Skymningsmöte - Ett äventyr till Gemini av Johan Sjöberg

Gemini är ett mörkt fantasyrollspel. Du hittar mer om Gemini hos tillverkarna Cell Entertainment, som även äger alla rättigheter till spelet och gett oss tillstånd att publicera äventyret   Benjamin sköt sakta och försiktigt upp dörren till sakristian och blickade ut över kyrkan. Den var helt tom, så när som på en munk som knäböjde i ett av de första markisernas kapell, djupt försjunken i bön. Han skulle inte märka någonting. Det fåtal vaxljus som fanns utplacerade i kandelabrar längs hela kyrkans längd, spred ett spöklikt sken över väggarna och lät statyerna och pelarna att kasta långa skuggor över golvet. Benjamin rörde sig vant genom mörkret, precis som han gjort många gånger tidigare, i otaliga kyrkor och kloster. Han följde altargången förbi Machios storslagna målning "Uppenbarelsen", där de överväldigade första markiserna mötte den strålande guden för första gången, och fortsatte mot ett av sidokapellen. Han visste precis vad han vad han sökte efter och var han skulle finna det. När han steg in i kapellet möttes han av markis Caedes blick. Kyrkans hjälte blickade ned mot honom från väggen där han satt, upphöjd över ett litet offeraltare i marmor. Ett rökelsekar i brons spred lavendeldoftande dimslöjor över rummet. Benjamin betraktade markisen och nickade belåten. "Käre markis", tänkte han, "din rikedom skall bli min väg till frihet." Skymningsmöte är ett kort äventyr till Gemini som kan spelas på en eller ett par kvällar. Rollpersonerna befinner sig för tillfället i de delar av provinsen Orschild som gränsar till kyrkans huvudsäte Ravarra, och de tar in på ett värdshus för att vila ut för natten. Samtidigt slår fogdens nitiska hantlangare till mot en grupp smugglare och hälare som stulit ravarriskt kyrksilver och fört det över gränsen till Orschild. Situationen spårar ur, och rollpersonerna befinner sig plötsligt i mitten av ett brutalt gisslandrama, där det enda sättet att överleva är att använda list och diplomati, samt att vara beredd att improvisera. Äventyret lämpar sig för mellan 2 och 4 rollpersoner, och på grund av dess karaktär får du som Berättare vara beredd på att improvisera något. Bakgrund Under en lång tid har en grupp heliga män, frestade av kyrkans rikedomar, härjat i Ravarra. De har specialiserat sig på att stjäla kyrksilver, guldbelagda ikoner och andra rikedomar från den Endes boningar (kyrkor, katedraler och kloster). Efter lyckade inbrott för de stöldgodset över gränsen till Orschild. Där det säljer det till mindre nogräknade hälare som smälter ned den dyrbara metallen och gjuter smycken och präglar mynt av den. Inbrottsligan leds av munken Benjamin, verksam vid Reveliaklostret strax utanför Jorusma. Under sina resor för kyrkans räkning har han knutit kontakter över hela provinsen och det är dem han numera utnyttjar för att komma åt det kyrksilver han säljer till hälaren Manurelius i Orschild. Hans fromma förhoppning är att de silverpenningar som han lyckas tjäna ihop skall kunna räcka till att köpa en landinmutning av furst Avaran av Mordinan. Nu har inte han och hans lierades aktiviteter passerat obemärkt varken i Orschild eller Ravarra. Inkvisitionens tjänare, under ledning av inkvisitor Inrelius har spårat gruppen och följt dem över gränsen fast beslutade att slå till mot kättaren och hans anhang. Samtidigt har baron Nictius, en av furst Gideons fogdar, kommit falskmyntarna på spåren och beslutat sig för att slå till mot dem. När rollpersonerna kommer in i handlingen bryter kalabaliken lös, när kyrkans män och fogdens knektar står öga mot öga med brottslingarna… Intrig Skymningsmöte saknar en egentlig intrig med undantag av de förvecklingar som utspelar sig