av Henrik Andersson |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Gemini är ett mörkt fantasyrollspel. Du hittar mer om Gemini hos tillverkarna Cell Entertainment, som även äger alla rättigheter till spelet och gett oss tillstånd att publicera äventyret Dogal, ordensriddaren, drog sitt svärd och med säker hand lät han det vila i luften över bordet där de satt. Med bistert rynkade ögonbryn och under stort allvar tog han till orda. Hans röst var kraftig och klangfull och ekade dovt mellan stenväggarna i klostrets källare. "Ur ondskans svarta hålor kommer det förvridna och det sjuka. Det löper som en eldstorm över vårt land, vår värld och hotar att förstöra allt det goda och allt det vackra som vi och vår civilisation har uppnått. Det ondas horder svärmar som i en sjuklig bikupa. Snart delar sig svärmen och förökar sig. Vi är inte där ännu. Inte idag, men kanske i morgon! De rör sig och gör framstötar ur de gudsförgjätna hålor där de vilat under tystnad i sekler. Vi måste vara beredda! Svär med mig, bröder! Svär att göra ert yttersta för att hindra dessa fruktansvärda främlingar som den Ende aldrig kan ha skapat. Skaffa er bundsförvanter och allianser. Låt era spioner söka igenom landet på jakt efter det ondas förposter och infiltratörer. Svär att bekämpa, strida, slåss mot detta mest fruktansvärda av allt fruktansvärt och att aldrig ge upp. Vi fem är Minorias mäktigaste män och från oss skall kampen utgå. Vi kämpar i första ledet och måste vara ett föredöme för hela världen. De kommer att följa oss!" Alla de närvarande utom klostrets prior, fader Korsa, höjde sina svärd och lät bladen mötas över bordet. Fadern lade sina knotiga händer över de korsade klingorna. Han läste högt en bön ur Nomen och bad om välsignelse över deras förbund.
"Käre herre. Giv oss styrka att stå emot mörkret.
Skänk oss din heliga välsignelse, att leda oss ur dessa tider av
mörker i vårt heliga Förbund." Förbundet är ett äventyr för en grupp på fyra till fem spelare. Det är ett bra tillfälle att starta en kampanj med ett nytt gäng spelare eftersom personer med olika bakgrund enkelt kan delta. Äventyret är förlagt till Ravarras bergiga östra del, staden och förläningen Minoria. Spelarna får chansen att tjäna goda syften i den eviga kampen mot mörkrets krafter, samt möjligheten att dra i hop en rund summa pengar till sig själva. Intrigen består av en enkel historia som bottnar i några få mäns obändiga girighet och eskalerar allteftersom rollpersonerna gräver i den mycket ömtåliga situationen.
Guldet var den samlade förmögenheten som det numera upplösta Förbundet (mer om detta nedan) lyckats skrapa i hop under sina gyllene år av illegal inkvisition. Nu har Förbundets gamla medlemmar åter börjat gräva i historien om det försvunna guldet, alla i hopp om att kunna vara den som får lägga sina händer på förmögenheten.
Efter ett långt nattligt samtal beslöt Dogal och Korsa sig för att dra sitt strå till stacken och kämpa mot de onda krafterna. Prior Korsa kontaktade Minorias och länets mäktigaste män: borgmästaren Geronius Stehr, biskop Paul av Minoria och dennes mäktige gruvmästare Lukasj Blok. De tre nytillkomna darrade av fasa när de fick höra de fruktansvärda nyheterna om mörkrets återkomst, särskilt som förrädaren Malachdrims rike inte låg långt ifrån deras egen stad.
Med enad kraft bildade de Förbundet.
