En överlevande i Wastelands
av Åke Rosenius
 |
D.B.
Drumm - en kollektiv pseudonym för Ed Naha och John Shirley - skrev
tillsammans 13 romaner om Vandraren [The Traveler]. I Sverige publicerades
de fyra första under pocketserien ’Super-action’ och de övriga i
serien ’De Överlevande’. "D.B. Drumm" har aldrig jobbat ihop igen efter de här böckerna, men här återkommer deras figur som en SLP till Wastelands: |
||
Vandraren
|
Utseende: Kortklippt sandbrunt hår, isblå ögon, väderbitet ansikte med kraftig haka. Smärt och senig kropp. Som regel iklädd militärbyxor och -kängor, svart T-shirt, ärmlös flygarjacka och läderbilhandskar. Bär alltid ett svart pannband.
Bakgrund:
15 år efter Pesten är stora delar av det forna USA dominerade av byrr,
bl a hela östkusten; dess wastelands ligger i huvudsak väster om
Mississippi. Många amerikaner tog till sina fordon och sina vapen när
civilisationen föll sönder, och de stora vidderna behärskas av nomadstammar
och olika sorters marodörer - kallade stråtrövare, vägråttor eller vägkannibaler,
i stigande grad av galenskap. Bilar och bågar rullar fortfarande, även
om allt fler fordon dras av hästar.
Ändå har en sorts hårdför civilisation återuppstått
i glest spridda bosättningar; guld, ammunition och rusgräs (marijuana)
är godkända betalningsmedel överallt - liksom slavar, på de flesta håll.
Vissa av landets befästa lägerstäder, som Bay City och Monticello, är
fridsamma men väl försvarade. Andra, som Kansas City och kungariket
Wichita, är märkliga små imperier under självutnämnda diktatorer, ofta
retro-feodala samhällen eller bisarra teokratier. En del bosättningar
försöker hålla sig dolda; det finns t ex ett stort underjordiskt
samhälle under det gamla Salt Lake City. Nya kåkstäder har växt fram,
som det ökända Drift dit endast vägråttorna eller de riktigt kallhamrade
beger sig frivilligt. Rykten talar om större områden av mänsklig organiserad
civilisation i Latinamerika, men få har försökt bege sig dit för att
se efter. I en stor underjordisk ökenbas nära Las Vegas huserar
landets gamle president, B-skådisen Andrew Frayling, med sina slavar
och "lyckopojkar", hans armé av förhärdade råskinn. Han samarbetar med
byrr i sina försök att expandera det paramilitära banditdöme som han
fortfarande kallar USA.
En sak skiljer Nordamerikas wastelands från deras
europeiska motsvarigheter. Byrr var försiktiga när de tog över ett land
med så mycket skjutvapen i omlopp; militära operationer av standardtyp
bedömdes som riskabla, så de satsade istället på olika gentekniska projekt
för att hålla människorna i schack. De skapade och släppte ut monster
som nu strövar fritt i landet.
År 0 var löjtnant Kiel Paxton en av nationens bästa elitsoldater i ett topphemligt specialförband. Under ett uppdrag i El Hiagura, Centralamerika, utsattes de för ett experimentellt neurotoxin avsett att göra sina offer galna genom att förändra deras nervsystem. Paxton flögs till ett militärsjukhus där hans läkare fick fram ett motgift; han överlevde, men med trasiga nerver och extremt skärpta sinnen. Han låg fortfarande inlagd när Pesten bröt ut. Plågad av de intensiva sinnesintrycken från alla insjuknande människor omkring honom tog han sig ut och stal ett fordon. Sedan dess har han drivit omkring i det forna USA:s sydvästra ödemarker och försökt hålla sig ensam och vid liv, i den ordningen.
Uppträdande: Iskall, tystlåten. Grips ibland av leda när hans liv står på spel och kan ge sig in i livsfarliga situationer bara för att se om han kommer ur dem (han kallar det ’Spelet’). Vandraren går aktivt in för att hålla sig likgiltig inför alla de grymheter han bevittnar i Amerikas wastelands; han vill inte vara "en hygglig kille" och bli inblandad i saker som äventyrar den ensamhet hans nerver så väl behöver, men han har svårt att låta bli.
Speciella
egenheter: Vandrarens nervgasskärpta sinnen gör honom känslig för
andra människors närvaro. Han ogillar att ha folk i närheten någon längre
tid, och tål inte stora folksamlingar - rent fysiskt; han blir illamående
och kan få epileptiska anfall av dem. När det är som värst är det bokstavligen
smärtsamt för honom att vidröra andra. Om symptomen blir outhärdliga
har han dock kvar ampuller med motgiftet i ett litet kylskåp i sin bil.
Han är ett krigsskadat nervvrak, smått paranoid
och kan gripas av cellskräck när han inte är ensam. Om han är sysslolös
tenderar han att pendla tillbaka i tiden och återuppleva gasattacken
i El Hiagura. För att lugna nerverna brukar han spela en gammal kassett
med John Coltrane (instrumentell saxofonmusik, fusionsjazz) medan han
kör på vägarna. Däremellan gör han sitt bästa för att inte tänka på
sin fru och sin lille son som dog i Pesten. Han lade bort sitt riktiga
namn eftersom det påminner honom om vem han var och vad han har förlorat.
Faktiskt har han en långsiktig agenda; han söker
efter information om sina tre kamrater från El Hiagura - Hill, Orwell
och Margolin - för att hitta och om möjligt hjälpa dem. Han vill också
hitta och döda Vallone, deras befäl som lurade dem i en fälla så att
armén skulle kunna studera effekterna av nervgasen.