på värdshuset och den förvirring som uppstår med anledning av de olika karaktärernas lojaliteter och intressen. Det intressanta är hur de olika personerna hanterar den situation som uppstår när konfrontationen mellan munkarna, hälaren och knektarna och sedan inkvisitorerna rullar igång. Kanske har även rollpersonerna dolda motiv, som de inte vill avslöja för varken kyrkans män eller fogdens knektar. Handling Äventyrets struktur är extremt flexibel. Det inleds när fogdens knektar kommer till värdshuset och slutar när någon av de fyra grupper, exklusive rollpersonerna, går segrande ur striden. Handlingen består av en inledning, ett antal möjliga händelser som kan komma att utspelas beroende på vad som inträffar under kvällen. Aktörerna De drivande aktörerna i Skymningsmöte är ledarna för de fyra grupper som drabbar samman mitt framför ögonen på rollpersonerna. Här beskrivs deras personligheter, mål och tillvägagångssätt i viss detalj. Här finns även en kortare beskrivning av de personer som ingår i de respektive grupperna. Baron Nictius, fogden Baron Nictius är en frodig man i sina bästa år som tilldelats en mycket blygsam förläning av sin ståthållare. Han är bestämd, vresig och avskyr kyrkan lika mycket som sin furste. Under loppet av det senaste åren har han haft ett växande problem med falskpräglade mynt som dykt upp i förläningen med omnejd och efter mycket metodiskt arbete av hans knektar har han kommit falskmyntarligan med hälaren Manurelius i spetsen på spåren. Nictius avsikt är att slå till mot Manurelius vid värdshuset och en gång för alla se till att få slut på falskmyntareländet. Han är dock långt ifrån hänsynslös och när Manurelius tar gisslan kommer han att avvakta, i väntan på att han skall få ett tillfälle som är tillräckligt bra för att vara säker på att ingen av gästerna på värdshuset kommer till skada. Nictius känner inte till att Benjamin är i maskopi med Manurelius, inte heller känner han till det faktum att den tidigare har med sig stulet kyrksilver från Ravarra. Om han gjorde det skulle han göra allt som stod i hans makt för att lägga händerna på det. Med sig till värdshuset har baron Nictius nio knektar (för deras värden se Fogde och Knekt på sidan 109 i Gemini). Manurelius, hälaren Manurelius, hälaren, är en köpman som funnit att ärliga affärer inte alltid är den enklaste vägen till framgång och rikedom. För drygt fem år sedan kom han i kontakt med några av Orschilds skummare element, och började sin bana som hälare. Eftersom han som köpman också hade regelbunden kontakt med flera hantverkare och bland dem hittade han en kontakt som hjälpte honom att prägla falska mynt, mynt som påminner om silver, men som innehåller stora delar mindre ädla metaller. Manurelius är relativt skrupulös och det kommer att vara han som, när han inser vad som håller på att hända, kommer att initiera gisslandramat. Han skyr inga medel för att garantera sin egen säkerhet och kommer att göra sitt yttersta för att komma undan. Han kommer dessutom att slita hårt för att få med sig kyrkosilvret. Med sig på värdshuset har han tre hantlangare (de fyra har alla värden likvärdiga med dem för Knekt, se sidan 109 Gemini, förutom att de också har var sitt lätt armborst och Avståndsvapen 1 med specialiseringen Armborst. Manurelius är dessutom specialiserad på Enhandssvärd och Obeväpnad strid samt har SMI 14 och FYS 13). Benjamin, den syndige munken Benjamin är en munk som börjat längta bort från det spartanska klosterlivet, till ett enklare, mer bekymmerlöst liv som sin egen herre i en provins som inte kontrolleras av kyrkan eller dess hantlangare. För att finansiera sin dröm har Benjamin fallit, inte till mörkret, men för den frestelse det innebar att ständigt