligen långsamt. Runt om i Sverige samlas folk i lokala grupper och försöker gemensamt ta itu med sina problem.  Det finns dock vissa grupper – främst mer eller mindre kriminella ungdomsgäng i storstäderna – som inte resonerar på detta sätt. För dem är våld och stöld ett bra sätt att överleva. Ur dessa gäng växer det fram svenska betongråttskulturer, vilka många gånger ser alla utbölingar som fiender.  Mat är ännu inte en bristvara. Det finns stora konservlager och på landet finns det gott om jaktbyte, främst älg. Däremot är det redan ont om mediciner, bränsle och reservdelar till maskiner.  Sörmland: Överlevande från den svenska flottbasen Muskö utvandrar under sommaren till Mariehamn på Åland och Visby.  År 2   Västergötland: Karlsborgarna börjar ta över de omgivande bondgårdarna. Under de följande åren bygger man upp ett välorganiserat byförbund.  Jämtland: Tre ungefär lika starka maktfaktorer utkristalliseras. Det är JRA i Östersund, Hästhandlarna kring Storsjön och Forbönderna från Storsjöområdet och Härjedalen. År 2-8 rasar ett gränskrig i Storsjöområdet mellan JRA och Hästhandlarna.  Tröndelagen: Den norske bonden Olav Varden får en uppenbarelse att han är reinkarnationen av Olav den Helige. På några månader startas en nyreligiös väckelse i området kring Stiklestad. Olav startar ett korståg mot Trondheim för att befria Nidarosdomen.  Norrbotten: De överlevande befolkningsspillrorna i inlandet börjar reorganisera sig och återuppta kontakt med varandra. Gällivare växer fram som ett nytt centrum för de överlevande.  År 3   Gradvis börjar svenskarna flytta till de områden som erbjuder störst chanser att överleva. Väst- och östgötaslätterna är bördiga och uppodlade sedan länge och det är därför bara för nytillkomna invånare att flytta in övergivna gårdar, ta hand om boskap som löper fritt och plöja upp åkrarna. Folkvandringen är en långsam process som tar kanske tio år.  Byrr: De första byrr kommer till Sverige. Skåne och Kiruna ska exploateras av ockupanterna. De människor man hittar där förslavas och andra transporteras dit från många platser i Europa så att det inte ska råda arbetskraftsbrist. Till sin hjälp har byrr många quislingar. Den mest samvetslöse och effektive av dem, Peter Levin, utses till ledare för den mänskliga befolkningen i Skåne. Han ska se till att de producerar det byrr begär och att de inte vållar problem för dem. Samtidigt steriliseras Jylland från jordiskt liv. Istället planteras Lhingirrs motsvarighet till gräs där.  Norrbotten: Ett byrriskt arméregemente besätter Kiruna. Stridsfordon och marksoldater genomsöker systematiskt hela länet, skjuter ner alla som gör motstånd och för överlevande till Kiruna där de placeras i arbetsläger. Gruvplexet börjar byggas upp. Järnvägen Gällivare-Kiruna-Narvik tas åter i drift.  Tröndelagen: Olav Vardens korståg erövrar Trondeheim. Olav kröns till kung Olav I i Nidarosdomen.  År 4   Åland: Månrosorna organiseras av kommendörkapten Agneta Husell och hennes medarbetare när flera självständiga bosättningar i Ålands skärgård går samman under hennes ledning. Många invånare tillhörde tidigare de svenska och finska örlogsflottorna och därför får sammanslutningen ett lätt militär prägel. De gamla kunskaperna finns kvar och Månrosornas båtar seglar snart från Polen till Piteå för att binda samman kustbosättningarna med handel och informationsutbyte.  Kiruna: Gruvorna är åter i full drift och producerar järnmalm som sänds söderut till byrrs industrier på kontinenten.  År 5   Skåne: Byrrs avspärrning längs Hallandsåsen är färdigbyggd och Skåne har i praktiken skurits av från resten av Sverige. Peter Levin har fått rätt fria händer av byrr och fungerar som en tyrann. Så länge han levererar önskad mängd livsmedel till sina utomjordiska herrar är de nöjda och låter honom sköta sig själv.  Jylland: Byrr inleder sin boskapsskötsel på Jylland. Olika lhingirrska betesdjur sprids ut. De sköts av prolisar under ledning av en dansk quisling, Peder Norrby.  