Med pukor och trumpeter
- Musik i samband med rollspel


av Anders Blixt
"Med pukor och trumpeter" har tidigare varit publicerad i Sverox #5.
Medan de arbetade blev Case gradvis medveten om musiken som ständigt pulserade genom rymdstationen. Den kallades dub, en sensuell mosaik sammansmält från omfattande bibliotek med digitaliserad pop. Den var tillbedjan, sa Molly, och en känsla av samhörighet.

Neuromancer av William Gibson


Under en spelsession gäller det att skapa så god stämning som möjligt. Både spelare och spelledare ska engageras i spelandet och verkligen uppleva att de befinner sig inne i en främmande värld och ett spännande äventyr. Det viktigaste hjälpmedlet är deltagarnas berättarkonst och skådespelarförmåga. Med ord, mimik och gester kan de försöka gestalta sina rollpersoner. Många använder också bilder, tennfigurer och kartor för att förbättra inlevelsen.

I mitt spelgäng använder vi ibland även musik som ett stämningsförhöjande medel. Det började i en kampanj som utspelade sig under andra världskriget. En spelare mixade ihop ett kassettband med populär-musik och nyhetsutsändningar från den tiden och spelade det under fikapauserna. Gradvis introducerade vi mer musik under andra omständigheter. Moderna musikanläggningar, med CD-spelare och dubbla kassettstationer, gör det lätt att mixa ihop sina egna band inför ett äventyr.

Man måste välja musik med omsorg så att den dels passar ihop med kampanjen i stort och dels med vad spelarna ägnar sig åt för tillfället. Man bör vara försiktig med välkänd musik, eftersom den kan förknippas med stämningar som inte passar ihop med den som råder i kampanjen. Till exempel passar knappast musik från Stjärnornas Krig till äventyr i Traveller, då stämningen i det spelet skiljer sig väldigt mycket från andan i Stjärnornas Krig-filmerna. Man bör inte tänka på Luke Skywalker när man slåss med zhodani.

I en film använder regissören bakgrundsmusik för att förstärka åskådarens upplevelser. Eftersom han har fullständig kontroll över händelseutvecklingen kan han passa samman musik och handling. Detta är inte möjligt i rollspel, eftersom spelledaren inte kan förutse spelarnas beteende på samma sätt. Istället kan spelledaren förbereda korta snuttar som spelas upp vid passande tidpunkter.

Exempel: I ett äventyr sände jag rollpersonerna till Helvetet. De var helt oförberedda på att något sådant skulle ske. När jag hade beskrivit det skrämmande landskap rollpersonerna såg och spelarna smälte informationen, slog jag på Mussorgskijs kusliga Natt på Blåkulla. Musiken löpte i trettio sekunder för att markera stämningen. När rollpersonerna efter stora svårigheter återvände till den normala världen lät jag deras sinnesstämning illustreras av Beethovens An die Freude. I ett helt annat sammanhang gjorde en ond härskare entré till inledningssekvensen i Sibelius’ Finlandia.

Vissa tillfällen under ett äventyr är särskilt lämpade för musik. När rollpersonerna besöker en bar eller ett värdshus kan där finnas musiker och då kör spelledaren igång deras uppträdande. Detsamma gäller när rollpersoner besöker fester hos välbeställda personer. En adelsman med självaktning hyr givetvis in underhållning vid sådana tillfällen.

I många fantasykampanjer är musik från medeltiden eller renässansen lämplig på fester och i värdshus. Det finns många bra inspelningar, t.ex. med Joculatores Upsalaensis. När en kung gör entré markeras det gärna med fanfarer. Sådana hörs också i samband med tornerspel. Musiken i lågteknologiska kulturer bör vara tämligen enkel till tekniken, men sångerna har långa berättande texter. Jag föreslår färöiska kväden, vilka härstammar från vikingatiden och sjungs än idag. När man ska gestalta musik från kulturer som är mycket främmande för rollpersonerna, kan man välja folkmusik från fjärran hörn i världen, t.ex. Indonesien, Västafrika eller Tibet. (Tibetansk tempelmusik låter jättekonstig för svenska öron.)

Icke-mänskliga folkslags musik kan vara mer svår att få tillfredsställande. Jag tänker mig alvisk musik som komplicerad och full av intressanta harmonier. (Lyssna på New Age-musik för att se om du hittar något du gillar.) Dvärgar och hobbitar bör däremot vara rustika och osofistikerade.

I en kampanj som utspelar sig under vår tid, kan man låta den bar spelarna besöker vara utrustad med en jukebox. I London eller Honolulu under andra världskriget innehåller den låtar med Glenn Miller och Vera Lynn, medan den i Saigon under 1960-talet spelar The Supremes och Beatles. I Cyberpunks New York eller Berlin hör man hårdrock i barerna.

Om man vill ha pampig och dramatisk musik finns en hel del användbart av 1800-talskompositörer, t.ex. Sibelius, Beethoven, Mussorgskij, Wagner, Chatjaturian och Richard Strauss. Musiken från många äventyrsfilmer är ofta komponerad i likartad stil. Musik från senare hälften av 1700-talet är ofta vilsam och harmonisk; Mozart och Händel rekommenderas.

Det finns också skivor med ljudeffekter som kan vara användbara, t.ex. gnäggande hästar, åskväder (passar bra i skräckspel), helikoptrar, polissirener och skottlossning. Tyvärr är sådana inspelningar ofta dyra och av föga nytta utanför speltillfällena; skivor med musik kan ju däremot avnjutas under andra omständigheter.