Var och en sin egen rymdpilot

Att förstå rymdskeppets lockelse är kanske inte så svårt, det är lätt att se det som den ultimata frihetssymbolen, med vilkens hjälp man kan ta sig från planet till planet och uppleva de mest fantastiska äventyr och undkomma såväl sina fiender som vardagslivets besvärligheter.

En av science fiction-rollspelets mer bestående klichéer är vad man skulle kunna kalla ”spelarrymdskep-pet”; ett litet, snabbt och någorlunda välbeväpnat rymdskepp som spelar gruppen eller någon medlem av den äger eller i alla fall disponerar för sina hårresande interstellära äventyr. Beroende på vilken miljö man rör sig i kan detta fenomen vara mer eller mindre lätt att förklara och motivera; det kräver i alla fall att spelledaren tänker över vissa ekonomiska, sociala och militära fenomen i sitt universum.

Den allmänna åsikten är att rymdskepp är dyra och oftast ägda av stater, storföretag eller individer med hemskt mycket pengar ungefär som jetplan i vår tid. I de flesta spelsystem har de även mycket märkbara driftskostnader. Dessa grundfakta kräver att man lägger ner lite tankemöda på att lista ut under vilka omständigheter en grupp mer eller mindre asociala äventyrare skulle kunna komma i besittning av ett rymdskepp och kunna flyga runt i universum och blanda sig i diverse lokala konflikter.

En vanligt förekommande lösning är att skeppet är stulet. Detta kan innebära att det verkligen är kapat under dramatiska omständigheter (en utmärkt idé till ett actionbetonat scenario, för övrigt). Om det inte råder fullständigt politiskt kaos i galaxen, har denna metod sina nackdelar – huvudsakligen den att man är efterlyst för piratism och förföljd av rymdpatrullen/federationsflottan/interstellära polisen och har svårigheter att anlöpa de flesta rymdhamnar. Lika gärna kan det röra sig om någon som tagit ett banklån på 97 miljoner krediter, köpt en rymdkryssare, försett den med falska transpondrar och flytt till Andromeda-galaxen. Detta är troligtvis en något säkrare metod, men ett rymdskepp är ett så värdefullt föremål att ägarna och/eller staten kommer att vidta omfattande åtgärder för att spåra och återta det. (Vilket i sig är en omständighet som spelledaren kan utnyttja för att skapa scenarion.)

En variant är att faktiskt ta ett banklån på 97 miljoner krediter, köpa ett rymdskepp och sedan plikttroget sköta avbetalningarna de följande 40 åren. Givet det mer äventyrliga temperament som de flesta rollper-soner besitter, verkar detta vara en av de minst sannolika lösningarna.

Det kan också vara så att någon av rollpersonerna verkligen är omåttligt rik och äger ett eget rymdskepp. I detta fall måste man tänka ut varför han eller hon är ute och äventyrar i stället för att spendera resten av sitt liv på nöjesplaneten Xanadu III. En tillräckligt stark politisk övertygelse kan troligtvis vara en lämpligt mo-tivation, liksom tillräckligt många fiender på den kejserlige tronplaneten.

Under vissa omständigheter kan man troligtvis köpa ett rymdskepp lämpligt för äventyr på överskottslagret, utan att behöva pantsätta sina ättlingar de fyra kommande generationerna. Efter 1945 kunde man köpa en begagnad DC-3:a eller vissa andra typer av militära flygplan för en billig summa. Detta blev grunden för många flygbolag världen över. En liknande lösning har använts i Traveller där kejserliga scoutkåren lånar ut begagnade scoutskepp med ganska frikostig hand till före detta scouter. Är inte den interstellära regeringen en komplett idiot är givetvis vapen och annan strikt militär utrustning bortmonterad. (Som ett exempel på vilken omfattning handeln med militär överskottsmateriel kan ta, så finns det för närvarande fler stridsvagnar och andra stridsfordon i händerna på brittiska samlare än vad brittiska armén disponerar) Att man kommit över ett rymdskepp billigt gör naturligtvis inget för att minska dess astronomiska driftskostnader, som dessutom tenderar att vara ännu mer astronomiska för militära skepp än för civila.

Ett annat alternativ är att en mäktig organisation eller person kan tillhandahålla ett skepp för att kunna uppnå sina syften, vare sig dessa är militära, ekonomiska eller politiska. Många av de mindre rymdskepp som spelargrupper åker omkring i i olika Star Wars-kampanjer är anskaffade på detta sätt. Rebellalliansen måste vara en av de största operatörerna av mindre fraktfartyg i den galaxen.