Förbundets uppgång
och fall Tyvärr fick aldrig Förbundet officiell bekräftelse av Kyrkan, men många höga herrar nickade och höll dem bakom ryggen. Pengarna samlades på hög för att en dag investeras i soldater. Så långt hann det dock aldrig gå. Snart dog den gamle priorn Korsa och ordensriddaren Dogal drunknade året efter när hans skepp förliste under en av hans resor för att skaffa bundsförvanter. Dessa dödsfall slog hårt mot det unga Förbundet, som miste de två främsta och mest brinnande själarna i sin skara. Korsa ersattes visserligen av klostrets nye prior, Rolack och Dogal av en riddare ur samma orden, Zealar, men glöden hade falnat i Förbundet och medlemmarnas engagemang stagnerade. Biskop Paul var den förste att svika. Hans beteende på deras sammankomster blev mer och mer stötande. Paul var svag för de världsliga tingen, sprit och kvinnfolk och snart förbjöds han att närvara vid Förbundets möten. Vad hans bundsförvanter inte visste var att mörkrets frestelser började locka honom mer och mer och i och med att han försköts ur Förbundet tog han steget över till kättarnas skara. En inre maktkamp blossade upp mellan borgmästaren Geronius Stehr och gruvmästaren Lukasj Blok, när deras naturliga ledare, Korsa och Dogal, hade försvunnit. De ville båda använda Förbundets välsmorda organisation för sina egna syften och lägga beslag på den icke föraktliga summan pengar som skrapats ihop från offren av deras inkvisition under Förbundets glansdagar. Nu var det idel hårda ord, hetsiga diskussioner och händerna på svärdsfästena. Förbundet var dömt att gå under.
Sakta tynade det bort.
Guldet försvinner Tråkigt nog råkade en av munkarna i klostret komma i vägen och blev nedhuggen av Lukasj. Inledningsvis var det ingenting som han lät sig bekommas av, men när priorn och biskopen tillsammans på stadens stortorg nedkallade den Endes förbannelse över de som hade vanhelgat klostrets fridsbud och bad Honom att straffa de skyldiga, blev han rädd - för sin moraliska tvivelaktighet till trots var Lukasj mycket troende och han fruktade den Endes makt mer än någonting annat. Grubblerierna över förbannelsen förvandlade Lukasj till ett apatiskt vrak. Det enda han gjorde var att sitta i sin karmstol och stirra tomt framför sig. Hans kropp började förtvina, hans hår blev vitt och slutligen dog han av uttorkning och undernäring. Men innan biskopen och priorn nedkallade förbannelsen hade han lyckats gömma guldet i en av de övergivna gruvgångarna till den gruva som han förvaltade åt biskopen. De tre männen som hjälpte honom att röva skatten var med även då, men ingen av dem kom levande därifrån. När Lukasj dog återfanns ett papper där han krävde att en vers och vissa tecken skulle präntas in på hans gravsten. Lukasj änka är helt ovetande om hans förehavande med Förbundet och än mindre om guldet i gruvgången. Borgmästare Stehr har under de år som förflutet sedan guldet försvann letat efter det, men utan framgång. Stehr vet inte vem som har stulit guldet, men han har två huvudmisstänkta: den nu avlidne Lukasj Blok och biskop Paul. Han har gång på gång försökt träffa Lukasj änka, men hon har alltid avvisat honom med hänvisning till att hon satt tillsammans med några väninnor och inte ville störas. Tanken på guldet har under årens lopp växt till en besatthet som får honom att skrika och svära högt ibland. Om han bara kunde lägga sina händer på skatten skulle hans liv förändras. Biskop Paul har inte ägnat guldet någon vidare tanke under den tid som passerat sedan Förbundet upplöstes. Men nu är det annorlunda. De stora järngruvorna som länge har skänkt Minorias biskopsätt en stadig och vacker inkomst har visat tecken på att sina och biskopens ekonomiska framtid börjar se mörk ut. Tanken på att det någonstans i Minoria med omnejd finns en gömd guldskatt stor nog att utrusta en mindre armé har länge gnagt i hans huvud och han börjar bli så ivrig att komma över pengarna att han nästan är beredd att göra vad som helst för att lösa det. Det är i den vevan som rollpersonerna börjar sina efterforskningar.
Observera att det är lätt för Berättaren att ändra på årtal som inte passar in i hans kampanj.
Om det är en helt ny grupp spelare kan var och en av dem har någon slags relation till Rolack, till exempel läromästare, ordensbroder, släkting eller vän. Då kontaktar Rolack var och en av dem för sig och ber dem komma. Prior Rolack berättar vad han vet om Förbundet och ber rollpersonerna att ta reda på vart guldet har tagit vägen och återbörda det till klostret så att det kan användas i kampen mot den mörkret. Han ser självklart helst att de arbetar ideellt, men kan tänka sig att erbjuda dem en nätt summa på tvåtusen silvermynt om rollpersonerna skruvar på sig och tvekar inför uppgiften.