Vandraren tappar sällan humöret, men han blir fullständigt
rasande om någon försöker stjäla eller förstöra hans bil.
| STY FYS KON REF MOT MIN SDP IAK UTS INT |
15 16 14 18 17 13 17 21 14 16 |
STO BP FF SB BF CR UTH RB IB |
15 58 3,0 ±0 14 –1 140 +3 +8 |
m kg |
Viktiga färdigheter: Akrobatik 15, Armborst 17, Automatvapen 18, Bluffa 14, Första hjälpen 12, Gerillataktik 16, Hagelgevär 13, Jaktfällor 14, Kasta 16, Kastvapen/Shuriken 18, Köra fordon/Bil 18, Mekaniker 15, Närstridsvapen/ Kniv 17, Pistol 16, Rida 10, Simma 13, Smyga 17, Stridskonst/Karate 17, Överlevnad/Öken 15. Stridserfarenhet 18.
Hjälteförmågor: "Alert" 7 (se nedan), Mästerförare 4, Smärtkontroll 5, Stryktålig 2. Ryktbarhet: 55
"Någonting
klickade till i hans huvud. Någonstans i närheten plågades en kvinna.
Han kunde känna det - han fick blodsmak i munnen."
Utöver hans onaturligt skärpta sinnen är Vandrarens
nervsystem kapabelt att uppfatta saker som inte är normalt synliga eller
hörbara. Han kan känna närvaron av andra människor, och ana sig till
annalkande faror; som en följd av det tar han sig också fram nästan
obehindrat i mörker. Denna närhetsuppfattning kan räknas som en variant
på hjälteförmågan Alert.
Utrustning:
| • | Likbilen (se nedan) |
| • | Diverse skjutvapen - Colt .45, H&K91, Armalite AR-180, AR-15, hagelgevär Remington 870 kaliber 12 |
| • | Grafitfiberarmborst med kikarsikte, 20 cm pilar |
| • | Molotovcocktails, hemmagjorda spikgranater |
| • | Gerber stridskniv |
| • | Fyra shuriken, burna i ett läderarmband eller dolda i hans bälte |
| • | Diverse utrustning - ficklampa, Zeisskikare, nylonrep med änterhake, verktyg och olika reservdelar till Likbilen |
Likbilen:
Vandrarens droppformade svarta van är både hans fordon och hans hem.
Han stal den på militärsjukhuset år 0 och har kontinuerligt byggt om
och modifierat den sedan dess.
• Bilen har fyrhjulsdrift och drivs av en wankelmotor som kan köras
på i princip vilken brännbar vätska - fotogen, tequila, lacknafta, parfym
- som helst. Med bensin i tanken kan den komma upp i över 200 km/h på
bra väg.
• Den är försedd med skottsäker vindruta, ståljalusier framför sidorutorna
och ringbrynjor hängande över däcken. Skottgluggar har klippts upp i
dörrarna, täckta av skjutbara järnluckor. Bilens innerväggar är madrasserade
av skottsäkra västar. I fronten har stötfångaren utrustats med en vass
murbräcka, och det sticker ut långa spikar från stänkskärmarna.
• Passagerarsätet är borttaget och ersatt av ett vapenställ. Instrumentbrädan
har utökats med en kompass och en kortvågsradio med sändare.
• Bilen är bestyckad med två 7.62 mm kulsprutor modell H&K21 som
skruvats fast på taket och täckts av strömlinjeformade fiberglaskapslar.
De styrs från en eldgivningsknapp fäst på rattstången, och är vinklade
så att kulbanorna möts 12 meter framför kylaren.
• Vandraren har monterat in ett antal dödliga spik- och armborstfällor
i Likbilen, och lämnar den aldrig utan att först aktivera dem.
Kampanjnotiser:
Wastelands utspelas dubbelt så lång tid efter katastrofen som vad historierna
om Vandraren gör. Om man inte vill förlägga sin kampanj till år 15 är
det dock helt i linje med böckerna att låta honom förflyttas i tiden
- faktiskt gör han precis just det i den sista romanen.
Böckerna är fulla av bisarra maskiner, mutanter,
varelser från gamla genetiska laboratorier och allehanda övernaturliga
inslag. Vandraren passar därför bra i en fantastisk kampanj med utomjordisk
teknologi och uppvaknade indianska andar. Byrr kan med fördel göra framträdanden
här, och utföra mängder av experiment vars resultat springer lösa i
USA:s wastelands.
Bibliografi:
1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. |
Originaltitel First, You Fight (1984)• Kingdom Come (1984)× The Stalkers (1984)× To Kill a Shadow (1984)× Road War (1985)× Border War (1985)× The Road Ghost (1985)• Terminal Road (1986)× The Stalking Time (1986)• Hell on Earth (1986)• The Children's Crusade (1987)• The Prey (1987)• Ghost Dancers (1987)• |
Svensk
titel De överlevande Vägens rovdjur Vapenbröder Att döda en skugga Guldjakten Invasionen Vägens vålnader Prisjägaren Skräckens terror Tillbaka från helvetet Korståget Port till helvetet Spökdansen |
Sv.
pocket SA #2 SA #6 SA #10 SA #14 DÖ #12 DÖ #13 DÖ #14 DÖ #15 DÖ #16 DÖ #17 DÖ #18 DÖ #19 DÖ #20 |
| • = av Ed Naha × = av John Shirley | SA = Super-action DÖ = De Överlevande |
Vandraren © Ed Naha, John Shirley, Dell Publishing / Winthers