Uppland: Saurons Kämpar tar kontrollen över Uppsala, driver ut alla andra invånare och upprättar sin bas i Uppsala slott.  Storstockholm: En period av våldsamma konflikter mellan betongråttsgängen bryter ut.  Gästrikland: Olof Granlid börjar få folk att flytta in till Gävle från landsbygden. Under de följande åren sväller Gävles befolkning, och ett organiserat samhälle växer åter fram i Gästrikland.  Norrbotten: Byrrledaren i Kiruna inrättar en bevakad säkerhetszon runt Kiruna, inom vilken människor inte får vistas. Den kallas surveyzone A-C eller (i människomun) Zonen. Envisa individer i dess utkanter försöker ändå stanna kvar; de flesta blir dödade innan de har lärt sig hur man döljer sig för byrrs spaningsflyg. De samer som inte dödats eller förts till Kiruna flyr söderut, men företar därefter expeditioner till Norrbotten varje sommar för att hitta och samla in de renhjordar som finns kvar. Överlevande fribönder återupptar sina liv söder om Piteå, som markerar Zonens gräns efter Norrlandskusten.  År 6   Gotland: Representanter för öns befolkning samlas i Visby till ett Gutating för att dryfta sin framtid. Man upprättar en egen stat och organiserar jordbruk, försvar och andra samhällsfunktioner som krävs för framtiden. Man har redan tidigare fått kontakt med Månrosorna och nu stadfästs formella vänskapsband. Den forne kustartillerimajoren Gunnar Allard blir president.  År 7   Gotland: Den estniska befolkningen på Dagö och Ösel (ca 1000 personer) kontaktar Gotland och föreslår att de ska flytta dit. På detta sätt kan de få bättre levnadsförhållanden samtidigt som Gotlands möjligheter att klara sig förbättras, då det blir fler personer som kan arbeta inom jordbruket och bidra till öns försvar. Efter långa förhandlingar godtas förslaget av Gutatinget.  Jämtland: Ett byrriskt transportskepp störtar i Storsjön under inflygning mot Kiruna. Alla ombordvarande byrr omkommer, men det vattenlevande djur som utgör lasten släpps lös i Storsjön. Det var en gåva från klanledningen till guvernören i Kiruna. Nu anpassar det sig snabbt till de lokala förhållanden och mycket snart återuppstår legenden om Storsjöodjuret. Under året genomsöker byrr keppets rutt utan att hitta spår efter det eller lasten. Djuret antas därför ha dött.  Västerbotten: I Umeå utkämpar gatugängen hårda strider om herraväldet. Tillbryggeriet är den mest omstridda anläggningen och kontrolleras av många gängledare under årens lopp. Många umebor flyr till Skellefteå, där invånarna har bildat ett demokratiskt samhälle.  År 8   Gotland: Under maj och juni transporteras de estniska invandrarna till Gotland och slår sig ner i de gårdar de tilldelats.  Västergötland: Karlsborgs byförbund undviker med nöd och näppe ett inbördeskrig, när de vanliga medborgarna kräver ett förändrat styresskick. Sansade ledare förhandlar fram en lösning som de flesta kan godta.  Skåne: Byrrs fusionskraftverk i Sjöbo tas i bruk.  Jämtland: JRA, Forbönderna och Hästhandlarna sluter fred och gränser stakas ut. Framöver hålls i mars varje år ett mot på Storsjöns is för att diskutera gemensamma angelägenheter.  År 9   Västergötland: Varulvarna etablerar sig i Tiveden och börjar bygga upp sitt rövarvälde.  År 10   Gästrikland: Gävles befolkning etablerar kontakter med timmerhuggarna i Dalarna och börjar restaurera sin fiske- och handelsflotta.  Medelpad: Ruinstaden Sundsvall börjar så smått att befolkas igen.  År 12   Storstockholm:  Betongråttan Johan Lundgren, den blivande Tiger King, börjar ena stadens gäng.  År 13   Norrbotten: Ett marodörgäng kommer till Piteå och lever under några månader gott på befolkningen, innan jägarna och bönderna samlar sig till ett motangrepp. Marodörerna fördrivs och utplånas. För att förhindra liknande incidenter i framtiden bildas hemvärnsstyrkan Pitebygdsgardet.  År 15   Tröndelagen: Olav I avlider och efterträds av sonen Erik Röde. Under året sluts ett handelsavtal mellan Jamtland och Olavsorden.  