Nu beror mycket på vad rollpersonerna gör och Berättaren
får improvisera efter behov, men några saker kan vi säga
redan nu. Prior Rolack kan bara hänvisa till de som fanns i Förbundets
ledning när guldet stals: han själv, biskop Paul, borgmästare
Stehr, gruvmästaren Lukasj Blok och ordensriddaren Zealar. Lukasj och
Zealar är båda döda. Om rollpersonerna frågar vet Rolack
var de är begravda. Lukasj ligger på stadskyrkans kyrkogård
och Zealar i det något mer avlägsna Kapellet (närmare beskrivning
nedan). Rolack kan även berätta att Lukasj änka finns kvar
i Minoria och var hon bor.
Att göra
efterforskningar
Folket på
gatan * Den Ende har straffat Förbundet för deras olagliga inkvisition och kyrkan har tagit guldet i från dem. * Guldet finns kvar i klostret och stölden var bara en bluff. * Allting är gömt i botten på stadens brunn. * Halte Valter på "Gula Tuppen" har supit upp alltihop.
* Mörkret har slagit klorna i alla pengarna och fört dem
över gränsen till Malachdrims domäner i Galatien.
Geronius
Stehr När Stehr får reda på att rollpersonerna kom undan utarbetar han en plan i flera faser vilka han aktiverar när han behöver det. Om en plan misslyckas fläskar han på med nästa. Till slut lär det bli rätt olidligt för rollpersonerna att befinna sig i Minoria. Geronius Stehr är så frustrerad vid det här laget, när han tycks vara så nära att komma åt "sitt" guld. Han är beredd att gå långt för att nå sitt mål. 1. Stadsvakten får order att inte släppa ut eller in någon i staden, utan nogrann kontroll. Misstänkta personer arresteras. Alla portar in till staden får dubblerad vakt. 2. Stehr hyr en prisjägare, Ferenc Torque, och dennes hejdukar, för att dessa ska söka rätt på våra hjältar infånga dem och ta reda på vad de vet. Huvudsaken är att åtminstone en lever för att berätta vad han vet. 3. Stadsvakten skickas ut för att aktivt leta efter rollpersonerna. En belöning på 500 silvermynt ges även den som kan ge ett tips så att gruppen, eller delar av den kan gripas. Dessa åtgärder utförs inte nödvändigtvis i ordning, utan kan sättas i verket efter behov och den gode borgmästarens personliga preferenser.
Om rollpersonerna klarar sig undan i några dagar utan att de
får stadsvakten eller Ferenc på sig, får borgmästaren
ett mentalt sammanbrott och börjar bete sig som en galning. Hans
anställda blir tvungna att binda honom och låsa in honom i ett
rum tills han lugnat sig. Det tar några dagar och då saktar jakten
på rollpersonerna in en smula, men prisjägaren Ferenc fortsätter
sitt värv ändå. När han väl fått uppdraget
arbetar han på oförtrutet, fullständigt oberoende av Stehr.
Biskop Paul
Änkefru Jelena
Blok
Zealars grav
Det är dessvärre allt rollpersonerna kan få reda på
här. Om Ferenc Torque har engagerats för att spåra upp
rollpersonerna är det ett fint tillfälle för honom att dyka
upp nu och ställa till med en vacker strid bland ordensriddarnas gravar
och sarkofager inne i det lilla Kapellet. Här har våra hjältar
ett bra tillfälle att bli av med prisjägaren. Om Ferenc upptäcker
att han har oddsen emot sig retirerar han och struntar i uppdraget och
nöjer sig med de pengar han redan har fått.