I vissa fall kan man nog finansiera sin verksamhet med tillräckligt frikostiga forskningsanslag kompletterade med försäljning av spektakulära 3-D dokumen-tärer – metoden fungerade i alla fall för kapten Costeau och hans forskningsskepp Calypso. I sådana fall har man från spelargruppen fått acceptera vissa begränsningar i sin rörelsefrihet. Kaparverksamhet med ett lånat forskningsskepp ses troligtvis inte som lämpligt även av det mest frikostiga universitet.

I vissa kampanjer kan de tekniska och ekonomiska förutsättningarna vara sådana att rymdskepp är relativt vanliga och att det inte är omöjligt för en mindre grupp privatpersoner att skramla ihop till ett begagnat rymdskepp. Detta gör givetvis spelargruppen mindre exklusiv, vilket kan ses som en nackdel av många. Om 10% av den vuxna befolkningen har sitt eget rymdskepp blir det naturligtvis svårare att känna sig stolt över sin begagnade Starcruiser 3000.

En situation där ett ensamt rymdskepp bemannat av äventyrare mycket väl är möjligt är när det råder kaos i åtminstone stora delar av galaxen och den inter-stellära sociala och ekonomiska strukturen mer eller mindre har kollapsat. Ett förödande interstellärt krig eller en allmän politisk och ekonomisk katastrof kan skapa sådana omständigheter att ett ensamt, oberoende rymdskepp mycket väl kan vara en ekonomiskt och praktiskt möjlig enhet. I situationer av typen ”rymdimperiets kollaps” kan man mycket väl tänka sig att besättningarna på imperiets militära eller paramili-tära skepp helt enkelt lägger beslag på sina farkoster och beger sig iväg för att söka lyckan någon annanstans. (Under sådana förhållanden så kollapsar oftast den komplicerade infrastruktur som är ansvarig för att bygga, serva och reparera rymdskepp, något som blivande kosmiska fribytare bör ta med i beräkningen.)

Om en eller (helst) flera stater håller på att etablera kontroll över ett visst område kan det under en övergångsperiod bli så att man tolererar en mycket högre grad av kaperier, smuggling och osanktionerad handel än man annars skulle gjort, förutsatt att sådan verksamhet främst riktas mot statens politiska och ekonomiska fiender. Detta gäller särskilt om området i fråga är svårt att patrullera och på andra sätt behärska av astrografiska eller resursmässiga skäl. Ett klassiskt exempel på detta förhållande är Karibien under piraternas storhetstid på 1600-talet, men liknande förhållanden går mycket väl att tänka sig i rymden. Värt att tänka på i sammanhanget är att mycket av den inledande verksamheten i vad som senare blev de europeiska staternas kolonier i Afrika och Asien skedde på privat initiativ och i vissa fall mot respektive stats lednings uttryckliga vilja.

Det kan vara så att samhällets struktur är sådan att det tillåter ett visst mått av rymdaktivitet utanför de vanliga företagsmässiga och statliga kanalerna. ”Cor-sairs” bland Travellers Vargr är ett utmärkt exempel på ett sådant beteendes institutionalisering, men motsvarande fenomen kan mycket väl tänkas i vissa mänskliga kulturer så länge det inte är förknippat med allt för stora ekonomiska eller sociala nackdelar.

Oberoende av de exakta omständigheterna har de interstellära makterna med största sannolikhet synpunkter på vilken beväpning privatpersoner monterar på sina rymdskepp. Samma sak gäller även annan typ av avancerad militär utrustning, exempelvis material avsedd för telekrigföring eller vissa typer av datorpro-gramvara. Även om man ibland kan tolerera att privatpersoner disponerar vissa typer av rymdvapen (exempelvis lätta lasrar eller antimissilsystem) under omständigheter när det finns ett legitimt behov av att skydda sig mot kaparverksamhet eller handelskrigföring, vore det en hemskt märklig stat som inte skulle vidta myc-ket drastiska åtgärder vid misstanke att kärnvapen eller andra typer av massförstörelsevapen finns i privata händer. I situationer där den samhälleliga strukturen kollapsat gäller givetvis inte detta och sådana fenomen som kärnvapenutpressning eller folkmord på planetär skala blir lätta att tänka sig. Vilka metoder spelledaren än använder för att tillfredsställa Han Solos sentida ättlingar, kan man säga att fastän den privata rymdskeppsägaren har större möjligheter än de flesta andra så har han eller hon även större och framför allt intressantare problem.