Västerbotten: I Umeå styr tyrannen Mackroval sedan några år. Ozzbazz-gänget och den berömde krigaren Gösta Ludenström återvänder till hem efter flera års resa i södern och störtar Mackroval med våld.  År 17   Västerbotten: Gunilla Wiklund väljs till president i Skellefteå. Hennes make, general Marten, blir ansvarig för att befästa staden bättre. Många flyttar dit från landsbygden, eftersom de får bättre skydd mot marodörer.  Norrbotten: Byförbundet Pitebygden bildas mellan vallbyarna Blåsmark, Hemmingsmark och Jävre och ett antal fristående gårdar.  År 18   Skåne: En stor grupp prolisar lyckas fly över havet till Blekinge, men förföljs av Peter Levins soldater. Endast ett fåtal undkommer och söker sin tillflykt längre in åt land.  Norrbotten: Luleås hittills största krig äger rum då det nybildade Stålfolket strider mot Änglarna om herraväldet över stadens centrum. Änglarna blir till slut utplånade, men Stålfolkets dominans över de centrala kvarteren bryts senare av rivaliserande grupper från Bunkern.  År 19   Baltikum: Riga blir hem för lettiska sjörövare som använder dess gamla örlogshamn som bas. Verksamheten begränsas till en början till Baltikum, men ökar allteftersom piraterna blir fler, mer välutrustade och skickligare i sitt grymma värv. De slår till mot sjöfart och kustbyar för att plundra och för att få tag i slavar. De måste ha ett bränsleförråd, eftersom de ibland använder några patrullbåtar av Stenka-klass.  Västerbotten: Av en slump hittar en fiskare från Sorsele guld i Vindelälven. Detta ger snart upphov till ett vansinne av sällan skådat slag i Västerbotten. Guldfeber utbryter, när folk hoppas att de med dessa rikedomar ånyo ska kunna introducera pengar och rikedomar.  År 20   Finska Viken: I november slår Månrosorna till mot de ryska piraterna i Narva och krossar dem fullständigt. Ingen sjörövare överlever och deras bas totalförstörs.  Storstockholm: Tiger King har upprättat sitt välde.  Västerbotten: I Umeå bildar André Lundsjö en stadskommitté för att främja fredligt samarbete mellan stadens gäng.  År 22   Franciskanernas verksamhet når även Sverige när orden upprättar ett högkvarter i Norrköping och sänder ut sina vitrockade guérrièrs i Götaland. Deras ledare är prior Johann Schulmeister från Tyskland.  Västerbotten: Flera små marodörgäng enas under Henrik Vrålaren och bildar Vildmarkens Huliganer. De plundrar i kustbygden.  Skåne: Peter Levin stänger Skånes norra gräns och skär av landskapet från resten av Sverige.  År 23   Hela Nordeuropa drabbas av dåligt klimat och skördarna blir dåliga. Hungersnöd förekommer på många ställen.  Medelpad: Bossen och hans gäng kommer till Sundsvall.  År 24   Återigen blir det dåliga skördar i Nordeuropa och många människor svälter ihjäl under vintern 24-25. Antalet marodörgäng ökar, då åtskilliga ser plundring som det enda sättet att få ta i mat.  Norrbotten: Pitebygden slits nästan sönder i konflikter mellan vallbyarna om spannmålslagren.  År 25   Öster om Östersjön: Stor oro uppstår i Baltikum och Finland när ryska grupper på vårkanten kommer från öster på jakt efter livsmedel och nya bosättningar. Orsaken till folkvandringen är de svåra missväxterna under de föregående åren. Ryssarna är desperata och välbeväpnade, vilket leder till blodiga strider mot de bofasta som inte godtar nykomlingarna. Ryssar har ju varit illa sedda i regionen långt före byrrs ankomst. En del ester flyr till sina landsmän på Gotland.  Götaland: Av samma anledning kommer några tusen norrmän genom Bohuslän till Västergötland. Eftersom det inte finns någon historisk fientlighet mellan svenskar och norrmän uppstår inga blodiga motsättningar, men de bofasta svenskarna i Göta Älvs dalgång är måttligt förtjusta i att områdets begränsade resurser ska delas på ännu fler.  Jämtland: Marodörer kommer från Tröndelagen till gränsfjällen mellan Sverige och Norge. JRA och Olavsorden försöker bekämpa dem, men utan större framgång.  