Lukasj grav
I tjugo år högg jag sten, Själva versen är inte så intressant, förutom att den kan ge känning på var skatten rimligen kan finnas: någonstans bland järngruvornas tunnlar. Det är lätt att finna de konstiga tecknen på gravstenen. Det finns en grupp av bokstäver och siffror på varje sida, utom den södra. En observant rollperson upptäcker att stenens textsida är vänd åt söder. Detta är av betydelse, eftersom söder är ingångsläget för endast en av gruvorna. Följer man tecknen, eller anvisningarna, medsols, kommer man att finna den raserade gången och där finns det saknade guldet. På den västra sidan står det: "200m 1v". Vilket betyder att de ska gå tvåhundra meter rakt fram och sedan första tunneln på vänster sida. På den norra sidan: "125m 2h". Hundratjugofem meter rakt fram och andra tunneln till höger.
Den östra sidan: "50m 5h". Femtio meter rakt fram och femte tunneln
till höger.
På besök i
järngruvan Det är en knapp dagsmarsch till järngruvorna från Minoria och de är oerhört enkla att hitta. Röken från gruvans smältverk syns lång väg. Det är inte lätt att smyga in i gruvgångarna. För det första finns det en rad gruvarbetare som misstänksamt ser till att ingen obehörig kan ta sig in och spionera, eller än värre sabotera. För det andra finns det redan en vaktmilis, uttagen bland arbetarna, som patrullerar både i och utanför tunnlarna. Rollpersonerna kan självklart försöka smyga sig in, men det kan vara riskabelt om de blir upptäckta. Vaktmilisen drar sig inte för att misshandla de som verkar skumma. Det har flera gånger hänt att de har lynchat personer som olovligt smugit omkring på gruvområdet.
Det andra alternativet är att gå till gruvkontoret där
gruvmästaren Bernan Jager håller till. Vilken anledning rollpersonerna
än ger för att få gå in i gruvan, ber Bernan dem att
återkomma nästa dag. Han kan inte besluta detta på egen
hand, utan är tvungen att rapportera detta till biskop Paul, för
att få hans tillstånd. Därmed blir biskopen varnad i tid
och kan vidta sina mått och steg.
Ner i underjorden
Skatten Den numera upptäckta skatten ligger i en grop längre in i tunneln. Två skelett lyser vita i skenet från lyktor och andra ljuskällor när rollpersonerna närmar sig. Skeletten är kvarlämningarna efter Lukasj hejdukar. Ett till skelett återfinns längre in ifall rollpersonerna letar. Ruttnat tyg finns ännu kvar på benen tillsammans med några få personliga ägodelar.
Skatten ligger i slutna anonyma kistor, sex till antalet. De är
tunga och väger väldigt mycket - bara att forsla ut dem ur
gruvgångarna är ett digert arbete. Den samlade skattens värde
är drygt 1.000.000 sm, eller tvåtusen man i fält under tre
månader, en oerhört enorm summa pengar. Förbundets medlemmar
var onekligen väldigt framgångsrika.
Att ta sig ut Ett annat alternativ är att gräva sig ut. Om de letar efter bra ställen att gräva på, eller om någon av dem har specialiseringen Geologi inom kunskapsområdet Lärdom, finner de ett ställe med porösare sten och grus. Har de en karta över tunnelsystemet (till exempel från gruvkontoret) kan de se på den att det går en annan gång cirka tio meter under dem. Räkna med att de hinner cirka en meter om dagen, under förutsättning att de har skyfflar och/eller hackor. Om de lyckas gräva sig ned till den undre tunneln, visar det sig att den leder till huvudschaktet, som inte är regelbundet bevakat. Att sedan ta sig ut i friska luften sker enklast nattetid, men det kan vara svårt att avgöra efter flera dygn under jord. Det är inte heller särskilt svårt att finna en vagn eller kärra att frakta sig själva och guldet på.
När Boris upptäcker att rollpersonerna smitit, har de
förhoppningsvis ett långt och ganska säkert
försprång.
Äventyret går mot sitt
slut
Nu kan rollpersonerna kvittera ut sin belöning: tvåtusen
silvermynt, eller om de inte erbjudits pengar, eller inte vill ta emot pengarna,
får de varsin halskedja med den Endes ros. Dessa tecken gör att
de är garanterade en bädd i varje kloster världen över
och behandling av skador på varje sanatorium i klostrens regi.