se det magnifika överdådet i kyrkorna och klostren, och blivit en ohederlig tjuv. Tillsammans med korrumperade klosterbröder och präster som han träffat under sina resor genom provinsen för kyrkans räkning har han metodiskt börjat att tömma kyrkor och kloster i provinsen på deras rikedomar. Med sig på sin resa in i Orschild har han två klosterbröder vilka officiellt befinner sig på en pilgrimsfärd till Cavalas huvudstad Merloch (för värden se Munk sidan 109 i Gemini). Denna resas skörd av kyrkoskatter (bland annat två av guld fullständigt täckta ikoner, en ornamenterad kalk, samt en femarmad kandelaber där varje arm är en av de första markiserna som håller den Endes ljus uppe) har man burit med sig i sina pilgrimssäckar och nu ligger de i deras rum på övervåningen. Inrelius, inkvisitor Inrelius är en ung inkvisitor, som på bara tre år vid inkvisitionen lyckats kämpa till sig graden av fullvärdig inkvisitor. Han har siktet inställt på att bli storinkvisitor inom det närmaste året. Infångandet av Benjamin och hans anhang kommer definitivt att hjälpa honom på vägen. Inrelius har ett mycket vardagligt utseende, men när han så önskar kan han utstråla en enorm myndighet och vara nog så övertygande. Med sig har till värdshuset har Inrelius ytterligare en inkvisitorslärling samt två ordensriddare. (För värden se Averius på sidan 234 (Inrelius), Munk på sidan 109 i Gemini (för Inkvisitorslärlingen) samt Ordensriddare på sidan 109 i Gemini (för Ordensriddarna). Sällskapet utger sig för att vara handelsmän från Galatien som är på resande fot och framför allt på flykt från den kätterske järnalven Malachdrims härjningar. Som täckmantel har man med sig en täckt vagn fylld med en rad olika märkliga dekokter som går under samlingsnamnet mirakelmedel. Inledning När äventyret inleds har rollpersonerna precis anlänt till ett litet värdshus på den orschildska sidan av gränsen mot Ravarra. De har precis hunnit slå sig ned vid ett bord i skänkrummet och börjat avnjuta en spartansk, men varm och väldoftande måltid. Förutom rollpersonerna finns i skänkrummet Inrelius, hans inkvisitorslärling och de två ordensriddarna, de tre munkarna samt ett halvt dussin andra resenärer. Efter det att rollpersonerna hunnit bekanta sig med omgivningen och en behaglig atmosfär lagt sig över församlingen, stiger Manurelius och hans tre följeslagare in på värdshuset. Manurelius tittar sig omkring i lokalen, det är tydligt att han letar efter någon, men han verkar inte finna det han söker. Hans blick stannar visserligen för ett ögonblick på Benjamin, men det är nästan omärkbart, och sedan fortsätter den att vandra över de närvarande. När han avslutat sin granskning av gästerna går han och två av hans hejdukar och sätter sig vid ett bord och kallar diskret till sig värdshusvärden. Den andre av hejdukarna dröjer kvar vid dörren för att hålla gårdsplanen utanför värdshuset under uppsikt. Det dröjer inte lång stund innan han kommer springande till Manurelius, med en lätt bekymrad min. Manurelius ger honom någon typ av order och han försvinner upp på övervåningen, bara för att komma tillbaka knappt en minut senare, denna gång betydligt blekare i ansiktet. Han viskar några ord till Manurelius som reser sig upp, tar några snabba steg fram till dörren och öppnar den, tittar ut och stänger sedan dörren, genom att lägga för tvärslån. Sedan vänder han sig mot de församlade. På den korta tid som förlöpt har hans tre hantlangare hunnit placera sig vid trappan till övervåningen, vid bakdörren inne i köket och börjat stänga fönstren. De har alla dragit fram var sitt armborst vilka de riktar mot gästerna, och sedan tar Manurelius till orda: "Det ser ut som om vi har ett litet problem. Ni kommer snart att