År 26   Sörmland: Närmare 1000 finnar seglar hit på flykt från ryska marodörer och missväxt i området öster om Helsingfors. De har lockats av rykten att Sverige skulle vara ett lugnt område med mycket ledig mark. Gruppen slår sig ner i och runt det övergivna Nyköping där man bygger upp sitt eget samhälle. Förbindelserna med de svenska vallbyarna i Sörmland blir någorlunda goda.  Baltikum: I Estland och Lettland fortsätter striderna mellan balter och ryssar. Efter att ha varit övergivna i 18 år befolkas Dagö och Ösel ånyo, denna gång av letter på flykt undan de ryssarna. Flyktingarna terroriseras av Rigapiraterna både under sin vandring och i sina nya hem.  Tröndelagen: Marodörgänget Razorback hittar ett gammalt NATO-förråd i de norska fjällen. Med dess vapen och fordon utrustar det flera mindre gäng som sedan härjar i gränstrakterna.  Västerbotten: Vildmarkens Huliganer, som med åren har vuxit avsevärt i storlek och styrka, lyckas slå sig in i Skellefteå för att plundra. Efter en lång och blodig strid driver stadens trupper, med Jonas Blom i spetsen, marodörerna på flykten. Skellefteborna beslutar därefter att bygga en stenmur runt staden.  Norrbotten: En ung byrrkvinna, av människor kallad Sigourney, blir Kirunas nya ledare. Hon börjar modernisera plexets tekniska utrustning. För att förhindra att Gällivare används som bas av flyktingar och partisaner låter hon placera Terminators, en grupp mandrakes förklädda till betongråttor, i den lilla ruinstaden.  År 27   Baltikum: Striderna klingar av och folkvandringen upphör, eftersom inga grupper har resurser för utdragna krig. Det sluts inga formella avtal, men både balter och ryssar godtar den nu rådande situationen. Balterna har pressats mot kusterna och de nytillkomna ryssarna har tagit över områdena väster om den gamla gränsen mot Ryssland, till exempel längs Peipussjöns västra strand. De gångna årens blodsutgjutelse har uppväckt hat som kommer att leva kvar länge; många skärmytslingar utkämpas om omtvistade åkrar, vattentäkter och annat värdefullt.  Medelpad: Bossen har tagit oinskränkt kontroll över Sundsvall.  Jämtland: Välbeväpnade marodörer plundrar handelskaravaner vintertid i längs gränsen mellan Sverige och Norge.  Medelpad: Ett försök inleds att störta Bossen från hans ledarposition i Sundsvall. Strider pågår till in på nästa år, men kuppen misslyckas, till stor del därför att befolkningen inte är särskilt intresserade av att bli av med honom.  År 28   Riga: I februari leder Gerhard Wegmus ett framgångsrikt myteri mot Rigapiraternas ledare Bruno Alksnis. Den nye pirathövdingen lanserar en ny, mer aggressiv strategi som vinner underhuggarnas uppskattning. Bland annat börjar man jaga Månrosornas handelsfartyg.  Gotland: Rigapiraterna gör i juni upprepade strandhugg på Gotland för att stjäla får och båtar. En del gutar kidnappas också och försvinner till okända öden på andra sidan Östersjön. Letterna är välbeväpnade med ryska vapen och våldsamma skärmytslingar utkämpas. Gutniska hetsporrar talar om att slå tillbaka men president Johan Göransson förhindrar alla militära äventyr med motiveringen att Gotland inte kan slösa med sina fåtaliga medborgares liv på sådant sätt.  Storstockholm: I maj mördas Tiger King och under sommaren kollapsar hans välde när olika ledare tävlar om makten. Ånyo drabbas regionen av våldsamma gängkrig.  Västerbotten: Ozzbazz-gänget känner att de håller på att förlora den status de vann när de störtade Mackroval från makten. I syfte att stärka sin position regisserar de en statskupp, som de sedan krossar genom att skjuta ihjäl "bråkmakarna".  Efter detta drar sig Ozzbazz tillbaka sitt näste för att njuta av sin återvunna status som Umeås hjältar.  År 29   Gotland: Rigapiraterna anfaller i juli återigen Gotland. Denna gång är gutarna bättre förberedda än året innan, men förlusterna blir ändå stora. Republikens ledare diskuterar att i samarbete med Månrosorna hyra in legosoldater för vedergällningsåtgärder, men inget beslut fattas detta år.  Tröndelagen: Handeln med Jämtland genom Åredalen avbryts på grund av marodörhärjningar. Gängen plundrar även ensligt belägna gårdar och nomader i både Tröndelagen och Jämtland.  År 30   NU!!