Minoria - staden och
länet
Länet Länets största näringar är gruvdriften (järn), jakt på bland annat bäver, sobel och hjort och i mindre omfattning, timmer. Minoria är mycket beroende av spannmål och kreatur och importerar stora mängder brödsäd, nöt och svin.
Minoria har upplevt en ganska lång tid av fred, eller
åtminstone en frånvaro av krig. De oroliga tiderna gör sig
påminda gång på gång och mängder av flyktingar
från norr strömmar genom länet, på väg mot ingenstans.
Närheten till Malachdrims järnalver kan få den modigaste
man att darra på rösten.
Staden Här luktar det illa från allt avfall som samlats på gatorna och alla möjliga djur, både tama och ibland vilda, särskilt fåglar, gräver i soporna. Men det är inte värre än i någon annan stad. Längs den norra bergssluttningen ligger fästningen insprängd. Den ruvar som en gammal örn över staden. Den som besitter fästningen besitter även staden. Här har även biskop Paul av Minoria sitt residens. Fästningen är lika gammal som staden, fastän med åren förnyad och utbyggd, liksom staden. I Minoria finns cirka hundra soldater i palatsvakten. Sedan tillkommer stadsvakten, men de är inte utbildade för krig, utan mer för att hålla ordning på gator och torg.
Gediklostret Klostret i Minoria är av central betydelse för Gediorden. Här finns de få bevarade skrifterna av Gedis egen hand, samt hans grav (se Kapellet). Till klostret kommer det ideligen pilgrimer från världens alla hörn, för att se Gedis första kloster, ta del av dess gamla riter och läsa från unika böcker i det välfyllda biblioteket (med priorns tillstånd).
Munkarna i klostret är ett väl fungerande kollektiv. De
femtiosju bröderna har sina arbetsuppgifter. De odlar spannmål,
frukter och grönsaker och har en välförsedd ladugård
med svin, får, getter och nötkreatur. Dessutom sköter de
en verkstad som tillverkar de verktyg som behövs. I staden Minoria finns
även hospitalet dit sjuka och skadade vårdas gratis av munkarna.
De bedriver välgörenhet också och delar ut mat och kläder
bland de sämst ställda. Gediorden har ett mycket gott anseende
bland både hög och låg.
Gedi
Ordens hierarki
Under priorn kommer räknemästaren, som ansvarar för
klostrets ekonomi. Därefter kommer hospitalets föreståndare,
sedan på likvärdiga platser köksmästaren,
förrådsmästaren, odlarmästaren, verkstadens
föreståndare, förste bibliotekarien och
fähusföreståndaren. Sedan kommer deras assistenter och de
vanliga bröderna. Sist kommer noviserna och lärlingarna. Vissa
av klostren har fler eller färre av dessa positioner, beroende på
deras storlek.
Klostrets utgårdar
Kapellet Utsikten från Kapellet är enorm. Åt vilket håll man än vänder sig ser man de trotsiga Pendarerna majestätiskt resa sig, böljande och sjungande. Det är inte svårt att förstå varför Gedi brukade komma hit för att meditera och låta sig inspireras.
Det är eremitbrodern Petri som har hand om skötseln av Kapellet.
Han har en liten stuga strax nedanför Kapellet, där han har en
åkerlapp och några magra äppelträd. Petri krusar inte
för någon och har själv valt att få sköta Gedis
gravplats. Gravväktaren är ganska till åren kommen och klagar
gärna över sin dåliga syn och onda knän. De få
gånger han är på bättre humör berättar han
gärna om gravarna och vilka de som nu sover i sina kalla sarkofager
var.
Järngruvorna Gruvområdet omfattar stora områden även på ytan. Här finns berg tillverkade av slagg från smältverket som renar järnet. Smältverket häver ur sig stora mängder giftig rök som saboterar arbetarnas hälsa och vid fyrtio år är de slut som arbetskraft. Arbetet i gruvorna sker för hand med hacka och spade. Först samlas ved på det ställe där det är tänkt att tunneln ska fortsätta och sätts i eld. Elden gör stenen skör och lättare att hacka sönder. Sedan lastas malmen på kärror dragna av arbetare eller av åsnor och forslas ut i det fria för att sedan transporteras till smältverket.