bli varse vad det handlar om. Det är nämligen så att vår kära fogde och hans män har slagit en ring runt huset. Och det är mig och mina tre vänner här som de är ute efter. Tyvärr är det så att vi inte har för avsikt att låta oss tillfångatas. Och ni kommer att bli vår väg till friheten. Den som försöker ändra på det kommer inte att bli långlivad." Manurelius sliter åt sig en av värdshusvärdens döttrar och riktar sitt armborst mot hennes hals. "Tro mig på mina ord." Samtidigt ljuder fogdens röst utifrån: "Kom ut, Manurelius, din odugliga hund. Ni är omringade. Ge upp direkt, så sparar ni er onödigt mycket lidande." Manurelius svar blir: "Kom och ta mig, om du kan. För varje steg ni tar mot huset kommer en av de som finns härinne att dö." Gisslandramat har börjat… Förvecklingar Händelserna på det lilla värdshuset rullar igång omedelbart efter att Manurelius uttalat sitt hot. Fogdens män inser snart att de inte kan storma huset utan att riskera livet på gisslan, utan de måste försöka hitta en alternativ lösning på problemet - kanske någon på insidan kan erbjuda dem hjälp? De fångades reaktioner Alla kommer självklart inte att reagera likadant på Manurelius tilltag. Vissa visar ilska, skriker åt honom att veta hut och svär över hans fruktansvärda fräckhet, medan andra blir rädda och förtvivlade. Kvinnan som Manurelius slitit till sig börjar gråta. I mångas ansikten kan man skönja ett begynnande tvivel - de vill inte riktigt förstå vad som håller på att hända. I det här avsnittet beskrivs hur de olika personerna som befinner sig på värdshuset reagerar på situationen. Manurelius och hans anhang kommer att göra sitt bästa för att verka hårda, råa och brutala, men allteftersom tiden går kommer deras uppmärksamhet att avtrubbas och det kommer att bli lättare att smyga iväg till de delar av värdshuset som falskmyntarna inte har uppsikt över. Fångvaktarna kommer självklart också att visitera alla för att hitta eventuella värdefulla smycken, dolda vapen och liknande. Om rollpersonerna har på sig någonting som de inte vill att falskmyntarna skall hitta görs ett sedvanligt attributslag för Dölja mot Genomsökning. Munkarna Både Benjamin och de andra två klosterbröderna blir relativt bestörta när de förstår vad som håller på att hända. Ingen av dem har tidigare tänkt på att deras 'oskyldiga' stölder skulle kunna leda dem in i en sådan här situation och en våldsam lösning på sina problem är det sista de önskar. Å andra sidan har de inte för avsikt att bli infångade av fogden och hans män. Därför röjer de sig inte som varandes i maskopi med Manurelius, utan agerar precis som om också de vore gisslan. På så sätt hoppas de kunna ha överraskningsmomentet på sin sida vid en eventuell flykt. De kommer även att försöka förmedla eventuell information som gisslan försöker hemlighålla från kidnapparna till de senare för att undvika obehagliga överraskningar. Inkvisitorerna Inkvisitorerna är inte på något sätt medvetna om Benjamins och hans kumpaners samröre med Manurelius, och blir självklart oerhört oroade när de finner sig själva som fångar på ett värdshus som hotas att stormas av en hednisk fogde och hans knektar. De kommer, som de goda kyrkans män de är, att göra allt de kan, utan att riskera att avslöja sina sanna identiteter, för att se till att ingen oskyldig skadas. Men om de tvingas att välja kommer de att välja kyrkans väl före de enskilda människornas (vilka alla ändå är otroende). Inrelius kommer inte att vilja vara kvar på värdshuset om fogdens knektar skulle storma huset och han har ingen avsikt att låta de kyrkoskatter som Benjamin och hans kumpaner fört över gränsen falla i fiendens händer. Därför kommer han att se till att någon tar sig upp på munkarnas rum