På lämpligt avstånd från smältverkets
rök ligger gruvkontoret där gruvmästaren Bernan Jager sitter
och leder arbetet. Hans rum är trevligt inrett och bjuder gärna
besökare på ett stop öl, eller en bägare vin. På
ena väggen finns en karta över gruvområdets tunnlar. Datum
för arbetets början och slut finns med för varje tunnel. Bernan
är en pedantisk man. Den där kartan kan vara rollpersonernas. Efter
ett nattligt besök förslagsvis...
Viktiga platser
Berättarpersoner Det var under dessa svåra stunder som Paul kastade sig in i en värld av kvinnor, vin och ockultism. Han känner sig dragen till mörkrets herrar och i hans öron lockar deras frestande anbud. Han har sänt en ambassadör till Malachdrim för att höra sig för om en möjlig allians. Det som väger mest är att de illvilliga järnalverna inte är tillräckligt långt borta, för att Minoria ska kunna känna sig säkert. Biskopen är en mager herre i fyrtioårsåldern. Alltid välklädd och proper. Ättens släktdrag är näsan som är stor och välformad. Detta är Paul mycket nöjd med och stolt över. När han rör sig är det som om att näsan bestämmer riktningen. Han har axellångt välfriserat svart hår och en tunn svart mustasch. Huden är adligt blek och läpparna fylliga och vällustiga.
Han har också lyckats med att utvigda ämbetets maktbefogenheter, till exempel kan han med direkta order kontrollera stadsvakten. En svag punkt är hans hetsiga humör som brukar skifta från sekund till sekund. Då blir han lilaröd i ansiktet och vrålar så att spottet flyger. Numera bryr han sig sällan om att behärka sig. Detta kommer antagligen ge honom en hjärtattack, eller en hjärnblödning inom en snar framtid. Han är mycket girig och vill sällan bli av med varken privata eller stadens pengar (som han betraktar som sina egna). Geronius Stehr är av snålhet inte gift. Geronius ikläder sin stora och dallrande fysionomi pråligt och osmakligt. Både verbalt och rent fysiskt rör han sig som en uppretad tjur och kan skrämma den tappraste kämpe bara genom att närma sig.
Jelena Blok
Jelena klär sig enkelt med en lång mörk klänning
och har sitt fortfarande svarta hår utsläppt. Hon rör sig
graciöst med rak rygg och högburet huvud.
Prior Rolack Om nätterna kan det hända att Rolack plågas av mardrömmar om de vanvettiga massakrer han upplevde som knekt, men om dagarna kan han förnöjt prata och berätta vitt och brett om de äventyr han upplevde som ung.
Rolack är en gammal man med stel gång, men ryggen är
inte böjd utan drillen från sin tid som legoknekt sitter fortfarande
i. Han betraktas med ömhet av noviserna och med stor respekt av alla.
Boris Galne I Minoria lever han ett lugnt liv och har till och med bildat familj. Kaptenstiteln ger honom en nätt summa pengar och gjort honom en smula lat, men tvekar aldrig att ta till vapen om så är beordrat.
Boris är barsk till sättet och håller hårt på
disciplinen i palatsvakten och är älskad av sina mannar, som
kärleksfullt kallar honom med en självplågande känsla
Boris Galne.
Ferenc Torque
Det enda som gör honom tårögd ibland är hans
försvunna hustru och dotter. De försvann för länge sen
när han var skogsvaktare i Orschild. Ett gäng rövare
överföll hans gård när han själv var till skogs.
Hela sitt liv har han letat efter dem utan resultat. Det var länge sedan
han ens hade en ledtråd efter dem, men han vägrar ge upp
sökandet. Han har vandrat runt i många länder och
prisjägare blev han i förbifarten. Därför ogillar han
våld mot kvinnor, även om han vet att de rimligtvis inte kan vara
hans hustru eller dotter, men genom dessa utsatta kvinnors skräck ser
han även deras. När minnet av dem dyker upp super han hårt.
Han har dock ingen dödslängtan och vet när det är dags
att ge upp och fly.
På resa med skatt
Geronius Stehrs
hämnd
I biskop Pauls sold
Kärlekens makt |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||