och tömmer det på vad av värde som kan tänkas finnas där. Värdshusvärden Värdshusvärden Jerke är minst sagt milt förtjust i de händelser som utspelas på hans värdshus. Framför allt oroas han av att Manurelius löfte om att hans dotter skall bli den första att möta döden om inte fogden ger falskmyntarna fri lejd. Han kommer att ta första bästa chans att fly tillsammans med sin familj. De andra gästernas säkerhet intresserar honom inte det minsta. Rollpersonerna Förhoppningsvis försöker rollpersonerna ta situationen med ro och utvärdera sina möjligheter att överleva gisslandramat snarare än att omedelbart börja dra svärd och börja slunga eldklot genom luften. Gör de det kommer deras fångvaktare att göra vad de lovat, i alla fall Manurelius - skjuta de oskyldiga första och försvara sig själva i andra hand. Att föra förhandlingar Fogden Nictius kommer att försöka inleda förhandlingar med Manurelius och hans anhang. Han kommer att garantera dem reducerat straff, en plats i någon av de bättre hålorna i stadsfängelset i Resna eller fri lejd, beroende på vad han finner nödvändigt (självklart har han inte för aviskt att hålla något av löftena, vilket Manurelius också är åtminstone delvis medveten om). Manurelius är inte främmande att offra Benjamin och hans munkbröder för fri lejd, ett erbjudande som kan verka nog så frestande för Nictius, särskilt som kyrkan i hans ögon är betydligt större skurkar än vilken falskmyntare som helst. Om ett sådant senare öppnar sig kommer Benjamin att få hjälp av inkvisitorerna som ogärna ser kyrkans män, även om de gjort avsteg från den smala vägen, falla i fiendens smutsiga händer. Förhandlingsgången kommer att vara hätskt och glåporden kommer att hagla fram och tillbaka över skänkrummet, mellan kidnapparna som blir mer och mer upprörda och spända, ju intensivare förhandlingarna blir. Om rollpersonerna lägger sig i förhandlingarna vill det till att de sköter sina kort väl. Det är mycket möjligt att exempelvis få till en situation där en av rollpersonerna förhandlar med fogden på Manurelius vägnar. I sådana fall kan han förse Nictius med uppgifter om hur det ser ut inne på värdshuset, hur många falskmyntarna är o s v. Avslöjade identiteter Om Benjamin och hans bröder avslöjas som kyrkans män kommer ett tumult att bryta ut på värdshuset (detta gäller självklart även om någon av rollpersonerna avslöjas som en av kyrkans män, trogen mörkret eller något ännu värre). Samtliga församlade, även inkvisitor Inrelius och hans följe, kommer att uppröras över att den lögnaktiga kyrkans män finns mitt ibland dem och kasta sig över dem. I den förvirring som uppstår finns det goda möjligheter för en vaksam rollperson (eller annan aktör) att ta sig ut ur skänkrummet och vidare till någon annan del av värdshuset. Försvinnande gisslan Om någon i gisslan försvinner från skänkrummet och detta uppmärksammas av Manurelius kommer de att försöka få den försvunne åter till skänkrummet. Detta kommer att göras genom hot mot andra personer i den försvunne personens sällskap, eller andra, om hela sällskapet har lyckats komma undan. Så länge ett försvinnande inte upptäcks är det alltså utomordentligt, men när det väl står klart att någon saknas kommer Manurelius att bli oerhört upprörd. Upplösningen Äventyrets upplösning kan komma att ta sig ett antal olika former beroende på hur de olika grupperna kommit att spela ut sina trumfkort mot varandra. Följande är några av de mest sannolika upplösningarna. Manurelius ger sig Manurelius inser att det är lönlöst att försöka kämpa mot fogdens övermäktiga styrkor. Kanske har någon av Manurelius män mött döden, eller så har en retoriskt skicklig rollperson övertygat Manurelius att han aldrig kommer att komma undan. Om rollpersonerna är de som har möjliggjort det hela får de Nictius tacksamhet. Manurelius nedkämpas En annan möjlighet är Manurelius blir nedkämpad, antingen när han försöker fly eller av rollpersonerna eller inkvisitorerna inne på värdshuset. Det kan också ske genom att fogden Nictius beslutar sig för att ta en risk och storma värdshuset. Manurelius flyr Det finns självklart en möjlighet att Manurelius och hans anhang lyckas fly på ett eller annat sätt. I sådana fall kommer Nictius att låta sin vrede skölja över samtliga närvarande, särskilt sina egna knektar. Kyrkans män i kamp mot de ogudaktiga Det är mycket möjligt att det uppstår en situation där inkvisitor Inrelius och hans riddare beslutar sig för att ta itu med såväl falskmyntaren som fogdens män. I en sådan situation tvingas förmodligen rollpersonerna välja sida. Värdshuset Fyrväpplingsmotet Värdshuset Fyrväpplingen ligger ett par timmars ritt från gränsen mot Ravarra. Det är ett blygsamt tvåvåningshus med torvtak och en enkel, murad skorsten, som verkar vara något högre än nödvändigt. Framför huset ligger en gårdsplan och tio meter från värdshusbyggnaden ligger ett stall och en lada. På grund av publiceringsformen för detta äventyr kan vi inte bifoga någon karta. Däremot följer en kort beskrivning av själva värdshuset. Undervåningen Undervåningen består i stort sett av inte mer än två rum. Det ena är köket och det andra är det väl tilltagna skänkrummet. Det finns två dörrar som leder in till huset och som kommer att bevakas av falskmyntarna. Det är dels köksdörren och dels dörren från skänkrummet ut på gårdsplanen, värdshusets entré. I skänkrummet finns en öppen spis, ett drygt halvt dussin bord och tillhörande stolar. När Manurelius startar dramat kommer han att i största möjliga mån försöka fösa ihop folk i ett hörn. Från skänkrummet leder också en trappa upp till övervåningen. Övervåningen Övervåningen består av en svängd korridor och sex rum, av varierande storlek, som uthyres till trötta resenärer. Värdshusvärden och hans familj bor själva på ladans loft vilket man har inrett spartanskt, men ytterst hemtrevligt. I de olika rummen finns sängar, små nattygsbord och i vissa fall ett gistet skåp. Samtliga rum har fönster som vetter antingen mot gården eller mot skogen som finns bakom värdshuset. Vad händer sedan? När äventyret fått ett slut är självklart allt inte över. Det finns säkert otaliga frågetecken som behöver rätas ut, allianser som har knutits och fiendskaper som eskalerat till okontrollerat hat. Här presenteras några idéer om händelser som skulle kunna utspelas efter händelserna på värdshuset Fyrväpplingsmotet. Jakten på Manurelius Om Manurelius lyckas fly kommer drevet efter honom att fortsätta att gå. Kanske har han fått med sig någon av rollpersonerna ägodelar - en personlig talisman, ett älskat svärd eller en svag relik. I sådana fall kanske rollpersonerna själva vill ta upp jakten på Manurelius… Fångade Om rollpersonerna är kyrkotrogna är det möjligt att de fastnar i baron Nictius nät och spärras in i något av Orschilds otaliga fängelser. Äventyret fortsätter när de knyter nya bekantskaper i de fuktiga cellerna, smider flyktplaner och ställs inför rätta. Flykt genom Orschild Rollpersonerna kanske tvingas fly, precis som Manurelius (eller varför inte tillsammans med honom och hans anhang). I sådana fall blir de eftersökta brottslingar, men med lite tur kanske de lyckas infiltrera falskmyntarligan, vilket kan leda till enorma rikedomar… Kyrkans allierade Om rollpersonerna hjälper inkvisitorerna kommer de att bli belönade med den Endes kärlek och blir ombedda att utgöra deras eskort när de återvänder till Ravarra. Vad som kan hända under den resan är det ingen som vet.